Antalet utbytesstudenter i Lund har ökat kraftigt de senaste fyra åren. Men det finns ett problem: de träffar sällan svenska studenter. Vem har ansvaret när integrationen är på väg att misslyckas?
Varken Tim Driewer eller Jackie Brash valde att bo på den internationella korridor på Sankt Lars där jag träffar dem. För Tim, som kommer från Berlin, är boendet en tillfällig lösning innan han flyttar till Parentesen i april.
Kanadensiska Jackie i sin tur skulle hellre ha bott på en svensk korridor på Sparta eller Delphi, eller allra helst en korridor med både svenskar och utbytesstudenter.
– Du har lektioner med internationella studenter, du bor med internationella studenter, du festar med internationella studenter, säger hon.
Fönstrena i deras vardagsrum vittnar om just festerna. Tiotals pappershjärtan hänger kvar sedan en fest på Alla Hjärtans dag.
– Vi har väldigt roligt här i vår korridor, men det är ju inte den ideala integrationsmiljön, säger Tim.
– Det är synd att man inte lär känna fler svenskar när man ändå valt att komma till Sverige, säger Jackie som varit här sedan januari.
Tim kom till Lund för tre terminer sedan som internationell student och läser hela sin kandidat i historia här. Han säger sig ha haft tur.
– Jag har lärt känna en del svenskar genom den svenska korridor jag tidigare bodde på och genom min klätterklubb, säger Tim.
Valda delar av den svenska kulturen har inspirerat honom. Dagen till ära har han bakat en äkta svensk mjuk pepparkaka som han bjuder på i det glest möblerade vardagsrummet.
Totalt ryms 80 personer i de två tegelbyggnader på Sankt Lars som är avsatta för att inhysa utbytesstudenter. Biologistuderande Jackie är här en termin och råkar till skillnad från många andra gå i en klass som till stor del består av svenskar. Men hon umgås mest med andra internationella studenter.
– Om universitetet vill integrera utbytesstudenterna borde de låta dem bo med svenskar, säger hon.
Genom Stars, Study Abroad Report System, får utbytesstudenter vid svenska universitet och högskolor svara på frågor om sin vistelse i Sverige. Resultatet visar att både möten med utbytesstudenter från andra länder och kontakter med svenska studenter är viktiga för de studenter som besvarat enkäten. Men medan stapeln för kontakter med andra utbytesstudenter klättrar upp mot ”nöjd” ligger de som visar upplevelsen av kontakter med svenska studenter och andra kontakter i Sverige närmare ”missnöjd”.
Jackie tycker att man för att öka kontakterna mellan utbytesstudenter och svenskar borde ha gemensam nollning. Som det är nu får utbytesstudenterna faddrar och med faddergruppen har Jackie bland annat gått stadsvandringar och haft förfester inför de internationella festerna.
– Men de grupperna består ju bara av utbytesstudenter, förutom ett par svenska faddrar. Det är ett bra sätt att träffa andra utbytesstudenter, men inte för att lära känna svenskar, säger hon.
Masterstudenterna som vanligtvis stannar i Lund i två år har hittills uppmanats anlända två veckor efter Arrival Day. Därför riskerar de att bli utan både faddergrupp och användbar information, enligt en undersökning som Lunds kommun gjorde bland internationella masterstudenter hösten 2006.
Jackie och Tim skulle gärna bo blandat med både
andra utbytesstudenter och svenskar.
Lunds universitets mottagande av studenter från andra länder tycks inte vara optimalt, i alla fall inte ur integrationshänseende. Men Tim tycker inte att det är rättvist att ge universitetet hela skulden för missnöjet.
– Det är klart att universitetet har ett visst ansvar att integrera internationella studenter, men de måste ta en del ansvar själva också. Utbytesstudenterna kan inte bara förvänta sig att universitetet ska ta hand om allt, säger Tim.
Från Lunds universitets håll säger man sig vara mån om att dra in utbytesstudenterna i det svenska studentlund.
– Integration är superviktigt, säger Ulrika af Sillén på internationella sekretariatet.
Hon håller med om att det segregerade boendet försvårar mötena mellan internationella och svenska studenter.
– Vi önskar inte att det är så här. Men jag tror inte att boendesituationen är det största problemet. Det är nog snarare så att det råder en brist på arenor där internationella och svenska studenter kan mötas. Vi jobbar jättemycket med det, säger Ulrika af Sillén men har ingen tidsplan över när konkreta integrationsprojekt ska genomföras.
Mixade korridorer på exempelvis Sankt Lars är däremot en omöjlighet. Enligt Dan Sjöholm på universitetets serviceenhet är Lunds universitet enligt lag förbjudet att hyra ut rum till svenska studenter.
– Vi hyr ju ett antal rum av AF Bostäder på svenska korridorer men de räcker inte för alla internationella studenter. Då har vi valt att erbjuda studenterna rum på helt internationella korridorer snarare än att inte erbjuda något alls, säger han.
Ett annat sätt att främja integrationen är att öppna fler av universitetets kurser för både internationella och svenska studenter. Det är något Ulrika af Sillén vill arbeta för.
– Men det är en svår fråga att jobba med som måste slå rot på flera ställen. Jag tror inte att de olika fakulteterna är ovilliga att förändra organisationen men det kan finnas administrativa problem som tar lång tid att lösa.
Ulrika af Sillén har snuddat vid tanken på gemensam introduktion för svenskar och utbytesstudenter men tror att det kan vara svårt att organisera när det rör sig om så mycket folk.
– Och utbytesstudenter kan behöva längre introduktion än svenskar för att lära sig grundläggande saker om det svenska samhället.
Till hösten räknar universitetet med minst 1 000 internationella masterstudenter, vilket är mer än en tredubbling jämfört med höstterminen 2005. För att kunna ta emot både utbytes- och masterstudenter planerar universitetet att ha två Arrival Days, varav den ena ligger närmare terminsstart och främst riktar sig till masterstudenterna. Däremot kommer antalet bostäder som universitetet förmedlar att minska med ungefär 80 rum när boendet på Sankt Lars avvecklas.
Ute på Sankt Lars är Tim och Jackie överens om att universitetet i alla fall gör vissa ansträngningar för att vänja utbytesstudenterna vid svensk kultur.
– Det finns kurser om svensk design, svensk politik och allt möjligt, säger Jackie.
Men dessa kurser är det bara utbytesstudenter som får läsa. Jackie menar att situationen i dag är sådan att det är lättare att inte träffa svenskar än att faktiskt göra det.
– Visst träffar man folk från många olika kulturer genom att bo på internationell korridor. Men inte den svenska.
Introduktion på önskelistan
Laura Gutmann och Erik Jonsson valde varandras ordinarie studieländer för sina utbytesterminer. De är överens: visst är det trevligt med utbyte men särskilt många inhemska kontakter har det inte gett.
– Det är en gammal Astrid Lindgren – och Carl Larsson-grej som gjorde att jag ville till Sverige. Att dessutom både H&M och Ikea kommer härifrån gör ju att det måste vara ett bra land. Men jag känner väldigt få svenskar, säger Laura.
– Jag hade en bra holländsk kompis men umgicks annars bara med andra utbytesstudenter. I början spelade jag basket och då träffade jag en massa holländare men sen slutade jag med det. Annars tror jag att sportaktiviteter är ett bra sätt att lära känna folk, både infödda och utbytesstudenter, säger Erik.
Laura läser litteratur och lingvistik och tog sig från sitt holländska universitet i Middelburg till Lund för att plugga här under vårterminen. Erik förlade i höstas sin näst sista termin på juridikprogrammet till Utrecht i Holland. De ser båda en del brister i Lunds universitets mottagande av utbytesstudenterna. Till exempel undrar de varför inte alla utbytesstudenter bor på mixade korridorer.
– Det är en enkel sak som verkligen skulle underlätta mötet mellan utbytesstudenter och svenskar, säger Erik.
– Men i slutänden är det inte universitets fel om utbytesstudenterna inte integreras. Vi är ju vuxna människor som kan ta hand om oss själva. Universitetet kan bara hjälpa till, säger Laura.
För egen del hade hon ändå väntat sig mer av introduktionsveckan. Vid hennes hemuniversitet Roosevelt Academy har man en gemensam introduktionsperiod för utbytesstudenter och holländare. Laura tycker att det vore en bra idé att överväga även i Lund.
– Egentligen skulle man kunna ersätta introduktionskursen i svenska med en blandad introduktion för svenskar och utbytesstudenter. Sen kan man läsa svenska under resten av terminen i stället, säger hon.
– Ja, och man borde anordna fler fester för alla studenter vid universitetet, både inhemska och utbytesstudenter, tillägger Erik.
– Men mitt universitet är så litet. En gemensam introduktionsperiod skulle nog vara svårare att genomföra vid ett universitet så stort som Lunds, tror Laura.
Erik och Laura har varit på utbyte i varandras hemländer. Många av deras
erfarenheter av integration liknar varandra.
Enligt undersökningen från Lunds kommun tycker många internationella mastersstudenter att det förekommit kommunikationsbrister. Bland annat undrar de varför universitetet bara skickat ut svenskspråkig information till nyanlända internationella studenter. En masterstudent påpekar att det är förvirrande att den skrivna informationen på engelska är så otillräcklig eftersom svenskar generellt pratar bra engelska.
Laura och Erik håller med. De upplever inte att behovet av att lära sig språket är särskilt stort i varken Sverige eller Holland eftersom kunskaperna i engelska i de båda länderna är väldigt goda.
– Jag läser egentligen bara svenska eftersom jag gillar språk i allmänhet. Men universitet hade bara steg ett och steg fyra på sina svenskkurser, så nu läser jag steg ett igen. Det är ganska mycket en upprepning av vad vi lärde oss på introduktionen, säger Laura.
– Jag läste ingen holländska. Eftersom det ändå var så segregerat kändes det inte värt det. Men om jag hade stannat längre skulle jag ha ansträngt mig mer, säger Erik.
Trots att Laura själv inte lärt känna så många svenska studenter tror hon inte att det är omöjligt att göra det. De svenskar som hon lärt känna har hon inte träffat genom universitetet utan vid tatueringsstudion, där hon började hänga sedan hon själv tatuerade sig nyligen.
– Det är en enorm variation på människorna där. De brukar få hjälpa mig att översätta räkningar och så till svenska, säger hon och skrattar.
En öppen nationsgräns
Många anser att universitetet ibland brister i sina åtaganden för att främja integrationen. Men vad gör nationerna, som ska ansvara för den sociala biten av studentlivet?
– I helgen hade vi och några andra nationer fest för bara utbytesstudenter så att de skulle få möjlighet att gå på ett balsläpp även om de inte har med sig frack, säger Gustav Wänehag.
Gustav Wänehag är kurator på Kalmar nation och anser att nationerna har lika stort ansvar för att ta hand om utbytesstudenterna som om svenska studenter. I början av terminen bjöds utbytesstudenterna in till provsmakning av bland annat polkagrisar, sill och knäckebröd. Kalmars riktar sig till Lunds utbytes- och internationella studenter genom att ha delar av hemsidan och särskilda broschyrer på engelska. Några av förmännen för tisdagspuben har på sistone varit franska utbytesstudenter.
Gustav Wänehag tror att det segregerade boendet är en av de främsta anledningarna till den bristande integrationen. På Kalmars befolkas fyra rum av utbytesstudenter genom ett avtal mellan nationen och International Housing Office. Dessa är de enda av nationernas över 1 400 korridorrum och lägenheter som är vikta för utbytesstudenter.
– Vi tror att det kommer komma fler utbytesstudenter till hösten i och med de nya mastersutbildningarna. Då ska vi försöka ha ännu mer information på engelska och få med utbytesstudenterna precis som andra studenter, säger Gustav Wänehag.
Västgöta nation är känt för att locka till sig utbytesstudenter men nationens kurator Klara Sjögren tror att det är en slump att just hennes nation har blivit ett så populärt tillhåll för utbytesstudenter. Via mejl meddelar hon däremot att de har en aktiv internationell sekreterare som bland annat anordnar film-och våffelkvällar för utbytesstudenterna och nu senast balsittningen tillsammans med andra nationer.
”I början av terminerna arbetar vi på samma sätt med utbytesstudenter som med svenska studenter för att de ska få komma in i verksamheten”, skriver Klara Sjögren.
Göteborgs nation å andra sidan har traditionellt inte haft så många utbytesstudenter.
– Det kan delvis bero på att vi inte arbetar aktivt med att rekrytera dem. Hos oss är alla välkomna och de som söker sig hit gör det för att de vill engagera sig och har hört talas om vår gemenskap, säger kurator Carl Jönsson.
Tycker du att Göteborgs nation tar ett tillräckligt stort ansvar för att integrera utbytesstudenterna?
– Ja, det tycker jag. De får samma information som andra och välkomnas på samma sätt.
Tror du att utbytesstudenterna kan behöva en extra knuff för att dras med i studentlivet?
– Absolut. Men då bör det finnas andra instanser, till exempel internationella sekretariatet, som kan förmedla kontakter till nationerna. Det är så pass cementerat vad nationerna står för att de som vill nog hittar hit oavsett vad vi gör, säger Carl Jönsson.
Foto: Elias Björn
