I Ekologihusets källare gömmer sig en biologisk skatt – tillika en entomofobs värsta mardröm. Här finns nämligen miljontals insekter, men exakt hur många är det ingen som riktigt vet.
Totalt uppskattas samlingarna innehålla någonstans mellan sju och nio miljoner exemplar. Omkring 4,28 miljoner har hittills förts in i databasen, men stora mängder material är fortfarande oregistrerat.
Det gör de entomologiska samlingarna vid Lunds universitet till några av Nordens största. Här finns allt från millimeterstora löss till jättelika fjärilar som ser ut att vara tagna ur Jurassic Park.
Lundagård träffar Jadranka Rota, museiintendent, som visar oss runt bland alla lådor.
– Jag har för många favoriter, säger hon och ler.
Och det märks. Det är med engagemang och värme som hon visar oss runt bland samlingarna. Titt som tätt kommer hon på något nytt att visa oss – det ena mer häpnadsväckande än det andra.
– Majoriteten, ungefär 70 procent av exemplaren, är från Norden. Resterande kommer från olika delar av världen, bland annat från expeditioner till Sydafrika och Sri Lanka, upplyser Jadranka Rota.
För den som likställer insekter med äckel erbjuder samlingarna en hel del motbevis. Allra vackrast är nog de färgglada, tropiska fjärilarna.
– Den metalliska färgen är karakteristisk hos hanarna för att attrahera honor. På undersidan är de i stället bruna för att kunna kamouflera sig mot träden. Till skillnad från pigmentfärger bleknar de metalliska färgerna inte med tiden – därför håller fjärilarna sig fina trots att många år har gått sedan de samlades in.
Alla exemplar är dock inte lika estetiskt tilltalande – inte minst ett av samlingens äldsta fynd: en vägglus från år 1679. Historien bakom är desto mer fascinerande. Den lilla insekten hittades nämligen när man öppnade kistan tillhörande Lundabiskopen Peder Winstrup, som dog år 1679 efter en tids sjukdom.
– När biskopen dog var han så mager att kroppen mumifierades naturligt. Kistan innehöll stora mängder växtmaterial – och med det följde en imponerande samling småkryp, berättar Jadranka Rota.
Imponerande är nästan en underdrift. När innehållet i kistan flera hundra år senare undersöktes kunde forskarna urskilja 47 olika grupper av insekter och ytterligare tolv grupper av andra ryggradslösa djur. Några av arterna är idag mycket sällsynta i södra Sverige, vilket tyder på att deras livsmiljöer en gång var betydligt vanligare. Nästan 350 år efter biskopens död kunde småkrypen i hans kista alltså fortfarande berätta något om det Lund han levde i.
Det är dock inte det enda tillfället då man känner historiens vingslag. Här finns också flera historiska samlingar, däribland entomologen Johan Wilhelm Zetterstedts. Exemplaren samlade han in under resor till bland annat Lappland och Gotland under 1800-talet.
Många av de historiska samlingarna finns dessutom bevarade i sina tjusiga originalskåp, och Jadranka Rota visar oss gärna.
– Det här var en hobby för fint folk. Vid middagsbjudningar kunde man visa upp sin samling för gästerna och skryta. Idag är det nog lite annorlunda. Jag hade en lärare som under sin ungdom inte vågade berätta att han samlade på insekter, i rädsla för att skrämma bort tjejerna, skrattar hon.
Men de gamla samlingarna har inte bara ett historiskt värde. På vissa av nålarna där insekterna sitter finns små röda etiketter som markerar typexemplar – de referensexemplar som ligger till grund för den vetenskapliga beskrivningen av en art. När forskare försöker avgöra om ett fynd verkligen representerar en ny art kan sådant historiskt material vara avgörande. Artdatabanken har nu ett projekt kopplat till Zetterstedts Lapplandssamling.
Bidragen från amatörsamlare är också viktiga, och varje år tillkommer nya donationer i varierande storlek.
En stor referenssamling kommer från civiljägmästaren och fjärilssamlaren Ingvar Svensson. I hans samling finns även så kallade bladminor – de karakteristiska gångar som uppstår när vissa insektslarver äter sig fram genom växtblad.
Sist men inte minst får Lundagård se våtsamlingen. På grund av brand- och explosionsrisken får vi inte ha med oss någon elektronisk utrustning, inklusive kameran, in i rummet. Här ligger insekterna nämligen inlagda i etanol, och luften är tung av alkohol.
– En del insekter är spröda och behöver förvaras på detta sätt för att inte gå sönder, säger Jadranka Rota.
Hon guidar oss bland de många glasburkarna, där det ena innehållet är mer mystiskt än det andra. Det hela påminner om hyllan med oidentifierbara konserver på Willys.
Jadranka Rota visar oss en hel gång med exemplar från våtsamlingen som ännu inte har artbestämts.
Att avgöra vilken art en insekt tillhör är inte alltid så enkelt som att jämföra färg och form. För arter som är svåra att identifiera kan forskarna behöva dissekera och jämföra könsorganen, vars utseende kan skilja arter som annars är närmast identiska.
Samlingarna är generellt tillgängliga efter förfrågan och lockar besökare av olika slag.
– För ett litet tag sedan hade vi besök av en far och son. Sonen hade ett nyfunnet intresse för insekter, och därför frågade pappan om de kunde få en guidad tur hos oss, berättar Jadranka Rota.
Men det är förstås inom forskningen som samlingarna oftast kommer till användning.
– Det är bland annat studenter som nyttjar dem i referenssyfte. Vi får också förfrågningar från forskare runt om i världen, och ibland även lekmän, som vill titta på exemplar. Det är en ”win-win”-situation, för då kanske de lyckas identifiera en ny art och bidrar på så sätt till vetenskapen.
Tidigare brukade museet skicka de efterfrågade exemplaren med post. Av logistiska skäl – och eftersom det handlar om känsligt material – används numera i stället en högupplöst kamera för att fotografera dem. Jadranka Rota visar oss ett förvånansvärt skarpt foto.
Att samlingarna är gamla innebär dock inte att forskningen som bedrivs med hjälp av dem behöver vara det.
Samlingarma fungerar exempelvis som ett genetiskt arkiv. Med modern DNA-teknik kan forskarna analysera arvsmassan hos museiexemplar och jämföra den med dagens populationer. På så sätt går det bland annat att studera genetiska förändringar hos arter som har minskat kraftigt eller försvunnit i Sverige.
Ytterligare ett pågående projekt bygger på ett samarbete med fysiker. Med hjälp av fotonik – en teknik som använder och mäter ljus – utvecklar forskarna metoder för att övervaka insekter utan att först behöva fånga in dem.
Traditionellt har insektsbestånd bland annat undersökts med fällor. En sådan metod innebär att insekterna fångas och hamnar i en behållare med alkohol, varefter materialet måste samlas in, sorteras och artbestämmas för hand. Det är både tids- och arbetskrävande.
Forskarna i Lund arbetar i stället med en teknik som kallas ”entomologisk lidar”. En laserstråle riktas då genom landskapet och när en flygande insekt passerar, reflekteras en del av ljuset tillbaka till en sensor. Genom att analysera det reflekterade ljuset går det att få information om exempelvis insektens vingrörelser och optiska egenskaper. Målet är att tekniken ska kunna skilja mellan olika slags insekter medan de fortfarande flyger fritt.
Metoden kan på så sätt göra det möjligt att följa förändringar i insektsbeståndet i stor skala och i realtid, utan att varje individ behöver fångas och dödas. Det kan i sin tur ge bättre underlag för naturvård och forskning om hur man kan hjälpa insekter.
Insekter är jätteviktiga, vi är helt beroende av dem, betonar Jadranka Rota.
Ett område där sådana kunskaper blir allt viktigare är klimatforskningen. Forskare studerar bland annat vad som händer när pollinerare och växter reagerar olika på ett allt varmare klimat.
– Humlor kan exempelvis bli aktiva tidigare på våren, utan att de växter de är beroende av nödvändigtvis har börjat blomma i samma takt.
För Jadranka Rota började intresset för insekter redan under uppväxten i Kroatien. Landet var ännu inte medlem i EU när hon skulle utbilda sig vidare, och valet föll på USA. Därefter längtade hon tillbaka till Europa och hamnade i Köpenhamn, där hon träffade sin man – som också är entomolog.
Paret flyttade till Finland, makens hemland, men landade efter ett jobberbjudande i Lund.
Idag är Jadranka Rota specialiserad på fjärilar och malar och ägnar tio procent av sin tjänst åt undervisning, framför allt av masterstudenter.
– Vi har haft en enorm tur som kan arbeta här båda två. Vi trivs i Lund och vill stanna kvar här, säger Jadranka Rota, som nu har bott i Sverige i tio år.
Tillsammans har de en son som verkar ha ärvt sina föräldrars förkärlek för insekter – åtminstone till viss del.
– Han är intresserad av många olika saker, men vi försöker som familj att komma ut i naturen. Vi använder en app som via foto identifierar arter. Det är ganska lätt idag att ha insekter som hobby, det finns en uppsjö av utrustning och verktyg.
Det finns emellertid sådant som hotar samlingarna. Ironiskt nog kommer ett av hoten från andra insekter.
Allt material som tillkommer måste ligga i en frys under två veckors tid innan det får komma in i samlingsrummen, för att eventuella skadedjur ska elimineras.
Vid donationer från privatpersoner följer möblerna ofta med. Någon frys som är stor nog för dessa finns dock inte på plats. Lösningen blir i stället att använda högtrycksluft, som blåser hyllor och lådor rena.
Därtill hålls temperaturen låg i rummen och insektsfällor kontrolleras regelbundet.
– Det är sällan vi får något utbrott. Det är mycket bättre idag när man slipper skydda samlingarna med giftiga bekämpningsmedel. Men rent biologiskt är det ju egentligen fantastiskt att så många organismer kan livnära sig på döda insekter, tycker Jadranka Rota.
Efter rundturen får Lundagård följa med och dricka kaffe med hela gänget från museet. Där framkommer ett hot mot verksamheten som är betydligt svårare att frysa bort, nämligen ekonomin.
De entomologiska samlingarna är en del av Biologiska museet, som organisatoriskt tillhör Biologiska institutionen. Det är en ordning som forskarna runt bordet är kritiska till. De menar att museets betydelse sträcker sig utanför institutionen och att samlingarna kräver en ovanligt lång framförhållning. Enligt Jadranka Rota behöver museet kunna planera minst 50 år framåt.
Omkring 60 procent av museets budget kommer från Naturvetenskapliga fakulteten, som tillsammans med Lunds universitet ytterst bestämmer hur museet ska finansieras.
– Budgeten har varit densamma i flera år och har inte justerats efter inflationen, suckar Jadranka Rota.
Samtidigt har hyrorna från Akademiska Hus höjts rejält, vilket bland annat har lett till att Biologiska institutionen lämnat delar av Biologihuset.
Forskarna hoppas också på en nationell finansiering av Sveriges deltagande i Distributed System of Scientific Collections (DiSSCo) – en europeisk forskningsinfrastruktur för naturhistoriska samlingar. I somras placerades DiSSCo Sweden i Vetenskapsrådets högsta prioriteringskategori, vilket öppnar för en gemensam ansökan om nationell finansiering. Några pengar är dock ännu inte garanterade.
– Ett fullvärdigt svenskt medlemskap skulle kosta omkring en miljon kronor. Det är ingenting för svenska staten men allt för oss, säger Niklas Wahlberg, museichef, och får medhåll av sina kollegor.
Ett problem, menar forskarna, är att forskningsfinansieringen är så trendkänslig. Vilka områden som prioriteras förändras – detta kan i sin tur påverka vilken forskning det finns pengar att bedriva.
Samtidigt skulle själva poängen med samlingarna kunna sägas vara den motsatta: Ingen vet vilken information som kommer att vara värdefull i framtiden.
– Om vi slutar att samla in kommer människor om hundra år inte kunna se tillbaka på tidigare samlingar, så som vi kan idag. Tidslinjen är viktig. Vi vet inte vad dagens vetenskap kan besvara för frågor i framtiden, säger Jadranka Rota.
Hon tar fågelfjädrar som exempel. När fåglar samlades in för över hundra år sedan kunde ingen ana att deras fjäderdräkt en dag skulle användas för att kartlägga historiska luftföroreningar. Sotpartiklar som bevarats på museiexemplar har i efterhand gjort det möjligt för forskare att rekonstruera halterna av svart kol i luften ända tillbaka till 1800-talet.
Ett annat skäl till att fortsätta samla in insekter fick Jadranka Rota med sig från en tidigare handledare.
– Han brukade säga att vid sidan av böcker är en insektssamling något av det mest bestående man kan lämna efter sig.
Artikeln publicerades först i Lundagård #6 2026. Läs hela tidningen här.
