Vid Centrum för komparativ medicin (CCM) bedrivs Lunds universitets försöksdjursverksamhet. Där arbetar drygt trettio personer som ansvarar för cirka 3400 burar.
Verksamheter med försöksdjur behöver en ansvarig veterinär som är godkänd av Jordbruksverket. Vid Lunds universitet är det Rebecca Sandgren.
– Vi har flera fakulteter som använder djur i vetenskapligt syfte, så jag jobbar med övergripande frågor som är kopplade till försöksdjur och är rådgivare för fakulteterna när det rör försöksdjuren, berättar hon.
År 2025 använde universitetet 15 308 djur. Den största andelen av djuren som används utgörs av möss, därefter fiskar och fåglar. Användningsområdena för ett försöksdjur skiljer sig åt beroende på vilken fakultet som de används i och vilket sorts djur det rör sig om.
För personal och besökare börjar rutinerna redan vid dörren. Här gäller tydliga hygien- och smittskyddsregler, och innan anläggningen får beträdas behöver man byta om till rena vårdkläder, skor och hårskydd. Inga kläder, accessoarer eller andra föremål utifrån får tas med in.
Madeleine Durbeej-Hjalt är professor i muskelbiologi och tillförordnad chef vid CCM. Hon berättar att gnagarna på medicinska fakulteten används för grundforskning som på sikt kan leda till ökad förståelse för sjukdomar och bättre medicinsk behandling.
– De används här i människans tjänst och vi forskar inte på djuren för djurens skull. Vi använder i många fall genetiskt modifierade möss som otroligt viktiga modellsystem för att förstå humana sjukdomar, säger Madeleine Durbeej-Hjalt.
Vid naturvetenskapliga fakulteten, som är den näst största användaren av försöksdjur efter den medicinska fakulteten, är fiskar och fåglar vanligast.
– Där är det djur från naturen som man fångar in och tar prover på. Då forskar man för miljö eller på djuren för djurens skull, säger Rebecca Sandgren.
Vid Lunds universitetär det många forskningsområden som på något sätt involverar försöksdjur. Frågeställningarna som dyker upp är därför mycket varierande, vilket är en utmanande del av arbetet, förklarar Rebecca Sandgren.
– Jag tycker att det är väldigt intressant att det är så många olika områden som möts. Jag kommer med mitt perspektiv och mina ansvarsområden som veterinär, och möter forskare som kommer med sina frågor. Det vi har gemensamt är djuren. Hur får man ihop det så det blir det bästa för båda, både ur djurvälfärdssynpunkt och så att forskaren får det resultat den behöver, frågar Rebecca Sandgren retoriskt.
Inom försöksdjursverksamheten arbetar man med begreppet 3R som står för replace, reduce och refine. Det handlar om att använda djurfria metoder när det finns, att använda så få djur som möjligt, och att minska lidandet för djur i försök.
Vid valet av djur vägs flera aspekter in. Vilket djurslag som en forskare väljer beror på tillgänglighet, forskningsfråga och kostnad. Även om det i vissa fall skulle vara bättre att titta på ett större djur, är de samtidigt dyrare att ha. Möss används ofta för att de är enklare att manipulera genetiskt och för att små djur är billigare än stora, menar Madeleine Durbeej-Hjalt.
– En aspekt är att man med möss kan få en enformig population. Kan man använda djur som är lika, behöver man inte använda lika många djur jämfört med en population med stora variationer. Vad som är mest lämpligt beror inte alltid på att vara mest lik. Man väger in både vad som är viktigt för forskningen och vad som är bra för djuret, säger Rebecca Sandgren.
De genomskinliga plastburarna där gnagarna bor står i rader längs rummets ena vägg. Förutom ljudet av snabba steg som prasslar i spånet är det tyst hos råttorna. De kommunicerar med varandra på en frekvens som människor inte kan uppfatta. För att besöka råttorna går man genom slussar och klär sig i ett extra lager utrustning – handskar, skoskydd och munskydd. Rutinerna finns för att skydda de genmodifierade djuren mot smitta, eftersom de kan ha nedsatt immunförsvar och vara särskilt känsliga.
I takt med att nya metoder utvecklas minskar djuranvändningen i Europa. Det finns inskrivet i djurskyddslagen att man inte får använda djurförsök om det finns en annan tillfredsställande metod som inte kräver det.
– Det är ingen forskare som vill använda djurförsök i onödan, men man gör det om det är den absolut bästa metoden som finns och för att få fram högkvalitativa data, säger Madeleine Durbeej-Hjalt.
Hon tror att djurförsök kommer att fortsätta minska i framtiden, men uttrycker samtidigt oro över att anledningen till minskningen riskerar att inte vara genomtänkt.
– Jag är lite orolig för att politiker och allmänheten inte ser vitsen med djurförsök och påbörjar initiativ att fasa ut djurförsök. Jag kan förstå det, men är också rädd för att det sker förhastat. Jag tror det kan få stora konsekvenser för medicinsk forskning om vi inte kan göra djurförsök, berättar Madeleine Durbeej-Hjalt.
Det vanligaste är att försöksdjuren är destinationsuppfödda, alltså att de föds upp i syfte att användas inom vetenskaplig verksamhet. För vissa djur gäller inte det kravet, grisar kan exempelvis komma från en vanlig bonde. Under hur lång tid djuret är försöksdjur varierar.
– Det kortaste är en dag. Det kan vara så att man söver djuret, gör något under narkosen och sedan avlivar djuret och tar vävnad. Eller om man fångar en fågel, tar ett blodprov och släpper ut den igen. Sedan finns det projekt som pågår djurets hela livstid, säger Rebecca Sandgren.
Ofta förekommande är att forskaren behöver något från djuret, som vävnad, och då måste man avliva det. Det finns dock inget krav på att försöksdjur måste avlivas efter att försöket är slut. De kan också återanvändas i ett annat försök om skicket på djuret tillåter det. Fåglar och fiskar som hållits tillfälligt kan släppas ut i naturen igen.
Madeleine Durbeej-Hjalt och Rebecca Sandgren upplever att människor generellt har negativa uppfattningar av djurförsök. En undersökning gjord av Vetenskapsrådet om allmänhetens syn på djurförsök visade att allmänheten i regel är för det i medicinskt syfte, men att kunskapen om djurförsök och hur djuren lever är relativt låg.
Nyttan ska alltid vägas mot lidandet, och går det inte att bevisa att nyttan är större än lidandet för djuret tillåts inte djurförsök. Innan man får använda djur i forskningssyfte måste en regional djurförsöksetisk nämnd godkänna djurförsöket.
– När jag har jobbat med försöksdjursfrågor har jag fått mejl som visar på en stor missförståelse över varför vi gör djurförsök och hur vi gör dem. Få personer känner till att du inte får göra ett djurförsök utan att ha ett godkänt etiskt tillstånd från Jordbruksverket, berättar Madeleine Durbeej-Hjalt.
De som jobbar med försöksdjursfrågor har också ett ansvar att informera allmänheten, anser Madeleine Durbeej-Hjalt. Försöksdjursverksamheten är komplex då den sammanväver forskningsfrågor, regelverk och djurvälfärd.
Forskarens etiska överväganden sker i dialog med en omfattande lagstiftning. Rebecca Sandgren betonar de många steg som måste gås igenom innan ett djurförsök får genomföras, däribland gedigen utbildning, krav på faciliteter, motivering och etisk bedömning. Hon berättar att det finns många riktlinjer och regelverk att luta sig mot som är utformade efter de de etiska frågorna.
– Den första frågan du ska ställa är: Ska jag använda djur alls? Det är inte bara för att det står i lagstiftningen, utan för att det är en viktig frågeställning, säger Rebecca Sandgren.
Artikeln publicerades först i Lundagård #6 2026. Läs hela tidningen här.
