Detta är en opinionsartikel i Lundagård. Skribenten svarar själv för åsikterna i artikeln.
Justitieminister Gunnar Strömmer (M) kliver vant och lugnt upp på scenen. Till publikens applåder bugar han med minimala rörelser, och håller ett kort anförande innan det modererade samtalet.
Gunnar Strömmer berättar inledningsvis om hur han som nytillträdd partisekreterare i Moderaterna 2017 var inställd på att göra ekonomin till partiets huvudfråga. Tanken var att lansera en ny linje som oppositionsparti inför Ulf Kristerssons tal i Strängnäs sensommaren 2019. Men bara dagar före talet skjuts Karolin Hakim i Malmö av gängkriminella. Gunnar Strömmer beskriver detta som ett paradigmskifte och hur inget blev sig likt efter det.
– Allt kändes irrelevant, berättar han, och partiet började fokusera allt mer på lag och ordning som en av sina huvudfrågor.
Det tilltagande dödliga våldet i Sverige stack ut i jämförelse med övriga nordiska länder. Gunnar Strömmer lyfter 2022 som exempel: Sverige hade 62 dödsskjutningar medan övriga nordiska länder hade mellan två och fyra.
– Det var nedslående, inga kurvor pekade åt rätt håll.
Den senaste mandatperioden har präglats av just brottsbekämpning och de många lagändringarna som genomförts på rekordtid.
– Det är den mest omfattande omläggningen av det svenska straffsystemet sedan brottsbalken antogs, så ramar moderatorn för kvällen, tillika Studentaftons förman, Oscar Falk, in lagändringarna. Han syftar på sänkt straffbarhetsålder, utökade befogenheter för polisväsendet i form av visitationszoner och avlyssning, samt förändringar i socialpolitiken.
Är det försvarbara förändringar?
Enligt Gunnar Strömmer är omläggningen proportionerlig till brottsutvecklingen. Han lyfte hur Freedom House, som mäter friheten i världens länder på en poängskala, ger Sverige 99 av 100 poäng. Poängen som saknas, berättar han, beror på att staten inte kan skydda sina medborgare från dödligt våld.
Hur ska den svenska staten skydda sina medborgare bättre? Hårdare straff, är hans främsta svar.
Som en del av implementeringen av hårdare straff slopas mängdrabatten. Moderatorn Oscar Falk lyfter att det lär kosta 12,5 miljarder kronor för att avskaffa detta, och undrar om det inte vore mer värt att lägga dessa pengar på andra åtgärder. Nej, menar Gunnar Strömmer. I sin roll som justitieminister menar han att det också finns en alternativkostnad i att inte agera, och att han hellre fattar beslut här och nu än att inte genomföra några förändringar alls.
– Utifrån rådande kunskap och läge vill vi fatta rätt beslut, förklarar han.
Hela aftonen präglas av långa och genomgående svar från Gunnar Strömmer. Han har en tydlig röd tråd och sättet att tala är tilltalande för studenter, framtoningen är utpräglat pedagogisk. Moderatorn Oscar Falk gör också ett bra jobb genom att våga ställa obekväma och skavande frågor, kopplat till exempelvis straffbarhetsåldern. Han släpper inte en fråga i första taget utan sätter Gunnar Strömmers resonemang på prov, vilket höjer samtalet.
Samtalet går över till att behandla varför regeringen gjort så omfattande förändringar i rättspolitiken. Gunnar Strömmer kokar ned det till vems integritet man värderar högst, för honom väger brottsoffrens integritet tyngre än förövarnas. Han lyfter Christian Zedig som exempel, polisen som dog i ett slagsmål efter en fotbollsmatch i Köpenhamn i somras. Mannen som hade ihjäl honom fälldes nyligen i dansk domstol och fick ett års fängelse, vilket Strömmer anser vara kränkande mot offrets anhöriga.
Men, frågar Oscar Falk, visar inte forskningen att det är faktumet att förövaren känner sig sedd och respekterad under processen snarare än själva straffet som gör att brottslingar rehabiliteras?
Denna fråga aktiverar Gunnar Strömmer lite extra.
– Jag älskar forskning! utbrister han.
Men han frågar sig. vilka studier det är som används Det vetenskapliga stödet för att barn inte rehabiliteras i fängelse är byggt på tre studier som är gjorda i USA. Där råder en helt annan rättspraxis och fångvård jämfört med Sverige, menar han.
Hans poäng skulle vara starkare om han lyfte motexempel, alltså studier som visar på positiva effekter av att sänka straffåldern i Sverige. Men detta uteblev, vilket försvagade hans argumentation. Däremot lyfter han hur kriminologer, jurister och olika experter tycker och tolkar olika. Han önskar att fler kunde ”se den enskilda människan”, och syftar då på brottsoffer.
Den naturliga följdfrågan är om man ser den enskilda människan när man möjliggör att en 14-åring kan sättas i fängelse? Gunnar Strömmer frågar i sin tur vad alternativen är.
De unga som redan begått grova brott måste straffas för att samhället ska bli tryggare. Det förebyggande arbetet kan inte stå ensamt, förklarar han. Han får senare frågan från publiken varför man inte satsar än mer på förebyggande arbete.
– Vi ska göra både och, svarar han.
Man måste satsa mer på skola och ge stöd åt föräldrar, utvecklar han. Här missar dock moderatorn möjligheten att fråga varför regeringen inte satsat mer på detta under den senaste mandatperioden. Istället fortsätter samtalet kretsa mycket kring brottsbekämpning och straff.
Trots det laddade ämnet så är atmosfären lugn. Stora salen i AF-borgen är knäpptyst under samtalet, utom när Gunnar Strömmer säger något lättsamt och ett stilla skratt rör sig genom salen.
Han växlar mellan lätt, personlig humor och allvarliga, laddade ämnen, utan att för den delen kännas taktlös. Han tar god tid på sig att förklara och resonera med publiken, med samma lugna volym och tempo som blivit hans signum.
– Det finns så många schabloner i debatten, tycker Gunnar Strömmer. Många kan tycka starkt i dessa frågor, men meningsmotståndarna befinner sig ofta långt ifrån miljön där det extrema våldet utövas, menar han.
Han lyfter som exempel hur visitationszoner blev ett kontroversiellt inslag i debatten: den var diskriminerande och förstärkte segregationen enligt kritiker. Men när han var i Järva och träffade invånare upplevde han ett påtagligt stöd från dem som upplevt många skjutningar och är närmare våldet.
Men kan inte alla lagändringar och den offentliga retoriken ses som straffpopulism, blir Oscar Falks följdfråga.
Justitieministern svarar att det är konkreta åtgärder, inte populism. Med de rättspolitiska åtgärderna kan man skapa förändring i Sverige, så länge det finns en uppslutning.
Med dessa ord kommer han på sig själv med att resonera på ett sätt som låter väldigt likt Olof Palmes uttalande att ”politik är att vilja”.
–Här sitter man och låter som en demokratisk socialist, skrockar han.
Avslutningsvis diskuteras regeringsbildningen. Läget är som bekant låst i vänsterblockets förhandlingar. Gunnar Strömmer kommenterar valresultatet och hur regeringsbildningen kan utvecklas. Att Moderaterna i förväg gick ut med att de ville regera tillsammans med Sverigedemokraterna hade sitt pris, enligt honom.
– Vår tydlighet hade en sälta, med vilket han verkar mena att ett fördjupat samarbete med Sverigedemokraterna kan ha påverkat valresultatet negativt för Moderaterna.
Regeringsbildningens utfall är fortfarande höljt i dunkel och han menar att processen måste få ta sin tid.
Men Oscar Falk ligger på och frågar om han ser någon lösning på regeringsbildningen inför en eventuell högervändning. Ser han något slut på Centerpartiets låsningar mot Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna? Har han kanske till och med en spaning på hur det ska sluta?
– Ja det har jag, men det tänker jag inte berätta.
Sammantaget var aftonen både aktuell och lärorik. Troligtvis gick många ur publiken därifrån med, om inte ändrade åsikter, så åtminstone fler tankar och funderingar än före samtalet.
