Stadsteaterns interiör lyser röd i väntan på kvällens utrikespolitiska tungviktare.
Lokalen är full till bristningsgränsen och tystnaden slår ner som en bomb när Studentaftons intro till slut börjar rulla. Timbuktus inspelade stämma presenterar som vanligt fenomenet Studentafton, men också dess talare: ”Alltifrån etablissemanget med stort E…”
Ikväll är det minst sagt etablissemanget som ska få komma till tals – kvällens gäster är inga andra än före detta statsministern Carl Bildt (M) ackompanjerad av tidigare utrikesministern Margot Wallström (S). Två betydelsefulla namn som dessutom får sällskap av kvällens moderator: Utrikesinstitutets direktör Jakob Hallgren.
– Vilken publik! utbrister Hallgren när han spejar ut från scenen.
– Jag fick höra att biljetterna tog slut på två sekunder…
Bildt inflikar snabbt.
– De väntade så länge alltså.
Att Carl Bildt är van vid att sitta i den röda fåtöljen märks direkt: Ikväll är hans 17:e studentafton. Snart kommer han nog göra anspråk på Tage Erlanders rekord, 19, skämtar han. Även Margot Wallström är rutinerad, ikväll blir hennes femte afton. När hon ber att få lite mer ljus på publiken anmärker Bildt besviket på åhörarna.
– Ni har glömt ta på er slipsarna!
När skratten tystnat är det dags att dra igång kvällens samtal.
– Utrikespolitiken lämnar oss inte ifred, säger Hallgren och sätter därmed fart på terminens andra studentafton.
På kvällens agenda står svåra ämnen. Alltifrån Rysslands invasion av Ukraina till Israels krig i Gaza ska beröras. NATO:s roll i världen, kärnvapenfrågan och konceptet den nya världsordningen är svåra att få avklarade på 90 minuter. Men här görs åtminstone ett försök.
– Snart ska vi få en ny regering. Vilka förändringar i utrikespolitiken hoppas ni se? undrar Hallgren.
– Förstås att det blir utrikespolitik som tänker långsiktigt. Vi måste orka lyfta oss själva, orka och våga lägga till en önskan om fred i den militarisering vi ser runtom i världen, säger Margot Wallström.
– Vi lever i en helt annan värld än för 15-20 år sedan. Jag säger inte att krig står för dörren, kriget står inte för dörren, men det är en mycket mer utmanande situation, menar Carl Bildt.
Jakob Hallgrens frågor till gästerna är många och ofta invecklade.
– Ni beskriver en radikalt förändrad situation, den stökiga världsordningen. Vad har hänt? Kan ni kortfattat–, börjar Hallgren.
– Nej, avbryter Bildt innan parketten återigen fylls av skratt.
Just det kortfattade blir en genomgående utmaning under aftonen. Carl Bildt kan inte hindras. Det är statistik om Kinas industriella potential, global geopolitisk resiliens, produktivitetsutveckling, handelsöverskott och konkurrenskraft som står i centrum när Bildt pratar. Margot Wallström får istället diskutera de mer idealistiska frågorna: För henne blir ledorden välfärd, trygghet och folkrätt. Det är mer än tydligt att det faktiskt är en moderat och en socialdemokrat som gästar aftonen.
Trots flera skillnader finns det många frågor de tycks vara överens om, vilket inte är så konstigt – både Margot Wallström och Carl Bildt har under stora delar av sina politiska karriärer arbetat med liknande frågor, till exempel fredsmäkling.
Den stora elefanten i rummet, USA och Trump, är också central. När Margot Wallström får frågan om vad vi missförstått med landets utveckling behöver hon tänka efter.
– Jag har svårt att svara diplomatiskt, säger hon efter en stund.
– Ni kan säga vad ni vill, ni är inte ministrar längre, svarar Jakob Hallgren.
– Ojdå. Det här kan sluta hur som helst, säger Bildt.
– Det lämnar ändå inte det här rummet, svarar Hallgren med glimten i ögat.
Till slut lyckas moderatorn lirka fram varsitt svar från gästerna.
– USA håller på att förlora sin dominerande position i världsordningen, vilket lett till en viss… irrationalitet, menar Carl Bildt.
– Demokratin håller ju på att erodera. Det hänger ihop med ojämlikhet. Jag vill påstå att en så stor ojämlikhet är oförenlig med demokratin, säger Wallström.
När det kommer till klimatkrisen tycks Wallström och Bildt vara överens.
– Man kan inte bygga sin framtid på olja. Möjligen i Saudiarabien men inte i USA, säger Bildt.
– Du har blivit klimataktivist! skämtar Wallström.
Jargongen mellan Carl Bildt och Margot Wallström tycks bekant; de påminner om två envisa syskon eller möjligen gamla vänner. Meningsutbytet är både rappt och underhållande. En sak är iallafall tydlig: De har varit med i leken länge.
När aftonen går mot sitt slut undrar Jakob Hallgren vilket råd de båda gästerna skulle ge till en student som vill arbeta med utrikespolitik i framtiden.
– Damerna först, säger Bildt och skickar frågan till Wallström.
– Försök att hitta något att göra i civilsamhället. Hitta en organisation eller fråga som du brinner för, svarar hon.
– Läs historia. Det finns många lärdomar man kan dra från historien. Och läs språk. Språk är nyckeln till historien, säger Bildt efter att han hunnit fundera.
När Studentaftons förman Oscar Falk kliver upp på scen frågar han traditionsenligt vilka Bildt och Wallströms drömgäster för Studentafton skulle vara.
– Det blir väl ett mysterium. Ta nästa statsminister, vem fan det nu blir, säger Carl Bildt.
– Nu ska jag skryta lite, svarar Wallström och föreslår Navanethem Pillay, årets mottagare av Nobels fredspris.
– Ska träffa henne redan i veckan, fortsätter Wallström och ler.
