Studentafton med Jacob Wallenberg: ”Jag måste framstå som en ultimat kapitalist”

När Jacob Wallenberg gästar Studentafton står näringsliv, AI, digitalisering och tillväxt i centrum, men framför allt de egna framgångarna.

Denna tisdagskväll i april återvänder Studentafton med terminens näst sista samtal. Kvällens gäst är en av Sveriges mest inflytelserika näringslivsprofiler: Jacob Wallenberg. Det är hans andra besök – tjugosex år efter det första år 2000 – och intresset tycks knappast ha svalnat. Palaestras hörsal är fylld till sista plats av både studenter och äldre besökare, och sorlet är högt i hela rummet innan programledaren tar till orda.

Wallenbergdynastin har länge varit känd som en av Sveriges främsta inom industri, och familjen står bakom flera giganter på finansmarknaden. Jacob Wallenberg själv sitter i styrelsen hos en mängd företag i familjens

portfölj. 

När Wallenberg kliver fram är applåderna kraftiga. Innan han sätter sig påpekar han att han egentligen föredrar att stå. Man får mer energi av det, hävdar han, men väljer till slut ändå stolen. 

Moderatorn Henrik Mitelman inleder med att konstatera att biljetterna tog slut på bara några minuter. Hans dotter hade till och med hört att vissa bytt bort sina biljetter till Valborgsyran på Malmö nation mot denna afton.

Detta går naturligtvis hem hos publiken.

Mitelman är född och uppvuxen i Lund, något som märks på både dialekt och stil. Han frågar därför självklart om Jacob Wallenbergs relation till staden. Svaret är snabbt och pliktlydigt positivt: 

– Det är ett fantastiskt universitet, säger han.

Trots det förblir Lund en parentes. Samtalet glider snart vidare in på betydligt större frågor, och till Wallenbergfamiljens omfattande företagsimperium.

På frågan om det var bättre förr blir Jacob Wallenberg tveksam.

– Det var enklare, mindre komplicerat.

Han förtydligar att det framför allt gäller företagare och forskare, konkurrensen var mindre. Just dessa begrepp återkommer han ofta till: företagare, forskare och konkurrens.

Investor, familjen Wallenbergs investmentbolag grundat 1916, har nyligen presenterat sin bästa kvartalsrapport någonsin. Det går, som Wallenberg själv konstaterar, fortsatt mycket bra.

– Vi får se hur länge det håller, säger han. 

Wallenberg betonar att hans företagsfilosofi till stor del handlar om just människor: Att hitta engagerade och kompetenta individer. När han vänder sig till publiken understryker han vikten av att ha ”hjärta” i det man gör. Mitelman bryter dock in i rätt ögonblick:

– Näe, det där kommer bli odrägligt.

Publiken skrattar, och trots Wallenbergs uppriktighet blir avbrottet en lättnad.

– Om man är ung och bara intresserar sig för öl och tennis då?, frågar Mitelman.

Wallenberg funderar kort.

– Livet är allvar också. Ungdomen kan präglas av Sturm und Drang, men när man väl bestämmer sig bör man göra det helhjärtat.

På frågan om hans egen ungdom innehöll mycket av den varan svarar han ja. Det är bara halvt övertygande givet att han är en av Sveriges mäktigaste personer. Han menar att han aldrig kunnat föreställa sig sin nuvarande position och beskriver vägen dit som ganska lång. Som ung trivdes han bra som värnpliktig, och övervägde sedan att bli läkare, men betygen räckte inte till. Istället läste han företagsekonomi, och därefter verkar resten vara historia.

Detaljer om hur framgångshistorien egentligen gick till saknas, men Wallenberg berättar om sju år av studier och arbete utomlands, följt av en återkomst till ett mer, i hans ord, ”tillbakalutat” Sverige på 1980-talet. Idag är man mer på hugget. Konkurrensen är högre, både på marknaden och för unga som vill ut i näringslivet. 

Han citerar sin farfar Marcus Wallenberg:

– Den enda tradition som är värd att behålla är in med det nya och ut med det gamla.

För många Lundastudenter är kanske Wallenbergs syn på AI, digitalisering och den gröna omställningen mest utmanande. Han menar exempelvis att omställningen inte handlar om att sluta flyga – det skulle skada

näringslivet – och lyfter AI som en totalt avgörande möjlighet, särskilt inom administration och bankverksamhet. 

Som moderator är Mitelman lättsam och följsam, kanske lite väl följsam. Samtalet hade kunnat rymma fler kritiska frågor, gärna sådana som är särskilt relevanta för studenter som fortfarande har teorigudar som Locke och Marx i bakhuvudet. Wallenberg är en av Sveriges mest framgångsrika personer, men samtalet skrapar sällan under ytan av succé, inspiration och ljusa framtidsutsikter. 

I slutändan vet dock Jacob Wallenberg vad gruppen i salen tycker och tänker om mesta. 

– Nu kommer ni sucka, säger han vid flera tillfällen, vänd mot publiken. 

Och mycket riktigt. Resonemangen om flygtrafik, AI och relationerna till USA och Kina väcker kanske visst motstånd. Trots att han själv medger att de politiska förutsättningarna i dessa länder kan vara problematiska, menar han att relationerna måste upprätthållas.

– Du kan inte klippa av en relation med någon bara för att du inte tycker om dem idag.

Detta gäller, enligt honom, även på företagsnivå. Ett konkurrenskraftigt Europa kräver samarbete, även med svåra partners. När Mitelman frågar om han själv bojkottar amerikanska produkter svarar han nej, men tillägger roat att hans fru gör det. 

Det kanske mest intressanta i samtalet kommer mot slutet, när publikmedlemmar får ställa frågor till Wallenberg. 

– Är det värt att riva upp det svenska välfärdssystemet för att främja företagande?, undrar en student. 

Wallenberg, som tidigare menat att svenskar med sitt välfärdssystem inte är lika företagsamma som amerikaner, svarar då skarpt:

– Jag måste framstå som en ultimat kapitalist, men jag har en stenhård syn på välfärden.

Wallenbergs välfärdsfilosofi följer ett tydligt samband. Företag skapar tillväxt, tillväxt skapar skatteunderlag, och skatteunderlag möjliggör välfärd. Det är ett stadigt ställningstagande för både offentlig och privat näringslivstillväxt, och samtidigt ett vurmande för välfärden – teman som väl sammanfattar kvällen med Jacob Wallenberg.