Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Jag åt min första falafel i en sliten vänthall. Där inne trängdes jag och mina vänner som packade sillar med nummerlapparna redo. Musiken var så hög att personalen fick ropa ut kundnumren genom en mikrofon flera gånger. Det var ett öronbedövande kaos, men jag blev mätt och belåten.
Lokalen vid Saluhallen har en speciell plats i mitt hjärta, eftersom det var där jag fick upp ögonen för nattkäk. Till min besvikelse stod den en dag öde. Vänthallen borde ha K-märkts, men jämnades i stället med marken när Botulfsplatsen skulle byggas om. Jag såg själv hur grävskopan skoningslöst slet bort de röda skinnsofforna och lade dem i en hög med resten av interiören. Det var bedrövligt att bevittna.
Lyckligtvis hade jag redan då lyckats kartlägga stans andra natthak. Jag var aldrig särskilt förtjust i fyllekäk innan jag flyttade till Lund, så min växande nattaptit kom som en överraskning. Gradvis började jag tänja på mina egna gränser. Det började med falafelrullar, sedan nöjde jag mig bara med halloumiboxar och till sist kunde bara en pizza stilla suget.
Nattserveringarna har tjänat mig väl över åren, men frågan är om det inte gått för långt nu?
Klockan 02.15 är jag mer hungrig än principfast.
Senaste åren har allt fler av Lunds restauranger ersatts av snabbmatsställen för utsvultna festprissar. Bredvid Göteborgs nation låg en gång en tapasbar som såg trevlig ut. Jag ångrar att jag aldrig gick dit, för nu serveras istället smashburgers i samma lokal. Detsamma gäller en anrik 60-talskrog i närheten. Där sadlade ägaren om och öppnade Sannegårdens pizzeria.
Inte nog med det. Ett stenkast därifrån har en stjärnkrögares mackkrog nyligen förvandlats till en tysk snabbmatskedja med en tecknad kyckling på fönstret.
Are you loco enough? står stort på väggen.
Nja, riktigt loco blir jag kanske inte, men det är bekymmersamt att Lunds restaurangutbud tycks bli alltmer likriktat. Jag är glad för möjligheten att mätta magen efter en utekväll, men den här utvecklingen gynnar varken min beslutsångest eller stadens matscen.
Samtidigt är jag själv en del av problemet. Så länge jag fortsätter att beställa från natthaken bidrar jag till att de finns kvar. Om jag vill värna om Lunds mer särpräglade matställen vore det förstås klokt att spendera mina slantar där istället. Ett sådant val kräver dock viljestyrka, något som i regel brukar tryta framåt småtimmarna. Klockan 02.15 är jag mer hungrig än principfast. Då är det inte restaurangutbudets framtid jag funderar på, utan snarare vilken sås jag ska ha på pizzan.
