Kan man bli bergensare på bara en termin – eller krävs det fyra generationer? Lundagårds utbyteskrönikör Agnes Moulettes Melchert har undersökt identitetsstatus i Redittrådar och souveniraffärer för att till slut hitta svaret på en nyckelring.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Jag sitter med mina norska klasskompisar på en föreläsning i socialpsykologi när vår föreläsare ber oss klicka på en länk och skriva vilka grupper vi anser oss tillhöra. På skärmen framför oss dyker ord som ”student”, ”familiemedlem” och ”kollega” upp.
Men snart sticker ett annat ord ut. Ett som jag aldrig tidigare har hört: Bergenser.
I sin enklaste form betyder bergenser bara invånare i Bergen. En snabb googling avslöjar dock att ordet har en betydligt mer komplex innebörd. I en Reddittråd råder livlig debatt kring vilka som klassificeras som bergensare. En användare frågar på engelska om de från närliggande småbyar räknas. Någon svarar helt sonika ”No”, en annan skriver ”Oh wow. Careful now.”
Bland det första vi utbytesstudenter varnades för var just Bergenbornas otroliga patriotism. Vi fick ett tips: Om ni vill lära känna en tvättäkta bergenser är det snabbaste sättet att berömma deras fantastiska hemstad. Själv var jag skeptisk till om denna stolthet verkligen var helt befogad. Visst är Bergen otroligt vackert, men hur hemkär kan man vara i en regndränkt stad vars lokala specialitet, skillingsbollen, blott är en torr och översockrad bulle?
Att berömma Bergen visade sig dock vara ett framgångsrecept för att knyta norska vänskapsband. Nu vid terminsslutet är jag allvarligt smittad av lokalpatriotism – något som har påkallat personlighetsförändring. Som tydligast blev det här om dagen, när jag kom på mig själv med att köpa en nyckelring i en souveniraffär. På nyckelringen dinglar en silverberlock med inskriften I <3 Bergen. Hur blev jag ägare till kitschig turismmerch?
Hur mycket jag än bedyrar min kärlek till Bergen med billigt symboliskt kapital är det nog ändå tveksamt om jag får kalla mig bergenser. När min syster berättade att Bergen varit med i På spåret utbrast jag spontant ”Åh, min hemstad!”, men det lär knappast hjälpa. Enligt Reddittråden krävs tydligen fyra generationers släktskap innan man får fullvärdig identitetsstatus – något som knappast går att uppnå på en termin, trots all vilja i världen.
Om mindre än en månad kommer jag åter att vara Lundabo istället för Bergenbo. Redan nu är separationsångesten outhärdlig. Det säger något om hur snabbt en plats kan kännas som hemma, även under tidsbegränsat uppehåll. Så kan man bli bergensare på en termin? Absolut inte enligt Reddit – men definitivt enligt hjärtat. För mig är nyckelringen i fickan bevis nog.
