Detta är en opinionsartikel i Lundagård. Skribenten svarar själv för åsikterna i krönikan.
I Jan Guillous Ondskan hamnar huvudkaraktären Erik Ponti på internatskolan Stjärnsberg, ett läroverk baserat på internatskolan Guillou själv gick på. På Stjärnsberg kastas Ponti in i ett hierarkiskt samhälle, äldre elever styr med järnhand över de yngre med hjälp av pennalism och kamratuppfostran. Det råder en sträng tystnadskultur.
Ondskan är den bok som ska ha inspirerat elever på Sigtuna Humanistiska Läroverk enligt uppgifter lämnade till TV4 Nyheterna. Jan Guillou kunde omöjligen förutse att han genom att förkasta systemet han genomlidit också oavsiktligen skrev en instruktionsbok för hur det skulle upprätthållas.
Generellt sett så besitter eleverna på dessa skolor pengar, inflytande och kontakter redan innan de satt sina fötter på skolgården. Vill man att ens barn ska internera på Sigtuna Humanistiska Läroverk måste man betala en hisnande summa på 450 tusen kronor. Per läsår. Föräldrarna verkar överlämna ansvaret för att skapa en trygg miljö på skolan, som i sin tur lämnar över det till studenterna. Elevhemmen blir som Jan Guillou skriver i Ondskan: ”ett fängelse där fångarna själva sköter bevakningen”.
Det kusliga i att få titta in bakom draperiet på denna dolda värld är hur ytterst mänsklig den är. Mänsklig på det sättet att systemet är utformat för att skala av alla lager av en person tills bara dess mest primitiva kärna återstår. På en plats där det materialistiska verkar ha stor betydelse känns det paradoxalt när man läser om nollningsritualer där eleverna betalar inträde till gemenskapen med blod, slag och förödmjukelser.
Polisinsatsen på Sigtunaskolan Humanistiska Läroverk är en av få gånger som allmänheten får kika in, förfasas och anse sig lyckligt lottad över inte tillhöra gräddan av samhället. Men vi alla har ju vetat om vad som försiggår på sådana här institutioner, internatens förekomst i fakta såväl som fiktion har gjort det tydligt. SVT har tidigare under året släppt dokumentären Dokument inifrån: Arvtagarna om pennalism på Lundsberg.
I fiktionen återspeglas liknande historier, exempelvis i universitetsromanen The Secret History där huvudkaraktären blir insnärjd i en exklusiv, sektliknande krets och filmen The Riot Club som detaljerar en mörk nollning i Oxford miljö. Ondskan myntade inte fenomenet utan exponerade bara sidor av en redan existerande problematik.
I romanen så konfronterar Erik Ponti tillslut internatskolans hierarkiska struktur och kommer ut på andra sidan av den. I verkligheten kommer fler elever att utsättas om inte kulturen som dessa skolor uppehåller förändras. Kan Ondskan en dag enbart vara ett skräckexempel istället för handbok?
