Detta är en recension. Skribenten svarar själv för åsikterna i artikeln.
Jag kollar in genom glaset på klenoderna från vår folkfest. Karnevöl, karnedaler och andra skatter från karnevalen 2026. Det känns märkligt att se dem i en monter. De var ju så levande för bara några månader sen. Ofrivilligt känner jag mig som en framtidsresenär som råkat hamna i min tids egna museum.
Känslan stannar kvar genom Universitetsbibliotekets utställning Tankens frihet. Här visas ett upphittat verk av den astronomiska legenden Nicolaus Copernicus jämsides med den gamle spexlegenden Hasse Anderssons ”konstverk”, den Obscena skrivmaskinen, som enbart kunde skriva bokstäverna K och U. Den invigdes av lundabiskopen Anders Nygren, utan att han visste bättre, framför publik. Jag vet inte om det är alla medeltida illustrationer av himlakroppar eller myriaden av lundareferenser, men inledningsvis känner jag mig faktiskt lite snurrig.
Då utställningen annonserades av Universitetbiblioteket tyckte jag att temat var något haltande. Jaja, ni har hittat Om himlakropparnas kretslopp i era ägor och det är förstås i sig en stor nyhet. Copernicus magnum opus från mitten av 1500-talet skiftade det uppfattade världscentrumet från den geocentriska till den heliocentriska, där solen fick sin rättmätiga plats i solsystemets mitt. Och kort inpå att Universitetsbiblioteket återfunnit sin kopia av Copernicus mest kända verk avtäckte karnevalskommittén temat för årets karneval, Celestialkarnevalen. En trevlig slump. Men är den nog intressant för att bygga en hel utställning kring?
Svaret är: Ja. Utställningen gör något väldigt spännande som jag inte är bekant med i Lunds studentsammanhang. Här görs ett försök till en bred historieskrivning av Lunds studentikosa humor, och inte bara det: Man gör ett försök att beskriva dess grogrund.
Vid ingången står det: ”Utställningen “Tankens frihet – från Copernicus till Celestialkarnevalen” vill påminna om att varken vetenskap, utbildning eller studenthumor kan odlas utan tankens frihet.” Den slår rot i vetenskapen och astronomin och förgrenar sig ut i Lunds studentkultur.
Tankens frihet har aldrig varit någon självklarhet. Då världen ”bytte centrum” fick flera astronomer sota för det genom bestraffningar av katolska kyrkan. Men mer än bara stjärnsystemet centrum byttes, med upplysningen fick den intellektuella friheten fotfäste och dogmer kunde i allt större utsträckning börja ifrågasättas.
I utställningen finns bland annat dessa frukter: karnevalsgeneralernas duell 1962 visas på film, som enligt utställningen blev Sveriges första tv-sända boxningsmatch, en match som hade passat i en Chaplinfilm. Ett annat färgstarkt inslag är ett tal av årets karnevalsgeneral som slår fast att humor bör slå uppåt: ”Och med uppåt menar jag norrut, och med norrut menar jag sju mil ovanför Stockholm.”
Denna ifrågasättning, denna möjlighet till idémässig motsättning, förkroppsligas i den lundensiska humorn. I att i lekfull anda våga brottas med den existerande ordningen. I att inte ta vedertagna uppfattningar för givet och i att ha modet att göra sig till åtlöje. Vår kulturella borg försvaras av varje student och volontär: Musikanter och spexare marscherar runt i sång, förmännen höjer fanorna, vart fjärde år leder karnevalsgeneralen oss ut i strid och i Lund är hovnarren kung.
Sittandes på trädkronan med ett äpple i hand kan hovnarren inte hjälpa att blicka mot stjärnorna. Även då han har klättrat mellan tidens långa grenar och med blicken fäst på himlavalvet känner han sig hemma på sin tron.
På väg ut möts jag av en bild på en sextant, och jag småler.
