Edward Blom är mathistoriker – det fick man klart för sig under tisdagens Studentafton. Under kvällen intog han Tegnérs matsalar iklädd frack och spred lättsam stämning i salen. På agendan stod julbord, bakismat och Kristi födelse.
Det råder glamorös, eller möjligen blomsk stämning i Tegnérs matsalar på AF-borgen denna tisdagskväll. En julgran klädd i ljus står på scen, kristallkronorna glittrar i taket och röda sammetstyger hänger i bakgrunden. I en lång stund innan aftonen drar igång pågår mingel – servitörer i vita skjortor och svarta förkläden plockar tomma ölglas från vissa, smått berusade gäster. I bakgrunden spelar Vårterminen Trio.
När Studentaftons förman Simon Bernstone går upp på scenen dämpas den stökiga stämningen.
– Det må saknas snö utanför fönstren, men hos oss är det jul, säger han och drar igång kvällen.
I en utförlig påa beskrivs Edward Blom som gastronom, arkivarie, artist, programledare, skribent och julentusiast. Okej, det där sista, julentusiast, sägs aldrig rakt ut. Men det behövs inte – det framgår gott och väl när samtalet tar sin början.
Så fort Edward Blom kliver upp på scen lockar han till skratt. Den traditionsenliga, röda fåtöljen vinglar något när han sätter sig, vilket han muntert anmärker på: Han testar bara om stolen ska hålla. Det gör den.
samtal. Foto: Laura Lyall Folkman.
Kvällens första fråga kommer från kocken, programledaren och kvällens moderator Dante Zia. Han undrar: Varför firar man jul?
– Det kanske folk inte vet nu för tiden, men Kristi födelse brukar vara det vanligaste svaret, svarar Edward Blom.
Med det börjar Bloms första historiska utläggning, om julens förkristna bakgrund. Han för långa resonemang om gamla vikingatraditioner och midvinterfiranden. Snabbt svänger diskussionen in på temat alkohol.
– Det var viktigt att bli väldigt berusad! säger Blom.
I samma veva kommenterar Edward Blom förkröket på Thomanders, som tydligen ägt rum samma kväll. På bordet framför honom och Zia står två flaskor julöl uppdukade.
Om Dante Zias förvirring beror på förfesten eller Edward Bloms till synes oavbrutna predikan är oklart. Men han får knappt en syl i vädret. Edward Blom orerar och ger under kvällen samma intryck i verkligheten som på nätet: kunnig och excentrisk. Att Blom är konservativ är heller ingen hemlighet. Genom hela aftonen betonas tradition och kristendom tydligt. Även på julbordet ska det helst vara allvar: Ägghalvorna får man spara till påsk och potatis på julbordet beskrivs som ett av de nyare påfunden. Blom riktar också en känga till de som börjar med julpynt redan i november.
Publiken måste lyssna uppmärksamt, annars är det lätt att missa de dyrbara tips och hemliga matlagningsknep som Edward Blom kastar in under samtalets gång. Enligt honom är det viktigt att koka ner grädden ordentligt, gärna till hälften, när man tillagar sin Janssons frestelse. Står revben på menyn så ska de stekas tillsammans med äpplen, julmust och maltvinäger.
När Zia frågar hur många rätter man minst kan ha på ett julbord svarar Blom karaktäristiskt.
– Tolv rätter skulle rent teoretiskt kunna fungera, säger han efter en stunds fundering.
De historiska utläggningarna är långa och alla fokuserar på mat och religion, vilket är föga förvånande. Det är Edward Blom som har ordet, trots allt. Även om årets sista Studentafton påminner smått om en universitetsföreläsning i gastronomisk historia blir underhållningsvärdet stort. Skratten rullar ur publiken och Edward Bloms anekdoter kan inte hejdas.
När aftonens första halva lider mot sitt slut glider samtalet in på det som Blom själv menar är julens kärna: Snällhet, goda gärningar och självreflektion. De blir ledorden som bidrar till ett småreligiöst avslut på kvällens första etapp.
Därefter är det publikens tur att ställa frågor till Blom, och det blir en frågestund som är mer praktiskt lagd. De flesta av publikens undringar handlar om hur man bäst förgyller sin kräftskiva, det godaste julölet eller vad den bästa bakismaten egentligen är.
– Onyttig mat lindrar smärtan, svarar Blom på den senaste frågan.
Men lite filosofisk blir Edward Blom när en åhörare frågar vad han skulle välja om han behövde äta samma maträtt resten av livet. Frågan tycks nästan stötande, för han avböjer att svara.
– Variationen är det viktiga i livet. Vi vill se olika färger, vi vill se olika konstarter och läsa olika författare, säger Edward Blom.
Därmed lider kvällen mot sitt slut. Efter att applåderna tystnat och buketter mottagits behöver jag tränga mig förbi den mindre skara som samlats framför scenen för att komma ut. De vill ta selfies med Edward Blom.
Att denna studentafton hade jultema var omöjligt att missa. Men det som mest bidrog till kvällens julkänsla var för mig inte de pampiga dekorationerna eller glöggdoften, utan den bekanta känslan av att man satt hemma och lyssnade till en släkting som förklarar hur man ska leva sitt liv – eller i det här fallet, fira sin jul.
När jag lämnar AF-borgen hör jag ett meningsutbyte mellan två åhörare.
– Han höll låda asså, säger den ena till den andra.
Bättre än så går kanske inte att sammanfatta årets sista Studentafton.
