Detta är en recension. Skribenten svarar själv för åsikter i texten.
Klockan närmar sig ett på natten när indiepopbandet Bellvie kliver upp på Blekingska nationens scen. Folkmassan på dansgolvet drar sig framåt och en känsla av spänning fyller hela lokalen. Bara i år har bandet spelat på både Malmöfestivalen och Way Out West, men de verkar trivas bra även på den modesta nationsscenen, när de kliver upp ler de stort för publiken.
Det Malmöbaserade bandet debuterade 2024 med den självbetitlade EP:n Bellvie och laddar nu upp inför sitt kommande album,Trots sin korta karriär har bandet en del på CVT: De har varit förband till Hemliga Klubben och Klara Keller, samt blivit nominerad till ‘Årets Rock’ 2025 av Gaffa.
Bellvie har ett tydligt avstamp i både den svenska och internationella indiescenen. Det märks under kvällen att deras stil är bekväm, om inte lite väl bekant. Ibland snuddar det nästan på generiskt, även om det är svårt att sätta fingret på vad det är som låter familjärt.. Oavsett levererar bandet ett kompakt och slagkraftigt ljud som får igång publiken.
De gitarrdrivna låtarnas förgylls av sångaren Johanna Rinnans röst som medför en lugnande, jazz-känsla i stil med The Cardigans Nina Persson. Dynamiken mellan Rinnans sköna stämma och bandets tajta spelande fungerar utmärkt på inspelningar, tråkigt nog funkar det inte lika bra live. Ibland är det svårt att höra vad Rinnan sjunger. Som resultat smälter musiken ihop, och de enskilda låtarna går inte att särskilja från varandra.
Trots att Bellvie gör snedsteg under kvällen lyckas de skapa en bra känsla.
Ett strömavbrott mitt i spelningen är ännu ett skav under föreställningen. Vid denna tidpunkt har den tredje gitarrsträngen sprängts och behövas bytas ut. Efter någon minut kommer elen tillbaka, och bandet lyckas få tillbaka sitt momentum relativt snabbt.
Men jag har svårt att dras med. Bandet kan absolut spela bra när de har strängar på instrumenten, men det är svårt att avgöra om de spelar nya låtar efter strömavbrottet eller om de spelar om låtar igen. De lyckas skapa en bra känsla i lokalen, men det saknas lite substans
Trots att Bellvie gör snedsteg under kvällen lyckas de skapa en bra känsla. Jag verkar dock vara en av få i publiken som inte var helt såld, resten av dansgolvet är fyllt av glada, dansade studenter. Efter att spelningen är över traskar jag hem genom en kall och fuktig natt. Bellvies spelning på Blekingska tyder ändå på en ljus framtid på ännu större scener. Men betoningen ligger på framtiden – bandet har en bit kvar innan de är fullt redo.
