Från föreläsningssal till karnevalsgeneral

I ett helt år jobbar han ”heltid och ganska mycket mer” för en enda helg. Karnevalsgeneralen Hugo Widell berättar om hur det är att ha studentlivets kanske mest exklusiva post och om alla de upplevelser som driver honom.
– Jag ser fram emot att sakna det här, att få se tillbaka på detta som någonting fantastiskt.

Det är den första riktiga vårdagen och solen gassar. Inifrån Kemicentrum, eller Karnevalscentrum som det även kallas just nu, kommer en person de flesta lundastudenter skulle känna igen. Han hälsar med ett stort leende och ett fast handslag. På klingande lundensiska säger han en replik som han antagligen har sagt tusentals gånger.

– Mitt namn är Hugo Widell. Jag är tjugofem år gammal och är karnevalsgeneral för Celestialkarnevalen 2026.

Under våren har generalen synts nästan överallt, inte minst på Uppropet, där han stod vid entrén och välkomnade tusentals blivande karnevalister. Hugo Widell är numera ansiktet utåt för vad som (enligt sägnen) är världens näst största återkommande ideella evenemang. Det enda som är större är sommar-OS.

Hugo, som ett år sedan var en helt vanlig läkarstudent, utnämndes till general i juli 2025. Men resan dit började mycket tidigare.

– I och med att jag är uppväxt i Lund och sett karnevalerna och studentlivet såg jag fram emot det väldigt mycket, berättar Hugo.

– När förra karnevalen kom såg jag min chans att slänga mig in och prova på något nytt.

Då var Hugo en del av Blädderiet, den sektion som står för logistiken och försäljningen av alla karnevalens pappersprodukter, som tidningen och barnboken. Det var ett engagemang som gav mersmak på studentlivet.

– Det som egentligen var den största drivkraften var att få se mer, möta fler och allt vad det innebär, berättar Hugo.

Mellan karnevalerna var Hugo med i både Lundaspexarna och Toddyspexarna. Hugo berättar att det var många små stunder under studentlivsengagemanget som fick honom att uppleva kärleken för att skapa tillsammans med andra.

– Det är det som förde mig till kommittén, och det som i slutändan fick mig att visa intresse för den här rollen också. Man tänker herregud, det här kan jag göra, det här vill jag bidra till.

Vill man mycket med livet så får man göra mycket

Han valdes först till tåg- och tältchef för Celestialkarnevalen. Därefter till karnevalsgeneral, en post som tillsätts internt av kommittén, det vill säga de som jobbar heltid med Lundakarnevalen. Det är en process han är lite kryptisk kring.

– Det har sett lite olika ut genom åren. De senaste åren har det varit en demokratisk process där de som sitter i kommittén fått visa intresse, sen har det valts internt.

Flera gånger under vårt samtal stannar Hugo upp och funderar innan han svarar. Men när jag undrar om han tycker att han var ett självklart val som general skrattar han och svarar snabbt.

– Herregud, verkligen inte!

Men vad gör då egentligen en karnevalsgeneral? Hugo sammanfattar den exklusiva posten kort och koncist.

– Mejl, möten och människor kan man säga.

Utöver detta fylls generalens dagar av koordinering och planering. Hugo trycker på att jobbet är väldigt socialt: Varje dag går ut på att träffa folk. Det är ett tema vi ofta återvänder till: människor. Hugo understryker i nästan varje svar hur nuvarande och tidigare karnevalister gör karnevalen till det den är.

– Det som jag tycker är roligast är just människomötena. Att hela tiden få möta och lära känna nya människor och ha det här gemensamma kring karnevalen.

Det, berättar Hugo, är något han bär med sig från sin utbildning.

– Jag är som sagt utbildad läkare och tycker att de naturvetenskapliga aspekterna av det är väldigt spännande. Men det som jag kanske har mest nytta av är nyfikenheten. Att hela tiden vilja upptäcka saker och lära känna folk.

Den långa, intensiva planeringsfasen inför Lundakarnevalen påminner om hans tidigare erfarenheter som spexare.

–  Man ska jobba och planera, och sen är det väldigt mycket som ska klaffa på ganska kort tid.

–  Att hela tiden ha med sig att om vi anstränger oss tillsammans i den här volontärgrejen så löser det sig snabbt.

Och visst är det mycket som ska planeras inför Celestialkarnevalen. Tillsammans med resten av kommittén jobbar generalen ”heltid och ganska mycket mer”, som Hugo själv beskriver det. Men på frågan om det känns som att han lever, andas och dör karneval skrattar Hugo och skakar på huvudet.

– Jag hinner med mycket av det andra. Sen är det så att nu är det karneval och jag har sökt mig till kommittén och till den här posten för att få leva karneval. Det har varit ett medvetet val från första dagen.

– Vill man mycket med livet så får man göra mycket. Och det är ett motto som jag lever efter, säger Hugo.

Nu är det inte långt kvar. Förberedelserna inför Karnevalen pågår i full fart – inte minst här på Kemicentrum. Karnevalister springer runt i de girlangprydda korridorerna, bär saker in och ut ur byggnaden. Även inne på kommitténs kontor är det en karnevalsexplosion. På väggen, mellan mängder av karnevalsaffischer, hänger en ”korv-tabell” där de protokollför hur många korvar kommittémedlemarna ätit. Generalsjackan hänger på en stol. Vid Hugos skrivbord står staplar av karnevalssopptunnor, och på bordet sitter en liten legofigur han glatt visar upp. Den har han fått av en familjemedlem, som tyckte att den påminde om honom.

Vad ser du fram emot mest med karnevalen?

– Det är klart att karnevalen ska bli jättekul, men jag tror att för min och för många andras del är det som vi gör just nu nästan lika roligt. Att få se uppbyggnaden, sitta på kontoret och titta ut och se en hel sektion sitta i en cirkel och käka middag.

– Karnevalen händer hela tiden för oss, säger han.

Precis lika snart som karnevalen anländer, kommer den att vara över. Visst kan man föreställa sig att det kommer att kännas tomt för de som ägnat månader av sina liv åt den korta helgen. Men det tror inte Hugo.

– Det kommer så klart vara en märklig känsla.

– Jag ser fram emot att sakna det här, att få se tillbaka på detta som någonting fantastiskt.

Det är bara en fråga som Hugo har svårt att svara på: Vad är en sak du önskar att lundastudenter visste om att vara karnevalsgeneral? Han funderar länge, börjar prata men ändrar sig. Tillslut kommer han fram till ett svar.

– Det viktigaste att ha med sig gällande alla poster i studentlivet är att det är inget magiskt som gör att någon har hamnat där, utan det finns en massa olika banor och vägar fram. Och att våga ta de stegen själv och inte tänka: ”Nej men det där är inte för mig.” Utan att våga vara nyfiken, våga ta på sig grejer och testa sig fram, säger han.

När karnevalen är över väntar en kort paus innan Hugo ska återgå till jobbet som underläkare. Efter ett år på studentlivets mest exklusiva post är det nog många som hade känt sig klara med Lund. Hugo däremot vill inte lova att han kommer vara färdig – snarare tvärtom.

– Någon gång ska man bli vuxen. Så vi får se hur mycket jag hinner med innan jag är helt klar.

Du tror inte att du kommer känna dig trött på studentlivet?

– Jag tror inte att jag kommer att känna så, nej.