Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar själv för åsikterna i artikeln.
Tre hiker in blir jag i Norge uppfylld av något odefinierbart. En känsla av lugn och igenkänning: ett resultat av tjejerna som jag reste tillsammans med. Mellan samtalen om böcker, relationer och drömmar, får jag en insikt. ”Det här är systerskap för mig!”, tänker jag samtidigt som jag fylls av skam över det löjliga i min tanke.
Får man ens tänka så? Kanske är det för att begreppet är uttjatat och delvis klyschigt? Dessutom för det tankarna till allmänt flum och tantra. Det finns något som gör att jag känner en blygsel kring att ta ordet ”systerskap” i min mun.
Vänskap nedvärderas genomgående till förmån för romantiska parrelationer. Även när jag scrollar Tik Tok samma kväll, inser jag detta. Den senaste trenden hyllar den romantiska kärleken till Astrid Lindgrens varma stämma:
”Och jag satt bredvid honom. Och höll hans hand. Och kände att han var stark och god allt igenom. Och ingenting var riktigt farligt. Där han fanns.” läser författaren mjukt och drömskt.
Tjejerna lägger ut bilder på sin partner. Samtidigt är citatet plockat ur Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta, som snarare handlar om brödraskap än parrelationer. Den kvinnliga vänskapen finns inte att hitta nånstans. Jag fortsätter att söka i Astrid Lindgrens värld. I Ronja Rövardotter kallar Birk sin vän Ronja för Söstra-Mi.
Återigen handlar inte heller det här verket om självklarheten som jag har med mina tjejer. Jag känner mig besviken, men börjar också mer och mer inse varför skammen finns där – när systerskapet inte är uttrycks i samma vackra termer som andra relationer, så tar fördomarna om det feminina över.
Nästa kväll är det regnigt i Nordnorge och vi bestämmer oss för att stanna hemma och kolla på en serie. Valet landar på Fröken Frimans krig, vilket föga förvånande ger mig ännu starkare känslor av samhörighet med mina reskamrater. Här fångas systerskapet, utan att ”fjantifieras”.
För ja, ibland testar vi varandras nyinköpta läppglans och pratar killar (och tjejer såklart). Men andra gånger pratar vi om krig och politik. Framförallt vägrar vi att förenklas. Och i relation till varandra kapslas vi in i en magisk bubbla av förståelse, hänsyn och kärlek.
