Nya filmtidningen Ingmar kan bli en brygga mellan de smalare filmtidskrifterna
och kvällstidningarnas flåsiga filmbevakning.
DVD-revolutionen är ett faktum. I var mans eller kvinnas hem har DVD-spelaren
sparkat ut 1980-talets stora tekniska landvinning: videobandspelaren. Själv
håller jag fortfarande fast vid mina videoband med idel monoinspelade filmer.
Men förmodligen är jag rätt ensam, för numera finns det en mängd tidskrifter
helt ägnade åt recensioner och material om nyutkomna DVD-filmer.
OCH DETTA ÄR något som gör tydliga avtryck även i den nya filmtidningen Ingmar –
inte mindre än 20 sidor handlar om film på DVD. Som tur är innefattar
ambitionerna hos de ansvariga bakom Ingmar mycket annat. Framför allt är det
generöst med intervjumaterial – jag fastnar främst för Ika Johannessons långa
intervju med svensk films unga, kvinnliga fixstjärna Tuva Novotny och Jan
Lumholdts intressanta samtal med Harriet Andersson.
FÖRUTOM DET GIVNA inslaget med recensioner av aktuella biofilmer och kortare
texter om kommande filmer, innehåller Ingmars första nummer också några
avdelningar av fast karaktär: I Scenen lyfter Mattias Dahlström fram ett
speciellt filmögonblick och i en krönika skriver Niklas Eriksson om bristen på
intressanta ansikten inom filmkomedin. Ett stort plus i kanten för avdelningen
På TV, där det kommande filmutbudet listas – en praktisk överblick för den
filmintresserade.
PÅ PAPPRET SER Ingmar ut att kunna bli en brygga mellan de smalare
filmtidskrifterna och kvällstidningarnas lätt flåsiga filmbevakning. Och oddsen
talar till Ingmars fördel. Men för att tidningen ska bli uppgiften värdig fullt
ut, tror jag att det krävs åtminstone ett par förbättringar: Dels får man skärpa
till sig när det gäller korrekturläsningen (vilket torde vara lätt gjort) och
dels borde man inrätta fler fasta avdelningar, för att på så sätt ge tidningen
en mer personlig prägel. I en tidskrift av Ingmars typ har man möjlighet att
komplettera recensionerna med mer specifika texter, vilket ger den ett stort
försprång gentemot det begränsade sidutrymme som dagstidningarna har att spela
med.
