Torrbollen Ingvar
Carlsson mötte ärketöntarna Fredrik och Filip på en Studentafton
i AF-borgen. Det blev intressant – även om publiken fick se mer av
politikern än privatpersonen Ingvar Carlsson.
När Kanal fems komikerduo Fredrik Wikingsson och Filip
Hammar skulle intervjua förre statsministern Ingvar Carlsson på AF:s
studentafton var det svårt att veta vad som skulle hända. För
det är inte uppenbart hur tre personer som representerar två
så totalt olika generationer och personligheter passar ihop på
samma scen. Idén kom i vilket fall från Carlsson själv.
– Vi gjorde en intervju tillsammans för
Kristallgalan på SVT, så när AF-utskottet och jag
brainstormade inför den här kvällen väckte det här
förslaget mest entusiasm, säger Ingvar Carlsson
Som förebild för formatet nämner han Hagge
Geigert, den legendariske programledaren som intervjuade mängder av
svenska politiker:
– Jag tyckte om hans intervjuer där han blandade
högt och lågt. Sånt är bra, det väcker mer intresse
för politiken. Men det var mycket långsammare tempo i Hagges
program, det skulle aldrig fungera i dag, säger han.
Och tempot på första halvan av kvällen var
snabbt: 25 stycken frågor på 50 minuter. Allt från
värsta studentfyllan: ”varje år efter valborg”, Nelson
Mandela: ”största politikern”, Ingvar som student:
”mycket skötsam” till Björn Borgs kokainberoende: ”märkte
jag aldrig av”.
Det stod klart från början att Ingvar Carlsson
skulle stå för allvaret och Fredrik och Filip för det mer
lättsamma – uppgifter som de klarade med glans. Men trots ett par
tappra försök kunde Filip och Fredrik inte riktigt komma Ingvar
Carlsson under skinnet. Där satte integriteten stopp.
Då var det betydligt lättare att locka fram
statsministern. Den största behållningen av kvällen fick de
politiskt intresserade under frågestunden som blev riktigt intressant: i
stället för en korthuggen Ingvar kunde man ana den agiterande
politikern Carlsson som uttalade sig vitt och brett om tillståndet i den
svenska politiken. Feministiskt initiativ avfärdades: ”ett
enfrågeparti”, bistra tider förutspåddes för
kronan: ”åker jo-jo mot dollarn och euron”, småpartier
i allmänhet sågades: ”tillräckligt svårt att bilda
majoritet som det är”.
Råkade man vara där för Fredrik och Filips
skull, bjöd inte kvällen på allt för många
karameller även om de faktiskt sjöng en Van Morrison-låt
tillägnad Ingvars fru på slutet.
