Det här är en debattartikel i Lundagård. Åsikterna som uttrycks är skribenternas egna.
2012 fattades ett beslut som fastställde att ljudupptagning, fotografering och filmning under undervisning inte är tillåtna. Undantagen är snäva: läraren kan ge tillstånd vid enskilda tillfällen och studenter med beslut om riktat pedagogiskt stöd får spela in för eget bruk. I praktiken följs regeln inte och nu är universitetet i processen att revidera beslutet. Men inställningen verkar vara densamma: Undervisning får inte spelas in. Det är fel utgångspunkt.
Beslutet kom när smartphones precis hade slagit igenom, och då var det förståeligt att vara försiktig. Men det var 2012. Idag borde vi veta bättre och synen på inspelning behöver uppdateras.
Vi studenter äger utbildningen. Det är vi som ska tillgodogöra oss innehållet och examineras på det, och då måste vi också få avgöra hur vi bäst tar till oss det. Därför ska alla studenter alltid ha rätt att spela in sin undervisning, oavsett skäl och utan någons tillstånd. Speciellt när vi ett av de länder i Europa där den lärarledda undervisningstiden är kortast, borde vi faktiskt kunna maximera de få timmar vi har.
Att spela in en föreläsning eller fotografera en tavla är ett enkelt och vanligt hjälpmedel. Hur ofta har någon tagit en bild av tavlan för att komma ihåg föreläsarens anteckningar? Man hinner sällan skriva ner allt som sägs, skrivs och diskuteras i rummet, och då hjälper inspelning och fotografering till. Särskilt värdefullt är det för den som pluggar på sitt andraspråk och behöver kunna lyssna i sin egen takt.
Vi förstår att det kan vara obehagligt att bli inspelad, särskilt när det gäller att bli filmad. Men ljudinspelning är något annat. Lärare måste kunna stå för det de säger, och den som undervisar på ett offentligt finansierat universitet har ett eget ansvar för innehållet. Det ansvaret minskar inte av att någon lyssnar en gång till.
Att spela in en föreläsning eller fotografera en tavla är ett enkelt och vanligt hjälpmedel.
Vissa kanske upplever att undervisningskänslan påverkas. Men hela salen hör redan vad som sägs, och studenter antecknar ibland varenda ord. Varför skulle en rewind-knapp göra så stor skillnad? Vad är egentligen grunden för förbudet? Handlar detta om ett enkelt obehag hos dem som undervisar oss? Ett så långtgående förbud bör inte vila på så svaga grunder.
Vi ligger till och med efter: vid Stockholms universitet får studenter spela in sin undervisning, men bara för eget bruk. Inspelningen får inte spridas vidare eller användas till något annat. Det håller vi med om. Vi tycker också att det är god ton att berätta för läraren att man spelar in, men det ska vara en hövlighet, inte ett krav. Rätten att spela in ska inte hänga på att någon säger ja.
Det viktigaste i en pedagogisk utbildning är inte förbud och reglering, utan öppenhet, ömsesidig respekt och tillit. Det verkar universitetet också förstå. I Lunds universitets nya policy för generativ AI är tillit en grundläggande utgångspunkt. Tillit till att studenter är ansvarsfulla, kritiskt tänkande vuxna människor. Den tilliten ska också gälla hur vi studenter väljer att ta till oss undervisningen.
Vi vill utbilda oss på bästa möjliga sätt. Det minsta vi förtjänar är tillit och rätten att spela in vår egen utbildning.
Axel Nordanfors Thorsson & Kian Garazhian
Samhällsvetarkårens ordförande och vice ordförande
