Affischkampanjen mot
brats är ett öppet hot mot människor och det måste vi ta
avstånd från. Lund tillhör alla, skriver studenterna Andreas
Karlgren och André Johansson.
”Brukar du hänga på Stureplan? Har du ett
par miljoner på banken? Gick du på samma skola som Madeleine eller
Carl Philip? Fick du en central femma i Lund av mamsen och papsen som
studentpresent?”
Då är du inte välkommen i Lund och skall
dessutom veta att du inte går säker där. Det är i alla
fall en av de åsikter som en del av lundavänstern ger uttryck
för i en affischeringskampanj. Som om detta hot inte vore nog har
Juridicum klottrats ned med texten ”UNG RIK DÖD”.
Tänk på ordens innebörd. Det är inte
bara gammal klasskampsretorik utan någonting mycket värre. Det
är ett öppet hot mot människor som antas vara klassfiender
på grund av sin tillhörighet till en grupp i samhället:
bratsen.
Är det något som går för sig? Att
använda denna 30-talsretorik och att hota människor till livet
för att de lever i en stad som vänstern ser som sin. Att reaktionen
på detta brottsliga övertramp inte har blivit skarpare beror
förhoppningsvis inte på att man solidariserar med vänstern utan
på att man inte ser allvaret i hoten. Hade gemene man reagerat annorlunda
om man önskat livet ur invandrare, judar eller homosexuella? Ja, som
skyddsvärda grupper är hets och uppvigling mot dem djupt
föraktat och då vi hade vågat stå upp för
våra medmänniskor.
Men muslimer, män eller aktieägare? Grupper som
olika extrema ideologier angriper i en kampteoretiskt färgad bild av
verkligheten. Hade vi reagerat på hot mot dem eller hade vi, som nu,
låtit det passera utan att höja på ögonen? Jag är
inte så säker att vi hade tagit dem i försvar.
Att inrikta sig på ”slyngelbratsen”
är ett listigt knep för att måla upp en fiendebild. En fiende
som dehumaniseras och förlorar sitt skyddsvärde. En klassfiende som
inte är lika mycket människa som en själv. Så hoppas
propagandisterna väcka avsky för en viss grupp i samhället som
genom klädkod och beteende kan klassas som en subkultur. Vänstern
målar upp en bild av en motståndare värd att förakta.
Bilden blir sedan en katalysator för deras kamp. Vår acceptans
normaliserar deras retorik till gränsen för godkännandet av aktioner
mot de utsatta och andra av vänsterns motståndare.
Retoriken och polariseringen hårdnar i vårt
samhälle och det är i det här läget som människors
sanna kvaliteter visas. Men det är också i det här läget
som våra sämsta sidor kommer till uttryck. Att vänstern sticker
ut ett smutsigt tryne och angriper en grupp och önskar livet ur dem
är en indikation på deras människosyn. Det ankommer oss alla
att ta avstånd från denna smutsiga propaganda. Att det som
börjar i retorik slutar i praktisk handling har vi sett i historien.
Det är i denna stund som det är dags att visa de
kvaliteter som vi vanliga lundensare besitter. Att våga säga att
dessa hot inte kan tolereras i vår stad; den som tillhör oss alla,
oavsett om vi är höger, vänster, man, kvinna, brat eller
punkare. Att våga stå upp för sin nästa, för att de
som kräver ensamrätt på Lund annars kan komma efter dig och
kräva din säkerhet och ditt liv som offer i deras kamp.
Andreas Karlgren
vice ordförande högerstudenterna vid Lunds
universitet
André Johansson
ekonomistudent
