Vilken betydelse kommer pengar att ha när det är dags för nästa generations amerikanska politiker att kandidera till guvernör, kongressen eller president?
Valbloggaren Isak Engqvist rapporterar från ett upptaktsmöte inför presidentvalet på tisdag.
Det är otroliga summor pengar de båda kandidaterna spenderar för att kunna inta Vita huset. Dessutom är det många organisationer som också spenderar stora summor för att göra reklamfilmer och affischer som antingen stödjer en viss fråga eller en viss kandidat eller som motarbetar en viss kandidat.
Samtidigt som många talar om internet, Twitter och Facebook så är det fortfarande tv-reklam som är det stora. De mindre partierna som vi talat med har också som sitt stora mål att få ihop tillräckligt med pengar för att kunna sprida sitt budskap genom folks tv-rutor. Men är det verkligen bara hur mycket pengar man samlar in som spelar roll?
Vi sitter inne i Harrison Hall rum 304, en vanlig föreläsningssal på Miami University. Kvinnan framför oss heter Jennifer Brunner. Hon är före detta Ohio ”Secretary of state” och ansvarade bland annat för valsystemet, och ska föreläsa för Collage Dem
ocrats som bjudit in henne för kvällen.
Det var valet 2006 som hon kandiderade till Secretary of State. Hon lyckades komma in, påverka och samtidigt skaffa sig många ovänner.
2010 bestämde hon sig sedan för att kandidera till den federala senaten.
Hennes väg dit skulle gå genom en verklig gräsrotskampanj. En kampanj som Barack Obama lyckades med 2008, då han fick var 75:e amerikan att donera pengar och engagera sig. En kampanj där det inte bara är berättelsen från de rika miljonärerna som formar kampanjens budskap, utan alla de berättelser från alla de människor som på ett eller annat sätt engagerar sig.
Brunner lyfter fram sociala medier och ny teknik som viktiga verktyg för att flytta fokus i den amerikanska valrörelsen från tv-reklam och radiojinglar till budskap som sprids från människa till människa. De unga demokrater som finns i föreläsningssalen är givetvis inspirerade.
Många av dem är säkert intresserade av att jobba i kongressen, Vita huset eller för någon guvernör.
En del har säkert också ambitioner att bli politiker själva. Kommer dessa unga människor att vara en del av en förändring av det amerikanska politiska systemet eller några som kommer att fortsätta i samma spår som sina företrädare?
Jennifer Brunner uppmuntrar publiken att följa sina drömma och testa banan som politiker. En av studenterna skickar dock uppmaningen tillbaka.
”Ska inte du ställa upp igen?”
– Inte än. När jag hade mitt uppdrag var det många som ogillade de förändringar som jag föreslog. Jag hade livvaktsskydd dygnet runt. Så jag gillar mitt liv som jag har det just nu. Men i framtiden kan jag nog tänka mig att ställa upp igen.
Visst känns det hoppfullt när Jennifer Brunner berättar om möjligheterna som kommer med gräsrotskampanjer. Med Twitter, Facebook och Youtube och hur dessa kan skapa en annan bild en den som kampanjstrateger och reklammakare kan göra. Men när vi efter en och en halv timme stiger ut ur Harrison Hall, ut i den amerikanska valrörelsen och inser att det denna gång, åter igen, slagits rekord i hur mycket pengar som spenderas på TV-tid och reklam känns det på något sätt avlägset att det kan förändras.
Men vem vet, med fler och fler engagerade unga människor kanske kampanjerna om fyra år kommer se helt annorlunda ut.
Vad tror du? Chatta med Lundagårds valbloggare Isak Engqvist och Erik Hultgren 14:00 på Lördag.
Skriv dina frågor i kommentatorsfunktionen nedan.
