En månad har Patrick Radden Keefe varit på resande fot runt om i Europa för att samtala om sin senaste bok London falling som nyligen blivit översatt till svenska, med titeln Oligarkens son. Som sista stopp befinner han sig nu i Malmö innan hemresa till New York dagen därpå.
När Lundagård sätter sig för att prata med honom har han precis anlänt till sitt hotell i Malmö, en stad han aldrig har besökt innan.
– Problemet med att vara på bokturné är att man inte riktigt får möjlighet att se staden man är i. Man checkar in på hotellet, gör en intervju, går på event och lämnar på morgonen. Så jag får komma tillbaka för att se Malmö på riktigt, säger han.
Patrick Radden Keefe är undersökande journalist på The New Yorker och har sedan tidigare släppt de prisbelönta böckerna Smärtans imperium om USAs opioid-epidemi och Säg inget, som fokuserar på The Troubles i Nordirland. Historien i Oligarkens son publicerades först som ett reportage för The New Yorker. Men när mer och mer detaljer framkom i arbetet stod det klart för honom att historien behövde mer utrymme för att berättas i sin fulla rätt.
Boken handlar om 19-åriga Zac Brettler som en februarinatt 2019 faller till sin död från en balkong tillhörande en exklusiv våning i London. Först efter hans bortgång uppdagades det för hans föräldrar att Zac hade lyckats nästla sig in i Londons mörka undre värld genom att låtsas vara sonen till en rysk oligark.
– Från en tidig ålder var han ett barn som ljög väldigt mycket. Från tonåren var han omgiven av barn med förmögna föräldrar på sin privatskola och åtrådde det livet, berättar Patrick Radden Keefe.
Zac Brettler är inte den enda i boken som förfalskar sin identitet och ljuger för att ta sig fram i livet. Det är lättare att räkna upp vilka som inte gör det. Frågorna om hur han hamnade på den balkongen, om det var mord eller självmord blir svåra att lista ut. Hur hittar man sanningen i en träskmark av misinformation?
– Det är vad som är roligt för mig. Mina böcker måste främst vara spännande historier och London Falling är en historia där alla ljuger. Jag får presentera lögnerna och skala bort dem lager för lager. Det skapar massa oväntade vändningar som i sin tur skapar en intressant historia, förklarar han.
Oligarkens son stannar inte vid Zacs fall utan tar med läsaren på en svindlande resa mellan 1970-talets Uganda, Polen under andra världskriget och Sovjetunionens förfall. Allt detta görs för att förklara bokens karaktärer, men också hur London kom att bli en lekplats för den ekonomiska eliten.
– Jag bodde i London vid millennieskiftet och staden hade redan börjat förändras då, men den ser helt annorlunda ut nu. London har en sorts glamour över sig men det finns även en mörk sida som jag försökt att återge, säger han.
Under sina år som grävande journalist har Patrick Radden Keefe undersökt och intervjuat några riktigt ruggiga typer. Från korrupta mångmiljardärer till kartelledare och mördare. När han träffar en gangster i arbetet för Oligarkens son så hälsar mannen genom att nämna Patrick Radden Keefes barn och fru vid namn.
– Det roliga med honom är att vi typ blev vänner efter det. Han sitter inne nu och förra veckan åkte jag dit och hade boksamtal med honom och fångarna där.
Under arbetet med boken tillbringade Patrick Radden Keefe mycket tid med Zacs Brettlers familj, under vilken de kom varandra nära. Vänskapen har fortsatt efter utgivningen av boken. Trots detta så är boken stundtals kritisk mot familjen och undanröjer flera av deras djupt begravda hemligheter.
– Jag klargjorde för dem att jag skulle ta mig an deras historia med finkänslighet och medkänsla, men att jag inte skrev boken för dem. Jag skriver om verkliga fall, vilket betyder att det inte skulle bli endast deras sanning som målades fram utan alla jag pratade med.
– Jag var tvungen att förbereda dem på att vissa delar skulle kännas obekväma för dem. Till deras förtjänst så förstod de att i en bok som handlar om lögner så kunde jag inte hålla tillbaka på detaljer för deras skull. Då hade även jag ljugit, fortsätter han.
En viktig del av att skriva om verkliga historier är att få fram rätt källor. Att kunna ge en närgående inblick i det liv man berättar om är enligt Patrick Radden Keefe av största vikt. För att få folk att ställa upp på intervjuer är envishet en tillgång.
– Om någon inte vill prata med mig så pratar jag bara med alla runt omkring dem tills de inser att de lika gärna kan berätta sin sida för mig.
– Men ibland fungerar det inte så då får man bara vara enveten och hitta andra personer som kan hjälpa en att förstå personen i fråga. Jag har pratat med barndomsvänner, ex, portvakter, sekreterare, anställda, listan gör sig lång. Nyckeln är att ackumulera tillräckligt med material så att man fortfarande fångar deras personlighet, fortsätter han.
Efter intervjun deltar Patrick Radden Keefe i ett boksamtal med kulturskribenten Rakel Chukri på Malmö Författarscen. Förutom att diskutera Oligarkens son blir han pressad att svara på när han kommer att besöka Malmö igen. Till nästa bok kan han kanske välja ett svenskt fall att fokusera på?
– Jag får komma tillbaka till Malmö för gangsters och falafel, skämtar han i slutet av boksamtalet.
