Trängsel på Gerda
Efter mycket om och men har jag lyckats dra mig till gymmet. Motivationen är låg och frustrationen når kosmiska höjder när jag inser att det inte finns ens en kubikmeter plats kvar. Stanken av svett är kvävande och utrymmet är minimalt. Argt packar jag väskan igen och går. Promenaden dit blir återigen min träning för dagen.
”Poesi” på soltoan
Väggarna pryds av allt från melankolisk poesi till ångestladdade one-liners som transporterar en tillbaka till Tumblrs glansdagar. Pretentiösa funderingar får samsas med smileys och könsord. Snälla, sluta ventilera dina djupaste tankar på toalettväggarna och skaffa en dagbok istället. Det signalerar behov av samtalskontakt, inte en publik.
Femsekundersregeln
Ett år på den främsta festkorridoren krävs för att inse att vissa saker inte kan rengöras, utan bara accepteras. Mystiska vätskor har bildat ett superlim på golvet och sofforna har oförklarliga fläckar. På Parran gäller därför en enkel regel: Tappar du något på golvet är det inte längre ditt, det är en del av ekosystemet.
Tova Lundin Mylläri
Kompisens nationslunch
Jag blir hjärtligt mottagen och omfamnad av drypande plasthandskar. Kocken, tillika min nära vän, börjar leende redogöra för den undermåliga hygienen i köket. Fascinerat beskriver han bortglömda brödlimpor som blivit hem till diverse mikroorganismer. Innan han visar mig till bords frågar han om jag sett hunden som nyss var inne och rotade bland köksredskapen.
Kaffe och kollektivavtal
Jag hamnar ständigt i deras grepp: Fackföreningarna som marknadsför sig med ”gratis” kaffe på campus. Det råder ett tydligt transaktionellt förhållande, där jag med mitt påklistrade intresse ska göra mig berättigad till en kopp. Resultatet blir ett förnedrande skådespel. ”Hur funkar er inkomstförsäkring?” frågar jag, medan jag girigt sträcker mig efter havremjölken.
Klubb i ljus
Klockan slår 02, och Körbergs stämma hinner knappt tystna innan lamporna tänds. Ljuset letar sig in i varje skrymsle. En kollektiv förvirring råder under ett ögonblick, innan svindeln kommer. Allting som gömts i det förlåtande neonmörkret blir högst närvarande. De som nyss delat saliv kollar plötsligt åt varsitt håll. En skamsen marsch mot utgången inleds.
Felix Perklev
Svamp… på väggen
För några år sedan när min kompis kom hem till sin nationslägenhet efter sommaren möttes hon av en fasansfull upptäckt: I hörnet av hennes vardagsrum växte en stor, blöt, brun svamp på väggen. Vi pratar en skogsticka, dimensioner så groteska att den behövde skäras bort. Vidrigast av allt? Kompisen behövde vara roomie med svampen i två veckor innan hon kunde flytta.
Maxat micro-kladd
Tomatsås, pasta, ris och något som jag verkligen hoppas är choklad. Allt det och lite till ser man i Pollock-tavlan av matrester som täcker campus-mikrovågens avgrund. Inte ens min kandidat i freds- och konfliktvetenskap förbereder mig för den krigszon jag möts av när jag vill värma matlådan under lunchrasten. När rengjordes de ens senast? Vänta, jag vill inte ens veta.
Friska dopp i sjön Sjön
Kära LTH:are, vad fan håller ni på med? Flera gånger i veckan ser jag ivriga studenter ta ett dopp i folkhälsofaran sjön Sjön. Vattnet har en opak sepiafärg, och är säkerligen radioaktivt – glöm inte fiskdöden år2022. Enlig sägnen har allt från rustningar till laxsidor och sparkcyklar fiskats upp ur det biologiska mysteriet som är sjön Sjön. Bara en sak är säker: Att bada där frivilligt är sanslöst sunkigt.
Amanda Barratt
Artikeln publicerades först i Lundagård #5 2026. Läs hela tidningen här.
