Åker spårvagn till jobbet, skönare och mindre trängt än MTR’n – jobbar idag med presentation kring Sverige främjande aktiviteter i samband med Visit Sweden event nästa vecka – lunchar med kollegor på “Passion” en salladsbar/cafe, riktigt bra och relativt prisvärt faktiskt!
Möte med generalkonsuln, framför lite planer kring eventet och skriver ihop lite sammansättningar av nyheter från veckan som skall sedan skickas vidare. Jagar bostäder, har två visningar under, blir att rusa mellan MTR stationerna i olika ändar av stan, den första var rätt sunkig – större men var en blandning av sjukhus och städskrubb.
Den andra däremot var relativt fräsch samt billigare, dock (såklart) låg den längre bort – cirka 40 min pendeltid – skall tänka på saken.
Hoppar av i central och tänker hitta någonstans att äta, förgäves nog hålla alla ställen på att antigen stänga eller tar det inte kort, jag som har glömt ta ut kontanter, efter 40 minuter hittar jag ett Japanskt “cafe” – äter spaghetti på japanskt vis (vad det betyder är oklart) – helt ok, kanske lite liten portion – oh well, klockan ticker och jag måste hem för att sova.
Tankarna snurrar kring om jag skall ta dessa erbjudande eller avvakta till senare, klockan tickar.
