Bakom kulisserna på en 110-årig studenttradition

De senaste veckorna har en källare på LTH förvandlats till en filmstudio. Lundakarnevalen är på plats för att spela in årets film, en tradition som är nästan 120 år gammal. Men hur ser en inspelningsdag ut, och vilka är studenterna framför såväl som bakom kameran?

Rören i taket av Mattehusets källare skvallrar med mattestudenternas spolningar. På den provisoriska inspelningsplatsen, tillika källarkorridoren, hålls en 120 år gammal studenttradition vid liv: Här spelas årets upplaga av Lundakarnevalsfilmen in. 

Måndagen den 23 februari är den sista inspelningsdagen och det långvariga projektet går därefter in i postproduktion. Inspelningen har hållit igång under hela februari vilket också inneburit att sektionen varit färdigtillsatt sedan november – inga nya medlemmar rekryterades under uppropet tidigare i februari. 

Tora Edling är sektionschef för Filmsektionen och därmed ansvarig för projektet. Hon berättar hur hon jobbat med filmen i över åtta månader. Det som tagit mest tid var att rekrytera och intervjua alla som ville engagera sig i sektionen.

– Vi har studenter från alla möjliga bakgrunder, även om några pluggat film tidigare. Många har varit engagerade i olika spex och nationer, berättar Tora Edling. 

Även producenten Leo Rexare instämmer att det är en väldigt blandad studentgrupp, där inte många har särskilt mycket tidigare erfarenhet inom branschen. 

– Jag tycker alla är skitduktiga på det de gör, oberoende vad de gjort eller inte gjort tidigare, menar Leo Rexare.  

Den första karnevalsfilmen spelades in redan 1908, och har sedan dess varit en traditionsenlig del av Lundakarnevalsfirandet var fjärde år. Genom åren har en rad kortare spelfilmer producerats av framförallt studenter med olika celebra besök med allt från Olof Palme till Jesper Rönndahl som gästskådespelare. Efter att inspelningen är klar väntas det sista steget: postproduktion. Därefter är det intern och sedan extern premiär. Tora Edling berättar om att hon ser fram emot tiden efter premiären. 

– Om jag fick önska skulle jag gärna jobba kvar i branschen efteråt. Jag känner mig i vilket fall klar med plugget och studentlivet: Det här blir det sista jag gör. 

I filmen syns inte bara ett 30-tal studenter, utan även flera kändisar medverkar. Än så länge har Håkan Juholts och Anne L’Huilliers deltagande bekräftats, men fler namn väntas. 

Filmens två huvudpersoner gestaltas av Julia Kjellgren Steen och Hjalmar Lundblad Karlsson, som även levererar majoriteten av filmens repliker. Båda har tidigare erfarenhet av teater och musikal, men ingen av dem har jobbat med film innan. Hjalmar står dock bakom rösten till Nemo i den svenska dubbningen av Disneys Hitta Doris. 

Filminspelning skiljer sig från teatern bland annat genom den hackiga inspelningsprocessen. För att hålla fokuset uppe under långa dagar med korta, återkommande tagningar krävs ett annat tillvägagångssätt.

– Jag brukar behöva dansa lite mellan tagningarna för att hålla uppe energin även i pauserna, berättar Hjalmar Lundbland Karlsson och skrattar. 

Även om sektionsmedlemarnas studier har hamnat i skymundan under inspelningsperioden, smyger sig det akademiska ändå in under dagarna.

– När vi testar ljudet inför tagningar så brukar jag försöka repetera allt jag kommer ihåg från de senaste föreläsningarna, säger Julia Kjellgren Steen, historiastudent. 

Vi undrar om studenterna faktiskt lyckas kombinera karnevalsengagemanget med sina studier. Mycket tid går trots allt till att få filmen så bra som möjligt. De vi pratar med beskriver hur de endast på pappret lyckas upprätthålla sina studier. Att ”plugga” parallellt med det heltidsjobb som karnevalsarbetet innebär, är för de flesta en överdrift. Detta, trots att de som jobbar med filmen genomför allt arbete helt på volontärbasis. 

Även om inspelningen passerat utan större utmaningar har sektionen stött på mindre hinder på vägen. Trots att de jobbar gratis har sektionen inte haft mycket pengar att röra sig med, och all professionell filmutrustning har lånats genom kontakter. 

– Allt vi hyr är dyr utrustning som därför måste ha jättemycket försäkring, säger Tora.

För ett så pass omfattande arbete som filmen behövs mer än bara skådespelare, kameramän och regissörer. Säkerhetsansvariga Henrietta Tegler och Sixten Asptjärn, berättar hur en riskanalys har framställts för att minimera de risksituationer som skulle kunna uppstå, såsom brandrisker eller yttre störningar under inspelningsdagarna. Dessutom har de sett till att det finns första hjälpen-kit och polistillstånd när det behövts. 

– Det värsta som hänt är väl egentligen att brandlarmet har gått, säger Sixten Asptjärn.

När Lundagård är på plats jobbar teamet intensivt med en och samma scen. Repliken ”Ni kommer få hepatit C och brinna i helvetet” har upprepats otaliga gånger. Det känns symboliskt för karnevalsfilmen som helhet: repetition, tålamod och ett gäng engagerade eldsjälar.