Nästan hälften av alla utländska forskare lämnar Sverige inom tre år efter examen, visar en ny analys från Statistiska centralbyrån (SCB). Viktor Öwall, vicerektor vid Lunds universitet, menar att utvecklingen inte nödvändigtvis är negativ, men att de som vill stanna ska få rätt förutsättningar.
Tre år efter sin examen har över 40 procent av utländska forskare som studerat i Sverige lämnat landet, enligt analysen från SCB.
Särskilt vanligt är det att internationella masterstudenter inom samhällsvetenskap lämnar landet: Där stannar färre än 20 procent i Sverige efter examen. De som däremot doktorerat inom naturvetenskap, teknik och medicin stannar i högre grad.
– Av de som läst vid fackinriktade universitet stannar en större andel kvar, jämfört med andra lärosäten. Bland de med en doktorsexamen från Luleå tekniska universitet och Chalmers tekniska högskola är det störst andel som fortsätter att verka i Sverige efter utbildningen, säger Tomas Westling, statistiker på SCB.
Enligt Viktor Öwall, vicerektor för forskningsinfrastruktur, forskarutbildning, IT och samverkan vid Lunds universitet, behöver siffrorna inte vara alarmerande.
– För dem som kommer på masternivå och har planerat ett kortare utbyte är det ganska naturligt att de åker vidare. Mobilitet är i grunden något positivt och berikande för utbildningarna, säger Viktor Öwall.
Samtidigt menar Viktor Öwall att det är problematiskt om studenter lämnar på grund av fel skäl.
– Problemet är om de lämnar på grund av regelverk som gör det svårt att stanna. Det blir kontraproduktivt när vi utbildar människor under flera år och sedan i praktiken säger tack och hej när de tagit examen, säger han.
För att fler ska stanna behövs också bättre stöd efter studierna, menar Viktor Öwall.
– Många internationella doktorander saknar nätverk i Sverige. Då blir det viktigt att coacha dem i hur arbetslivet fungerar här och hjälpa dem att knyta kontakter, både inom akademin och i näringslivet och offentlig sektor.
Inom teknikområdet är behovet särskilt stort.
– Inom tekniken är det ofta så att det svenska näringslivet skriker efter kompetens. Då är det ju väldigt tråkigt om vi inte lyckas erbjuda dem det. Vi har internationella både master- och doktorsexaminerade som skulle kunna vara en väldigt stor nytta för samhällsutvecklingen.
