Festande och alkoholkonsumtion utgör för många navet i studentlivet. Nationernas verksamhet består till stor del av att driva pubar och klubbar. Är inte nationerna öppna, finns det alltid Arimans, Erikssons, Botulfs, T-bar. Eller varför inte dra till Malmö? Kårerna, spexen och andra studentföreningar har även de ofta ett festmästeri eller en pub. Det är sittningar, tacksittningar, fin- och fulsittningar, baler och gasquer. Eller kortfattat – fester. Sen finns tillhörande för- och efterfest, och ibland även en mellanfest. Att vara med på allt är nästan ett heltidsjobb i sig.
Livet är en fest verkar vara studenternas motto – och om varje dag är en fest, ja då är varje dag också en ursäkt till att dricka. På ytan är det en glättig och glad tillvaro, men vad gömmer sig egentligen där bakom?
Enligt socialstyrelsens riktlinjer definieras riskbruk av alkohol för vuxna som 10 standardglas eller mer per vecka, eller 4 standardglas eller mer per dryckestillfälle en gång i månaden. Ett standardglas är till exempel en starköl, ett glas vin, eller 4 cl sprit. Utgår man från denna definition tror jag att många hamnar långt över gränsen för riskbruk. Det betyder inte nödvändigtvis att ett beroende ligger nära, men innebär ökad risk för en mängd negativa hälsoeffekter, bland annat högt blodtryck, depression och cancer. Åldersgruppen 17-29 är de som dricker mest alkohol, med totalt 5 liter ren alkohol per person och år. Enligt en undersökning från 2023 hade 44% av 17-29 åringar riskkonsumerat alkohol under de senaste 30 dagarna.
När så mycket tid och energi läggs på festande finns inte mycket över till att engagera sig politiskt. Studentlivet blir en elitistisk bubbla bortkopplad från verkligheten.
Den höga alkoholkonsumtionen är inte bara ohälsosam för den som dricker, utan skapar också en kultur där den som inte är bekväm med att dricka i princip ställs helt utanför gemenskapen. Det är exkluderande och känns, rent krasst, ytligt och tråkigt. När alkoholen ställs i centrum blir våra vänskaper flyktiga och vi förlorar förmågan att ta initiativ utan sprit som socialt glidmedel. Om alla upplevelser är inbäddade i ett lulligt töcken, är ens något på riktigt?
Festandets dominans i studentlivet ger även uttryck för en likgiltig och oengagerad attityd till individens roll i samhället. Det är kortsiktigt och gynnar endast en själv. Vissa säger ibland att vi är lediga på första maj för att kunna sova av oss bakfyllan från valborg. Det må vara ett skämt, men är ändå talande. När så mycket tid och energi läggs på festande finns inte mycket över till att engagera sig politiskt. Studentlivet blir en elitistisk bubbla bortkopplad från verkligheten.
Det behövs fler sociala sammanhang frikopplade från alkohol, och förståelse för att alkoholism är en sjukdom – inte något attraktivt eller eftersträvansvärt.
