ÖB-aftnar har varit ett återkommande inslag för Lunds akademiska officerssällskap (LAOS), senast dock 2012 med överbefälhavare Sverker Göransson. Det säkerhetspolitiska läget har sedan dess förändrats dramatiskt och i kväll har Michael Claesson varit överbefälhavare i drygt två år. Det är med stabila och ovanligt koordinerade applåder som Försvarsmaktens främsta chef äntrar scenen.
Claesson startar med konstaterandet att han alltid rör sig runt i rummet när han håller föredrag,
– Så är det också nu. Innan det modererade samtalet och publikens frågor ska han under trettio minuter redogöra för sina utgångspunkter, analyser och uppdrag som överbefälhavare i Sverige idag. Vandrande mellan salens norra och södra del förklarar han Försvarsmaktens uppdrag.
– En militär organisation har bara ett existensberättigande, att utföra organiserat våld och väpnad strid.
Vidare förklarar han den ”eviga fredens” två tillfällen, då Försvarsmakten av samhället blev marginaliserad. Det första 1925 och det andra efter kalla kriget och murens fall. Claesson är tydlig. Man ska inte tro att det bara är Sveriges försvarsmakt som genomlevt denna typ av marginalisering och nedmontering. Nato och Europa har definitivt påverkats. Att tro att Sverige går in i en färdig och fullkomlig försvarsunion i Nato är därför en felbedömning, menar överbefälhavaren. Nato är också en organisation mitt i en tillväxtfas och omstrukturering.
Det har inte undkommit någon att omvärlden numera befinner sig i ett prekärt säkerhetspolitiskt läge. Ett fullskaligt krig råder i Europa och i Mellanöstern förs flera väpnade konflikter och krig. På skärmen ovanför de två röda fåtöljerna visas ett Ryssland som geografiskt kramar Arktis och Skandinavien.
– När jag var liten så kollade jag mycket hockey, då var frågorna: hur ska det gå mellan Sverige och Finland? Hur ska det gå mellan Sverige och USA? Hur mycket ska Sverige förlora med idag mot Sovjetunionen?
– Det är kognitiv krigföring, konstaterar Michael Claesson.
Att Rysslands BNP är lika stor som Italiens och att de nordiska länderna tillsammans tangerar Rysslands ekonomi är inget som diskuteras. Men det är inte heller där skon klämmer, menar överbefälhavaren. Det är Rysslands oberäknelighet, en strategisk oberäknelighet.
– När folk säger, ”så dumma kan de väl ändå inte vara”, då gör Ryssland det ändå, berättar Claesson.
Sverige och Europa utsätts ständigt för hybridkrigföring, det sker dag som natt, hela tiden.
– Rysslands mål är att bryta sönder oss inifrån, inom Sverige och mellan länder.
Mikael Claesson betonar att det nog inte var Ryssland som hade att göra med situationen i Ceuta, men att Ryssland med allra största sannolikhet utnyttjar situationen där europeiska länder anklagar varandra för enfald.
– Jag har inga trevliga budskap att ge, jag tror att det kommer bli sämre innan det blir bättre, säger Michael Claesson med emfas.
Efter trettio minuter går aftonen över till sin andra tredjedel, Mikael Claesson i samtal med Stefan Borg, tidigare utrikeskorrespondent på TV4. Stefan Borg ställer en fråga kring Försvarsmaktens digitalisering, Project Echo, ett ledningssystem som utvecklas i Lund, och sina egna erfarenheter av Hemvärnets hemmasnickrande med appen Signal. Ur frågan kommer ingen redogörelse över vunna framgångar eller lyckade projekt. I stället kommer något mycket mer intressant. Överbefälhavaren belyser vikten av initiativ och risk.
Claesson berättar att det är många röster som frågar hur han kan låta förbandsbyggda lösningar eller dödsdömda experiment fortsätta, även om de kanske inte kommer leda till något bra eller effektivt. Men det är inget dåligt menar Claesson. Försvarsmakten behöver bli ännu bättre på att ta egna initiativ. Att våga, riskera och anpassa verkar vara kärnan för överbefälhavaren som ivrigt frångår sitt bekväma ryggstöd och flyttar fram på fåtöljen.
– En försvarsmakt får aldrig bli färdig, det är ett rörligt mål som vi hela tiden strävar efter. Det kan vara dyra läropengar i stunden men det är sällan vi inte lärt oss någonting.
Claesson värdesätter kulturen och ett ”mindset” i Försvarsmakten, ”train to fail” som han med småländsk engelska citerar. Oavsett om det handlar om att i en övning få storstryk av ukrainska drönaroperatörer eller misslyckade kreativa lösningar i en hemvärnskår.
– Jag har suttit som ordförande i personalansvarsnämnden i många år. Jag har aldrig någonsin hanterat ett ärende som berört någon som tagit ett initiativ med utgångspunkten att förbättra verksamheten.
Att vara överbefälhavare i Sverige under det mest osäkra omvärldsläget sedan murens fall kan för många ses som ett av de svåraste och mest sömnlösa uppdragen i landet. Av publiken får därmed Michael Claesson frågan om hur det egentligen är att verka inom Försvarsmakten idag.
Sedan Claesson blivit introducerad har han i stort sett haft svar på alla frågor och med stor skärpa besvarat dem. Trots den gulddetaljerade uniformen och de många hedersutmärkelserna på vänster sida av hans bröst så kommer en annan Michael Claesson fram. En som verkligen älskar sitt jobb.
– Jag vill inte bli patetisk, men kärleken till yrket har hela tiden funnits där, även under de perioder det varit svårt.
– Jag är euforiskt lycklig över att varje dag inte veta hur dagen ska se ut och samtidigt känna att jag gör något bra och viktigt, berättar Michael Claesson och bjuder på ett leende.
