Stängsel och öppningar:
Naomi Klein. Ordfront, 2002.
Med sin förra bok No Logo blev Naomi Klein världskändis. Nu har en uppdatering
kommit, två år och ett raserat World Trade Center senare.
Sedan No Logo kom ut år 1999 har författaren och journalisten Naomi Klein blivit
världskändis. Hennes bok om varumärkenas och kapitalets välde, och protesterna
mot det, har sålt i mångmiljonupplagor världen över. Strax före jul kom hon ut
med en ny bok: Stängsel och öppningar — rapport från globaliseringens
frontlinjer.
Det är inte en ny No Logo – att försöka skriva det hade varit vansinne – utan
snarare en uppdatering, två år och ett raserat World Trade Center senare.
Hon har samlat krönikor, artiklar och tal som handlar om hur den nya
världsordningen och kriget mot terrorismen påverkat människor världen över och
hur klimatet mellan poliser och demonstranter hårdnat inte bara i de fattigaste
delarna av världen utan också i väst. Ett annat fokus är hur det blivit allt
tydligare att vissa människor är mer värda än andra i den stora globala
samhörigheten samt hur motståndet tvingas hitta nya vägar på ett lokalt plan för
att inte fastna i ”McProtest”.
Att det är en krönikesamling märks om man försöker sträckläsa boken. Det blir
väl många likartade slutsatser och det är lätt att känna att man redan vet vad
hon tycker. Däremot lämpar den sig väl för att läsa i lite då och då.
Precis som i No Logo är Klein oerhört skicklig på att visa på samband mellan
olika företeelser och ge sammanhang och struktur åt sådant som man bara anat.
Men om man inte läst hennes förra bok kan de enskilda krönikorna verka röriga,
eftersom hon tar avstamp i vad hon tidigare kommit fram till och utgår från att
läsaren är uppdaterad i globaliseringsdebatten.
Trots det är det en riktigt bra bok. De två största fördelarna med den är dels
att den så omtalade nya motståndsrörelsen också får en dos nyanserad kritik,
dels att man faktiskt känner att världen blir lite mer begriplig efteråt.
