På 46:e våningen, mittemot FN-skrapan i New York, sitter den svenska FN-staben.
En arbetsplats som många drömmer om, men få får chansen att komma till. En
praktikplats där kan vara vägen in till de diplomatiska salongerna.
Johan Rutgersson var en av fyra svenskar som praktiserade på den svenska
FN-representationen i höstas. Efter två veckors introduktion fick de riktiga
uppgifter och fungerade som handläggare.
– Det handlade om att bevaka Sveriges intressen och få upp frågor som är viktiga
för landet på FN:s agenda. Jag jobbade huvudsakligen med frågor i
säkerhetsrådet. Främst Afrika, Mellanöstern och Irak.
Kokade inte kaffe
Johans chef var Sveriges FN-ambassadör Pierre Schori. Arbetsdagen började med
ett morgonmöte där man gick igenom FN:s journal. Sedan hade den politiska
gruppen där Johan ingick ett eget möte. Innan Johan kom till New York oroade han
sig över vilka krav som skulle ställas.
– Jag hade hört att tempot var högt och ställt in mig på det. Väl på plats tog
det inte lång tid innan jag vant mig vid arbetsuppgifterna.
– Vi praktikanter fick inte vara med och rösta men man var en del av gänget i
delegationen. Man acklimatiserades snabbt och det kändes som om man jobbat där i
flera år.
Bilden av praktikanten som hänvisas till kaffekokare tycker han inte stämmer
alls.
– Jag satte på kaffe en gång, men det var bara för att jag var trött.
Praktiken i FN är oavlönad men Johan och de andra praktikanterna fick ett
SIDA-stipendium på 25 000 kronor var. Det täckte bara Johans hyra, hans rum i
Brooklyn kostade 6 500 kronor i månaden.
Många tror att det är flera hundra som söker praktikplatserna på FN. När Johan
sökte handlade det snarare om ett fyrtiotal. Praktikförmedlare Mattias Persson,
på universitets praktikförmedling, berättar att trycket skiljer sig mycket
beroende på vad det är för praktikplats.
– På en del annonser har vi två sökande medan det på andra kan vara över
femtio. EU-platserna brukar ha många sökande generellt.
När man söker praktikplatser utomlands är språk givetvis en merit. Mattias
Persson betonar också att man måste visa framfötterna i sitt ansökningsbrev.
– Jag tror att de gick mycket på att jag gjort FN-tjänst i Bosnien, säger Johan
Rutgersson. Jag har även varit aktiv i Utrikespolitiska föreningen och läst både
juridik och statsvetenskap. Men jag har inte de bästa betygen. De går nog mer på
personen, på vad de tror att man kan göra.
Betyg inte det enda
Johan tycker att man ska vara så ärlig som möjligt när man skriver sitt CV och
inte vara rädd för att skriva vad man är bra på.
– Har man ett dokumenterat intresse är det bra. Betygen är inte det enda och du
behöver inte vara en supermänniska.
För Johan Rutgersson var FN-praktiken en möjlighet att se hur den diplomatiska
världen fungerar. Vid ett tillfälle träffade han på Hans Blix och hamnade
plötsligt bakom honom på en presskonfererns.
– Alla världsmedier var där och jag stod bakom Hans Blix som hans högra hand.
Efteråt ringde mina kompisar och sa att de sett mig på CNN. Då slog det mig att
jag befann mig i händelsernas centrum.
