Vinnarna av 2018 respektive 2019 års Nobelpris i litteratur är Olga Tokarczuk och Peter Handke. Paul Tenngart, docent och forskare i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, förstår att Svenska Akademien vill spela säkra litterära kort.
På Språk- och litteraturcentrum (SOL) har datorskärmen där det vanligtvis visas scheman blivit uppkopplad till en dator. Live-sändningen från Börshuset, där 2018 och 2019 års Nobelpris ska tillkännages, ska visas här. Kafeterian är fylld av mätta SOL-studenter som samlas i en halvmåne kring den dåligt skärmdelade TV-apparaten.
När Olga Tokarczuks namn och motivering läses upp hörs spridda glada utrop i publiken. När Peter Handkes namn och motivering läses upp hörs ett illa dolt ”va?”
Historiskt sett brukar Svenska Akademien inte välja författare som media, vadslagningsbolagen eller fältkunniga kan gissa sig till.
Paul Tenngart är forskare och docent i litteraturvetenskap vid Lunds universitet. Ingen av författarna tillhör Paul Tenngarts personliga favoriter men han har inga invändningar mot Svenska Akademiens beslut.
– Det är förvånansvärt väntade namn. Båda två har redan ganska stor läsarkrets. Det är lite tråkigt, eftersom Nobelpriset har chansen att sätta ljus på mer okända författarskap, men jag kan förstå att man vill spela säkra litterära kort.
Varför vill man spela säkra litterära kort?
– Därför att allt kring Svenska Akademien och Nobelpriset måste normaliseras och återfå sitt förtroende.
I år var den kanadensiska poeten Anne Carson en toppkandidat enligt Dagens Nyheters lista. Den kenyanske författaren Ngũgĩ wa Thiong’o låg tvåa på samma lista, följt av Olga Tokarczuk som också vann år 2018 års pris i dag.
Svenska Akademien har de senaste två åren befunnit sig i en djup förtroendekris. Förra året delades inget Nobelpris i litteratur ut. Det senaste priset, år 2017, gick till den japanske författaren Kazuo Ishiguro. Året innan, 2016, vann låtskrivaren Bob Dylan.
– När Bob Dylan fick priset gick det en chockad suck i lokalen, det var väldigt kul, säger Paul Tenngart.
