Detta är en recension. Skribenten svarar själv för åsikterna i artikeln.
Fontaines D.C. är större än någonsin tidigare. Trots att Dublin-baserade bandet inte släppt på sin beteckning som alternativ, är de idag en akt som säljer ut arenor och är toppnamn på världens största festivaler. Det som imponerar med bandets nya skiva, Dopamine Chamber, är att de som musiker fortsätter utvecklas.
Grian Chattens är inte bara bandets frontman, utan även en imponerande textförfattare. Detta nya släpp råkar även vara sångarens starkaste uppvisning på denna front. Aldrig tidigare har Chattens texter varit så tematiskt konsekventa och stabila. Låtarna behandlar relationer och kärleksband från perspektivet av en man som känner sig besegrad av teknologins svepande framfart. I låten ”Demolition” målas en bild upp av att navigera sig genom det träsk som är kärlek och depression – samtidigt som teknologin tar större plats i oss själva och i våra förbindelser.
Callous-hearted, the pre-departed, my
Soul so sick with the need for yours
Lay down with you on marble floors
And your weekend morals, my season’s changed
Systematically rearranged
Ljudmässigt låter Fontaines D.C. mer ambitiöst än någonsin tidigare. Bandet har, under flera års tid, använt sig av stråkinstrument som ackompanjemang i deras musik. Tidigare kändes dock dessa instrument som något som kastats in som en sorts isbrytare till deras rockigare sound. Denna gång får fiolen en större roll genom James Fords rika produktion, och låten”One Man” är ett levande exempel på att det funkar.
Elefanten i rummet är superstjärnan ROSALÍAs gästinhopp i låten ”Where is Gone?”, vilket även råkar vara bandets första feature någonsin för ett studioalbum. Chatten och ROSALÍA komplementerar varandra genom sina röstliga olikheter. Frontmannens gruffiga röst står i stark kontrast till den spanska popstjärnans tekniskt storslagna sångröst. Återigen svänger stråkarna fram och tillbaka bakom Tom Colls imponerande trummor som, trots det gigantiska gästinhoppet, lyckas sno åt sig rampljuset.
Albumet är till dags dato Fontaines D.C.s mest imponerande skiva. Det säger en hel del, särskilt med tanke på bandets framgångar med den föregående skivan Romance. Dopamine Chamber är en kreativ fortsättning på den framgången. Det är inget blint språng in i det okända, utan snarare en förfining och förbättring av de musikaliska egenskaper som gjort dem intressanta. Med skivan känns Fontaines D.C. mer polerade utan att ha tappat den skärpa som gjort dem till en av decenniets största rockakter.
