I världens mest jämställda land Sverige är knappt var tionde professor av
kvinnligt kön. Siffrorna ljusnar om man ser på antalet lektorer och doktorander,
men det är fortfarande långt kvar innan man ens kan börja prata om att
universitetsvärlden är jämställd.
För att förändra situationen har det till
exempel bestämts i universitetets jämställdhetsplan att var fjärde nyanställd
professor ska vara kvinna. Men hur är egentligen
synen på kvotering inom universitetsstyrelsen? Lundagård har diskuterat frågan med tre styrelserepresentanter.
Ett kvinnligt B-lag?
– Genom kvotering får man ett B-lag och det är direkt kontraproduktivt. Min
mor var docent och vikarierade som professor under ett antal år. Hon hade värjt
sig med näbbar och klor för att inte bli inkvoterad. För många kvinnor skulle
det ses som en chikan, säger Peter Egardt.
Han är vd för Stockholms handelskammare och en av de i universitetsstyrelsen
som har ställt sig kritisk till kvotering. Peter Egardt tror inte på ett
kollektivt tänkande utan menar att det är individen som ska räknas, inte könet.
– Vi ska ha dem som är bäst oavsett om de är kvinnor eller män eller
mittemellan.
Rektor Boel Flodgren håller inte med om att kvotering skulle leda till att
man får ett B-lag vid Lunds universitet.
– Många som är emot det systematiska arbetet med jämställdheten vill ofta
angripa den här typen av metoder utifrån ett kvalitetstänkande och säger att man
ska ta den bästa. Men bland dom bästa finns det ju också kvinnor.
Alltför många kvinnor
Men helt övertygad är inte Boel Flodgren.
– Jag tror att inte minst kvinnorna själva är rädda för att man kallar det
här för något slags B-lag. Det kan göra att man kan bli ifrågasatt rent
kunskapsmässigt. Men ingen som har varit med och fattat de här besluten ser det
som att man vill rekrytera individer med mindre meriter eller att det på något
sätt skulle vara ett uttunnande av kvaliteten, säger Boel Flodgren.
Inte heller för Peter Egardt finns en klar gränsdragning. Han tycker också
att om två sökande har likvärdiga meriter kan man välja en kvinna före en man om
man har en underrepresentation av kön. Men längre än så vill han inte sträcka
sig.
– De här frågorna diskuteras mycket vid universitetet och det har hänt en del
sedan 70-talet då jag var student. Vi är på rätt väg. Men vi får akta oss för
att driva det in absurdum, för vi kan få en situation där vi får för många
kvinnor. Vi får inte stöta bort männen, säger Egardt.
Men Boel Flodgren verkar inte oroa sig för detta. Hon tycker inte att det
skulle gå tillräckligt snabbt om man bara skulle förlita sig på dagens långsamma
utveckling.
– En statistiker har räknat ut att med dagens takt skulle det ta 250 år innan
samhället var jämställt. Det är inte tillräckligt snabbt. Med kvotering kan vi
skynda på den här processen.
Högt men möjligt mål
Boel Flodgren ser kvotering som ett sätt att ta kontroll över situationen.
– Rekryteringsmålen sätter en väldig press på oss att leta. Man lägger kravet
på aktivitet på sig själv och låter inte bara saker hända. Ingen tror att vi får
den bästa i hela världen varje gång vi utannonserar en tjänst. Utan man får den
bästa av dom i sökfältet. Men möjligtvis kan man påverka vilka som söker.
Starkt motstånd
inom universitetet
Målet att var fjärde anställd professor ska vara kvinna är grundat på
rekryteringsbasen. Boel Flodgren tycker att målet är bra eftersom det är
realistiskt men ändå satt så högt att universitetet måste anstränga sig för att
nå det.
Mattias Olsson är en av de tre studentrepresentanterna i
universitetsstyrelsen.
– Man märker att det finns ett stort motstånd mot att universitetet försöker
ta alltför stor hänsyn till kön, både vid rekrytering och vid
anställningsförfarandet, säger han och fortsätter:
– Motståndet finns bland studenter och det finns när man kommer högre upp i
beslutande organ. Samma mantra kommer om och om igen: det ska vara kompetens och
inte kön som ska räknas.
Mattias Olsson delar inte Egardts åsikt i kvoteringsfrågan utan tycker att
positiv särbehandling av kvinnor är ett bra sätt att förändra den ojämna
könsfördelningen.
– Det handlar om någon form av normbildning på universitetet. Det ska vara
naturligt att det är hälften män och hälften kvinnor. Det är inget som man ska
behöva fundera på vid rekrytering. Men för att komma dit krävs det en massa
åtgärder.
För Mattias Olsson handlar det också om att förändra den manliga
maktstrukturen så att man får kvinnliga studenter att känna sig välkommna.
Könet – en merit
– Hälften av studenterna är kvinnor. Det ska inte behöva vara en struktur på
universitetet som känns främmande eller som gör att de känner sig undantagna
eller exkluderade i utbildningen.
Både de som förespråkar och de som är mot kvotering har samma mål: att
meriter ska gå före kön. De tycker att det i längden ska vara helt ointressant
om den sökande är en man eller kvinna. Det ironiska är dock att kön alltid varit
en merit – men sällan för kvinnor.
