Steve Earle: Doghouse roses. Vintage
Doghouse roses är de enkla rosor med plastöverdrag som män köper till sina
kvinnor för att be om förlåtelse för sina felsteg. Bett om förlåtelse har countrymusikern Steve Earle antagligen gjort många
gånger. Han har fem skilsmässor, drogproblem och en fängelsevistelse bakom sig
och det avspeglas tydligt i hans litterära debut.
Earle är även känd för sitt obekväma politiska engagemang. Senast gjorde han
sig känd genom en låt på albumet Jerusalem där han sjunger om den amerikanska
talibanen John Walker.
Steve Earles samhälleliga patos lyser klart genom även i hans bok. Doghouse
roses är en novellsamling bestående av elva berättelser som alla rör sig bakom
kulisserna på det välordnade samhället.
Titelnovellen Doghouse roses handlar om en framgångsrik musiker som gått ner
sig i drogträsket och utsatt sitt äktenskap för enorma påfrestningar. En
genomskinligt biografisk historia som man får anta bottnar i författarens egna
erfarenheter av hur drogerna slutligen överskuggar den musikaliska karriären.
Han skriver också om hur musikstaden Nashville gradvis blir övertagen av
musikindustrin, om det amerikanska dåliga samvetet Vietnam samt om de
mexikanska arbetarnas hårda villkor. Här närmar han sig John Steinbeck i sin
känsla för gräsrötternas villkor. I andra stunder är det mer av Kerouac och
Bukowski.
Möjligen kan man få känslan av att Steve Earle vill lite för mycket. Han rör
sig visserligen med säker hand, men ibland har han lite för bråttom vidare.
Istället för att riktigt utveckla ett tema går han raskt vidare till nästa.
Bokens kanske bästa novell The Witness handlar om dödsstraffet och är den enda
som känns helt avslutad.
