Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Sommar för mig är ett litet mått nakenhet, ett stort mått frihet och framförallt en livslust som får dig att säga ja till planer vid 22 trots att sommarjobbet börjar i gryningen. Det är solkrämsdoft på en uppvärmd hud och kläder som sitter alltför klibbigt mot huden. Men nu suddas sommardofterna och lårskavet ut.
Det nyligen passerade månadsskiftet tillika tjejnyåret, sjösätter istället cozy-spooky-girl-autumn-estetiken. Men vad gör det med oss egentligen? Från en dag till en annan tvingas vi in i rutiner och plugg. Övergången från den svettiga sommaren till den regniga hösten går snabbare än insikten att det nog är dags för ännu en Gilmore Girls rewatch.
Tjejshowerna innehåller också Girls av Lena Dunham som jag nyligen börjat med. Med det insåg jag en sak med all möjlig klarhet: Vi har alldeles för lite skakighet i vardagsrutinerna. De må göra oss bekväma, men vi blir likväl automatiserade, ångestfyllda prestationsrobotar.
Det finns så mycket Girls-tjejerna inspirerar mig till: Jag längtar tillbaka till en tid då man bad föräldrarna om hyran, låg med sitt ex och ”råkade” ta lite tjack. Inte ordagrant såklart, nån måtta får det vara, men det finns något i obryddheten som inspirerar mig och som får mig att tänka på sommarens konsekvenslöshet.
Jag vägrar att tro att vi måste ha medelhavsvärmen för att bevara en spontan ådra i kroppen. Visst glömmer jag bort vintermörkret och den förlamande D-vitaminbristen som drabbar oss alla, men låt mig drömma! Regnet behöver inte stå i vägen för picknickarna och man kan plugga på platsen där man brukade ta en öl i sommarsolen.
Tack och lov har studenter en övernaturlig förmåga att skapa det där svettiga, kroppsliga och rent av dumdristiga livet som annars är så knutet till långa sommardagar. Det hjälper också att vi har de optimala förutsättningarna. Visst behöver vi plugga ”40 timmar” i veckan enligt vår CSN-status, men vi vet alla vad heltidsstudier egentligen innebär: Sovmorgon en tisdag, halvdag på fredag och kanske en selfcare-dag mitt i veckan.
Kanske är det rentav så att studenter befinner sig i livets sommar? Där dagarna och energin är outtömliga, de sociala möjligheterna obegränsade och det utbytet av kroppsvätskor större än vad vi skulle vilja erkänna? Det är i och för sig sant att höstens tomater inte är lika goda som den solkyssta medelhavsvarianten, men kanske kan även pumpasoppan och julkålen romantiseras?
Det är svårt att inte låta vardagen suga musten ur en, men kanske kan vi som studenter kollektivt kapsla in lite av den där svettiga och spontana sommardagen? Jag ska iallafall fortsätta (kall)bada, dricka rödvin istället för te till mysläsningen i höstregnet och snart ta mig en riktigt svettig utekväll. Sen hoppas jag att det helt plötsligt är juni igen.
