Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
September innebär terminsstart. Staden fylls återigen med overaller, fester, myller och kaos, men för mig betyder det även något annat: Min tid som student börjar så sakteliga lida mot sitt slut. Nu påbörjar jag det som troligtvis kommer bli mitt sista år på universitetet.
Jag har levt ett praktiskt studentliv: Närvarat på samtliga föreläsningar, planerat livet efter budget och tentaplugg. Det är ett liv som har bestått av att tacka nej till onsdagsölen för att jag ska upp tidigt dagen efter, och att välja praktik över en utbytestermin för att få in en fot på jobbmarknaden. Medan andra får skörbjugg av en diet som endast består av snabbnudlar och nationsöl bidrar jag till kvarg-krisen och planerar mina matlådor efter fiberintag.
Men nu när jag ser alla novischer börjar jag undra: Har jag valt rätt?
Missförstå mig rätt, jag kan absolut go with the flow, så länge som jag vet när the flow börjar och slutar. Men kanske är det så att dessa år bör präglas av sömnbrist och sena kvällar, av tomma fickor och vitaminbrist – för visst finns det ett värde i kaoset. Hur ska man annars veta varför sömn, pengar och rutiner är viktiga, om man aldrig varit trött, pank eller spontan? Och hur ska man kunna leva resten av sitt liv som en ordningsam vuxen om man inte har bockat av lite kaos? Studentåren är trots allt en av få perioder då dåliga beslut får få konsekvenser. Tiden som student är det kanske en av de få perioder då det är rimligt, och nyttigt, att vara orimlig.
Jag ska se till att klämma allt ur studentlivet innan det är försent.
Såhär i efterhand kan jag avundas de studenter som har så många medaljer att fracken hänger snett och som har varit på fler sittningar än föreläsningar. När jag ser på novischerna som spatserar runt i stan kan jag avundas deras överväldigande enthusiasm. De ser fram emot att ta studentlivet vid hornen och göra det mesta av tiden. Mycket senare i livet, när de lämnat såväl korridoren och nationen bakom sig, är det nog dessa människor som kan känna att de inte bara tog examen i Lund, utan verkligen levde här. De är personer som kan hänga sitt examensdiplom på hyllan och känna att de lämnade Lund med party flaggan i topp.
Mitt sista år på universitetet ska därför bli året som jag kliver ur min praktiska livsstil. Jag ska tacka ja till saker som börjar efter midnatt och gå på föreläsning med tre timmars sömn. Jag ska blanka en tenta och jobba för att bli ett hushållsnamn inom studentlivet. Jag ska se till att klämma allt ur studentlivet innan det är försent.
Sannolikheten är liten att jag gör allt på min lista – men jag ska försöka. Jag blir kanske inte en bättre student, men förhoppningsvis blir jag en lite sämre vuxen, och det känns som ett passande sätt att avsluta studentlivet. Efter tre år på universitetet har jag fortfarande inte lärt mig prioritera rätt, så det är hög tid att jag lär mig prioritera fel.
