Långsam film, lyrik och hantverkskonst. Lundagårds kulturredaktion välkomnar våren och stillsamma kulturupplevelser.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder

Nästa vecka händer det, Apichatpong Weerasethakuls Memoria har premiär! Den thailändska regissören är känd som en del av “slow cinema”-rörelsen, och gör filmer som har ganska lite handling men väldigt mycket – som kidsen säger – vibes. Hela handlingen utspelar sig över en, enligt beskrivningen, tämligen odramatisk dag. Även om den här beskrivningen låter tråkig bör man gå och se filmen ändå eftersom den magiska Tilda Swinton spelar huvudrollen.

Isak Aho Nyman

Lyrikpoddens återkomst

Malmöbaserade tidskriften Lyrikvännens podcast Lyrikpodden är tillbaka! Det senaste avsnittet, ”Omkullkastad av Sapfo”, programleds av David Zimmerman som samtalar med poeten och översättaren Magnus William-Olsson. Podden börjar som ett samtal om konsten att översätta Sapfo, för att sedan mynna ut i en intressant diskussion om den eviga konflikten mellan filosofisk vetenskap och poesi. Lyssna och njut!

Esther Arndtzén

Magiska trägubbar och vild natur

Tycker du att det finns alldeles för lite trägubbar i samtida svensk konst? Om svaret på detta är “JA” ska du ögonaböj bege dig för att se utställningen Vagga mina ben av Julia Bondesson. Spring dit andra eller tredje april för att se performances där utställningen “aktiveras”, eller gå dit någon annan dag om du tycker att performance är lite läskigt men tycker så mycket om träfigurer och foto.

Isak Aho Nyman

Vemods-navigerande poesi

Dagens datum markerar slutet på årets första vårmånad. Den har varit bländande vackert ljus och regeringen föreslår att Covid-19 från och med imorgon inte längre klassas som en samhällsfarlig sjukdom. Men det är en såväl ambivalent som njutbar tid – för samtidigt har vi blivit ofrivilliga vittnet till ett fruktansvärt mörker. Vemodet för mig till Karin Boyes dikt Ja, visst gör det ont – kanske kan den vägleda dig också?

Ja visst gör det ont när knoppar brister. 

Varför skulle annars våren tveka? 

Varför skulle all vår heta längtan   

bindas i det frusna bitterbleka? 

Höljet var ju knoppen hela vintern. 

Vad är det för nytt, som tär och spränger? 

Ja visst gör det ont när knoppar brister, 

ont för det som växer                               

och det som stänger.

(Karin Boye, 1935, första versen) 

Victoria Källström