Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Doften av alkohol sticker i näsan. På golvet ligger glaskross från en flaska som fastnar i skorna, och när jag slåss om plats på det trånga dansgolvet råkar jag dansa rakt in i ett pågående hångel. Jag hade kunnat stå ut med alltihop om inte det vore för en viktig detalj. Musiken är kass.
Det sägs att förkröket är den bästa delen av en utekväll. Ibland är det påståendet totalt felaktigt och jag har the time of my life såväl innan som på klubben. Lika ofta har jag dock haft svårt att slita mig från förkröket, tagit mig till klubben och ångrat mitt beslut. Och anledningen till min ånger är alltid densamma: dj:n spelar alldeles för dåliga låtar.
Mitt krav på klubbmusiken är egentligen ganska enkelt: Jag och alla runt omkring mig ska kunna låtarna. Det innebär inte att jag kräver att få höra Oasis eller The Smiths, som jag själv främst lyssnar på, utan Guld och gröna skogar är fullt godkänt. Det är en låt alla kan skriksjunga till, och det är det viktigaste.
Kan jag och mitt sällskap inte musiken spelar det nämligen ingen roll att jag betalat för inträde eller att klockan inte hunnit bli midnatt – jag går hem. Jag är trots allt där för att dansa och ha kul.
Kan vi däremot skriksjunga till varenda låt kan jag stå ut med vad som helst: Doften av alkohol, knastrande glasbitar i skosulorna, en armbåge i ryggen och att befinna mig alldeles för nära en främlings sliskiga hångel. Då finns det ingenting som stoppar mig från att stanna kvar till stängning.
Det kanske låter egoistiskt att just jag och mina vänner ska kunna låtarna som spelas. Men vem är det egentligen som är egoistisk? Jag, som betalat för att ha kul, eller dj:en, som får betalt men endast spelar sin egen favoritmusik?
Jag förstår att dj:ande är en konst som omusikaliska jag omöjligt hade kunnat bemästra. Men ärligt talat, hur svårt kan det egentligen vara att spela musik som uppskattas? Jag vill dessutom påstå att jag och mitt sällskap sällan är ensamma om vår åsikt om dj:en – både de gånger musiken är på topp och de gånger den inte är det. Alla märker helt enkelt när musiken är dålig. Den enda som är ovetandes verkar vara dj:n själv. Hur är det möjligt att missa när dansgolvet slutar sjunga med, och istället kommer fram och visar upp telefonanteckningar med låtförslag?
Så till alla dj:ar, å alla Lundastudenters vägnar: Ge oss mer Abba, One Direction, Din tid kommer och Mr. Brightside. För när kvällens musikaliska höjdpunkt blir Stad i ljus, måste man tyvärr bedöma din insats som misslyckad. Och det är något som händer oftare än vi önskar.
