Att universitet och högskolor håller hög kvalitet är avgörande för att möta de gemensamma utmaningar vi står inför. Ändå fortsätter politiken att skära ner på anslagen till högre utbildning. Hur går det ihop, frågar sig Linn Svärd och Jacob Färnert från Sveriges förenade studentkårer (SFS).
Enligt Konjunkturinstitutet är svensk ekonomi på väg in i en lågkonjunktur. Fler personer kan därmed i närtid förväntas söka sig till högre utbildning, vilket har hänt tidigare under nedgångar i ekonomin. Ändå valde regeringen i statsbudgeten för 2023 att minska ersättningsbeloppen till lärosätena med ca 4,4% justerat för inflation. Omräknat till antal utbildningsplatser betyder det 20 000 färre studenter varje år. Det är i nuvarande ekonomiska läge ett allvarligt misstag av flera anledningar.
För det första har den högre utbildningen stora investeringsbehov. Under decennier har årliga nedskärningar i anslagen till högre utbildning fått fortgå, och det har påverkat kvaliteten negativt. Svenska studenter får minst lärarledd tid i Europa, något SFS ofta har lyft fram som alarmerande. Den genomsnittliga lärarledda tiden för svenska studenter är 11 timmar i veckan. Det är ungefär hälften av den lärarledda tiden i exempelvis Danmark och Frankrike.
För det andra så ökar intresset för högskolestudier. Dels kan vi förvänta oss att söktrycket ökar om lågkonjunkturen leder till att fler ungdomar har svårt att hitta ett jobb. Dels har alla partier i riksdagen nyligen ställt sig bakom beslutet att införa ett nytt omställningsstudiestöd, som innebär att nya grupper av äldre och yrkesverksamma studenter söker sig till högskolan.
Just nu är faktiskt ett utmärkt läge för politiken att stärka högskolans resurser.
I tider av inflation är det mycket som politiken inte kan styra över. Politiken styr inte över förhandlingarna i avtalsrörelsen. Politiken styr inte över riksbankens penningpolitik. Men politiken styr utbildningspolitiken, eller sätter åtminstone ramarna för den via ramanslaget i statsbudgeten.
Detta styrmedel har varit ett instrument för tidigare svenska regeringar i lågkonjunktur, eftersom efterfrågan på högre utbildning är mycket konjunkturkänsligt. Då har antalet utbildningsplatser inom högre utbildning byggts ut när läget på arbetsmarknaden har försämrats. Senast under coronapandemin skedde denna typ av utbyggnad av antalet utbildningsplatser.
Nu går vi mot lågkonjunktur, men regeringen har dragit ner på anslagen för högre utbildning. Även om det är förståeligt med en hårt hållen statsbudget i tider av inflation riskerar regeringens fortsatta urholkning av högre utbildning att skapa fler problem än vad den är tänkt att lösa.
Om högskolan ska ha en chans att kunna höja kvaliteten behöver ersättningsbeloppen till högre utbildning höjas. Vi uppmanar därför regeringen att rusta för sämre tider genom att göra en säker investering – satsa på högre utbildning!
Linn Svärd, ordförande för Sveriges förenade studentkårer
Jacob Färnert, vice ordförande för Sveriges förenade studentkårer
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribenternas egna. Instruktion för replik finnes här.
