Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Namn kan säga någonting om vilka vi är, men kanske framför allt vara betydelsefulla för dem som valt.Jag gav Emil Perssons fördomspodd en chans efter haveriet med partiledarutfrågningarna i Fördomsshowen. Kvinnorna ställdes inför fördomar om hur många de gett oralsex, samtidigt som männen fick sin klädstil ifrågasatt. På ett ungefär.
Jag tänkte att det kanske funkar bättre när det är en mer subtil makthavare som ställs till svars inför Emils fördomar? I sann tjejnyårsanda satte jag på fördomspodden med Oskar Linnros som gäst i samband med att det var dags att rensa ut garderoben inför det ”nya året”.
Innan jag tröttnade på att fundera över om capribyxan skulle få stanna eller inte, hann jag lära mig att Oskars son fått mellannamnet Lil. Ett val som för tankarna till rappare som Lil Wayne eller Lil Nas X. I detta fall alltså Lil Linnros. Inspirationen ska ha varit att Oskar ibland refererar till sig själv som Lil Linnros.
Många har säkert en lista med potentiella barnnamn sparad någonstans. Genom åren har man hört ett par förslag, men aldrig varianten som Oskar måste ha haft uppskriven. Vad märkligt det är med makten att döpa någon annan, att sätta ramar för deras identitet utan någon input.
En jättecool tjej på en fest berättade för mig om hur det går till att namnge barn i Kina. Det finns en yrkeskategori i kinesisk kultur som vi saknar: en rådgivare som hjälper till att välja ett passande namn.
Generellt anses namnet säga ganska mycket om vem den lilla kommer att bli. Namn som redan burits av släktingar ska helst inte användas, och ofta kopplas namnen till astrologi eller en personlig analys av de fem elementen. Det gäller alltså att väga in flera olika parametrar – andra faktorer än att det bara ska låta bra. Ansvaret är så stort att vissa familjer anlitar en expert.
Namn kan säga någonting om vilka vi är, men kanske framför allt vara betydelsefulla för dem som valt dem. Väldigt långt ifrån det traditionella, men fortfarande med tanken att namn ska ha en mening, har vi Elon Musks och Grimes son X Æ A-Xii. En okänd variabel, lite alvstavning och siffrorna från ett favoritflygplan.
Är det framtiden även för oss vanliga, eller kommer det fortsätta vara ett quirky kulturpersonlighetsdrag att vilja ge barn utmärkande namn? Att särskilja dem från andra redan när de gör entré i världen?
I Sverige är det rätt vanligt att namn hoppar ett par generationer (100-årsregeln), men sedan går i arv. Vår generation lär då få små Jan, Leif, Kerstin och Barbro. Eller vad vet jag. Det var bara några exempel att addera till namnlistan. Makten är er om dagen kommer. Dessutom: om hundra år kanske det är hög status att ha ett namn som låter som ett wifi-lösenord.
