Familjekär är det vanligaste begreppet för att beskriva sig själv i den senaste generationsrapporten från Ungdomsbarometern. På plats nummer två hittar vi ”träningsmänniska”. Det osar inte heller revolt. Färre unga går också på nattklubb, vilket bland andra SVT rapporterat om, och Parantesens korridorer kan komma att byggas om till lägenheter, enligt AF bostäders vd på grund av att studenterna efterfrågar högre standard. I berättelsen om de som föddes på tvåtusentalet går en röd tråd: Man väljer bort risk för säkerhet och bekvämlighet. Som Nanna Olasdotter Hallberg uttrycker det i avsnitt 462 av P3 Klubben: ”Det är inte trendigt att vara flippig”. Varför har min generation kommit att kännetecknas av en trygghetssvurm?
Enligt Jonathan Haidt i boken The Anxious Generation (2024) är det den curlande föräldern som skapat dagens ungdomars känsla av osäkerhet. Han menar att barn behöver leka utomhus och lattja med ett visst mått av risk för att kunna utvecklas, lära sig att hantera otrygghet och känna sig lugna i sin egen förmåga.
Den smarta telefonens intåg i barnens liv har ytterligare spätt på en utveckling där unga inte testas och inte möter motstånd. Istället sitter de inomhus med en skärm. Att föräldrar försöker minimera skaderisken för sina barn är förståeligt men får inte gå till överdrift. Frågan är om Jonathan Haidt hade imponerats av vårens kulturdebatt, som startade med ett inslag i P4 Sörmland, om brännbollens vara eller icke vara i skolan. Sammanfattningsvis handlade kontroversen om att det skulle finnas fog för att stryka brännbollen ur skolschemat eftersom sporten kan upplevas som obehaglig då alla tittar på en när man spelar. Är det de ungas uppfostran som ligger till grund för deras riskaverta hållning?
En alternativ förklaring till att generation Z blivit så tråkig skulle kunna finnas i samhällsutvecklingen. Deras uppväxt har präglats av coronapandemin, miljökrisen och krig i närområdet. Denna förklaring framhålls bland annat av Ulrik Hoffman, vd på Ungdomsbarometern, i en intervju med Tidningen Näringslivet. Även Magnus Jägerskog, generaldirektör för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) samt Sofia Rasmussen, från Rasmussen Analys har vid olika tillfällen uppgett för TT att de tror att yttre osäkerhet har påverkat ungas värderingar.
Samtidigt är min generation inte den första att uppleva kriser. Tidigare generationer har fått hantera allt från kalla kriget och 90-talskrisen till AIDS-epidemin. Krig och kris är tyvärr inget nytt. Däremot kan vi inte utesluta att vi ser en förändring i upplevelsen av världen. Stressnivåer har under 2000-talet successivt ökat bland dem som är 16 till 29 år, enligt Folkhälsomyndigheten. Jonathan Haidt skulle framhåller här sociala medier och skärmtid som bovarna bakom ungas mående. Andra, såsom journalisten Johanna Aggestam, pekar på en mer prestationsbaserad skola och bristande vårdkvalitet för unga. Söker vi trygghet för att vi är oroliga?
En fjärde idé kring trygghetssökandet är att man tänker fel om man fokuserar för mycket på ordet ”dagens” i uttryck som ”dagens samhälle” eller ”dagens ungdom”. Vad skulle hända om vi strök epitetet och blickade bakåt? Professor Simon Lindgren skriver i sitt kapitel i antologin Ungdomskulturer att det inte finns belägg för att unga generellt är progressiva i bemärkelsen framåtsträvande. Om detta skriver sociologen Karl Mannheim redan 1952. Unga är ofta konservativa och vanestyrda, vilket Lindgren menar skulle kunna bero på att världen runtomkring dem förändras.
Däremot brukar den yngre generationen förnya kulturen, men det går inte att säga vad som är den naturliga riktningen för en sådan förändring. Ungdomars kultur, skriver Simon Lindgren, kan ses som en seismograf för kulturförändringar i samhället i stort. Möjligtvis är det ahistoriskt att tänka på ungdomskultur som en revolterande kraft. Professor emeritus Ove Sernhede skriver i samma antologi att man med subkultur ofta menat unga arga män som bildar gäng. Det gäller allt från raggare, mods, hippies, skinnskallar och rappare.
De flesta unga, oavsett tid, är trygghetssökande precis som de allra flesta människor.
Det är således inte alla som ingår i en motkultur. I boken 68 av historikern Henrik Berggren (2018) skriver han att de allra flesta ungdomarna inte var engagerade i 68-rörelsen. Detta trots att det är en vanlig missuppfattning att hela samhället kollektivt drev förändring. ”Pingströrelsen hade 90 000 medlemmar och den maoistiska organisationen KFML 700” , skriver han.
De flesta unga, oavsett tid, är trygghetssökande precis som de allra flesta människor. Vad har Dorothy från Trollkarlen från Oz, Bilbo från Bilbo – En hobbits äventyr och Odysseus i Odyssén gemensamt? De vill alla hem till tryggheten, medan äventyret faktiskt bara är ett medel för att nå målet.
Att tillhöra en generation innebär att du påverkas både av tiden du lever i och av åldern du har under olika skeenden. Den trygghetsvurm vi ser bland unga kan vara konsekvensen av en blandning av faktorer: uppfostran, den oroliga tid vi lever i, eller den allmänmänskliga strävan efter säkerhet. Det man får minnas är att alla liv innehåller alternativkostnader. Melissa Horn menar säkert det hon sjunger i låten ”Den jag kunde blivit – Den jag blev” från albumet med samma namn. Låten släpptes 2024 och beskriver hur hon blickar tillbaka på ett konstnärsliv: ”Ge mig ett nio till fem jobb och någon att leva med”, sjunger hon.
Men ett nio till fem hade också inneburit uppoffringar. Oavsett orsaken till strävan efter trygghet kan det vara bra att stanna upp, oberoende av generation, och begrunda det man tackar nej till. Som så mycket i livet måste man hitta sin balans även med tryggheten. Sedan kan du som läsare göra vad du vill med din kontantinsats, men det kan vara värt att läsa Karin Boyes nästan 100 år gamla dikt:
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Artikeln publicerades först i Lundagård #5 2026. Läs hela tidningen här.
