Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
I somras stängdes en student av för AI-fusk när en gruppmedlem, utan studentens vetskap, använt generativ AI i en gruppinlämning. Trots att båda studenterna vittnade om att bara den ena fuskat stängde Disciplinnämnden av båda studenterna, något Lundagård rapporterat om. Detta, eftersom universitet resonerar att om studentens namn står på en uppgift så har de ansvar för hela uppgiften, grupparbete eller ej.
Säga vad man vill om AI-fusk, men beslutet att stänga av båda studenterna skaver i mig.
Användningen av generativ AI inom studier har varit ett omdebatterat ämne. Vissa menar på ett totalförbud, medan andra vill se att det integreras på ett ansvarsfullt och användbart sätt. Lunds universitet tillhör generellt sett det senare, vilket framgår av universitetets egna riktlinjer och policys. Policys vars kärnvärde, enligt LU själva, är tillit.
Jag tycker att det är ett vettigt sätt att förhålla sig till den relativt nya tekniken, även om det kan vara ganska svårt att tolka konkret. Men förtroendet till studenter är något som man med disciplinnämndens beslut visar att universitet är kapabelt att frångå.
Att kunna lita och bli litad på borde vara minimum inom ett system som kallar sig tillitsbaserat.
För när man väljer att stänga av en student som inte personligen har använt AI, utan bara haft oturen att ha en fuskande gruppmedlem, sätts hela systemet på spel. När oskyldiga får stå till svars för andras handlingar riskerar man att undergräva det förtroende som hela LUs policy bygger på.
Naturligtvis kan tillit också missbrukas, och givetvis finns risken att en gruppmedlem tar hela skulden trots att flera varit delaktiga eller medvetna om fusket. Det skapar såklart svårbedömda situationer.
Men med tanke på att AI-fusket är så pass svårt att upptäcka, till och med för lärarna, kan ansvaret verkligen lämnas till studenterna att granska sina klasskamrater? Och om systemet nu ska bygga på förtroende, borde inte det gälla även studenter emellan?
Beslutet att stänga av studenten kan därför ses som en markering utifrån någon av följande anledningar. Antingen tror beslutsfattarna i Disciplinnämnden helt enkelt inte på att studenten var omedveten om fusket. Eller så spelar det ingen roll. Det första vore en fråga om ett svårbevisat argument. Det andra vore värre, för då är tillit inte mer än ett tomt ord.
Universitetet ska naturligtvis inte se genom fingrarna vad gäller AI-fusk, för fusket ska såklart inte gå ostraffat. Men det måste finnas skillnader mellan den som fuskar och den som litade på fel gruppmedlem. Att kunna lita och bli litad på borde vara minimum inom ett system som kallar sig tillitsbaserat.
Annars är risken att både studenter och medarbetare lär sig en annan läxa än den som står i LUs policy: Ingen går att lita på, inte ens dina gruppkamrater.
