Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Reaktionerna lät inte vänta på sig när den senaste Pisa-rapporten släpptes i början av september. Nyheten behandlades på samma sätt som frågan om det minskade barnafödandet: Det var fritt fram för vem som helst att projicera sin egen ideologi på den, med eller helt utan fakta på sin sida. Socialdemokraterna skyllde nedgången på Tidöpartiernas skolpolitik och Liberalerna tog tillfället i akt att gå till angrepp mot skärmarna. Vilka Sverigedemokraterna la skulden på kan du antagligen gissa dig till.
Nog för att partierna befann sig i slutskedet av valrörelsen och därför var dummare än vanligt, men att diskutera en så pass viktig fråga som skolans utformning utifrån så grova förenklingar är djupt oseriöst. Av Pisa-rapporten framgår inte bara att Sverige backar. Även andra OECD-länder, med mycket olika utbildningssystem, presterar sämre än vanligt. Faktum är att samtliga nordiska länder får bottennotering i både läsförståelse och matematik. Förklaringarna bakom trenden är av allt att döma komplexa.
Var i rapporten Liberalerna hittat stöd för slutsatsen att skärmarna är boven är svårt att se. Estland, som presterar bäst i Europa, har tekniken som en välintegrerad del av undervisningen. Att då införa ett stopp för personliga skärmar i skolan bara för att de kan utgöra ett distraktionsmoment riskerar att beröva skolan en stor potentiell tillgång.
I den processen bör tekniken få chansen att bevisa sitt värde, i stället för att dömas ut på förhand av politisk magkänsla.
Ett lokalt exempel på hur skärmar kan utveckla utbildningen är allas vår kemi- och biologilärare Magnus Ehinger, som undervisar på gymnasieskolan Spyken här i Lund. Hans flipped classroom-videor på Youtube visar på ett utmärkt sätt hur man med hjälp av teknik både kan ta till vara och tillgängliggöra högkvalitativ undervisning.
AI och alla de outforskade möjligheter som teknologin skulle kunna tillföra undervisningen är ett högaktuellt ämne. Samhället digitaliseras i rask takt, och det vore därför inte otroligt om spanska, tyska och franska snart fick sällskap av Python. Och när det gäller programmering är AI en oslagbar pluggkompis.
I grund och botten vilar en bra skola på inspirerande och pedagogiska lärare. Lärare vars passion för sitt ämne smittar av sig och som med stort tålamod inväntar det där berusande ”klicket”. Att värna deras kompetens och skapa förutsättningar för dem att utföra sitt arbete är centralt, och där kan tekniken göra stor nytta.
Lite ödmjukhet från våra politiker inför att vi saknar receptet på en överlägsen utbildning vore klädsamt. Den enda rimliga vägen framåt vore att pröva sig fram och ställa olika modeller mot varandra, snarare än att sätta allt sitt hopp till politikernas detaljstyrning. I den processen bör tekniken få chansen att bevisa sitt värde, i stället för att dömas ut på förhand av politisk magkänsla.
