Släpp in privata alternativ på studielånsmarknaden och tvinga CSN att betala
straffavgifter vid förseningar. Det är två av de studiemedelsreformer som Daniel
Schatz, vice ordförande i Liberala studenter, och Mats Persson, ordförande i
Liberala ungdomsförbundet i Skåne, föreslår.
Liten tillgänglighet, långa handläggningstider och sena utbetalningar. Under
våren 2000 riktade riksdagens revisorer skarp kritik mot Centrala
studiestödsnamnden. En slutsats i revisorernas rapport var att vare sig de långa
handläggningstiderna eller den bristfälliga kommunikationen i återkravsärenden
var förenliga med de mål som har satts upp för den statliga myndigheten. Det är
ingen överdrift att påstå att det nuvarande studiemedelssystemet lider av en
legitimitetskris. Det är således essentiellt att systemet genomgår en rad
kraftiga och genomgripande reformer.
Kombinationen i Sverige med ett högt skattetryck och små löneskillnader leder
till att incitamenten till utbildning blir små. Principen om “hälften bidrag
hälften lån” bör således införas för att råda bukt på denna utveckling. Ett
framtida moderniserat studiestödssystem ska, precis som det nuvarande, bygga på
principen att staten garanterar alla studenter en generös offentlig
studiefinansiering oberoende av inkomst- eller förmögenhetsförhållanden eller
vilken högskoleutbildning som de vill läsa. Det är följaktligen rimligt att
staten och individen delar på det ekonomiska risktagande som studier alltid
innebär.
Högre utbildning har ej sällan karaktäriserats av ett högt generellt
användningsområde, det vill säga avkastningen från den högre utbildningen kommer
samhället i stor utsträckning till del, såväl via skatteunderlag som effektivare
och flexiblare arbetsmarknad. Denna delade avkastning borde även visas i
studiestödssystemet. Det är i denna kontext viktigt att studiemedlens bidragsdel
blir pensions-, sjukpennings- och föräldrapenningsgrundande. På så sätt
undanröjs de fällor somstudenter enkelt hamnar i vid sjukdom eller om de skaffar
barn.
Studiemedelssystemet måste reformeras på andra plan. Ett tretermins-system
bör införas för att göra det möjligt för studenter att ägna sig åt seriösa
heltidsstudier med stöd av studiemedel även under sommaren. Detta skulle medföra
ekonomisk trygghet för studenter som under dagens system tvingas till
bidragstagande och arbetlöshet under sommarmånaderna. Dessutom är det viktigt
att den som önskar läsa sin utbildning på kortare tid ska få möjlighet till
detta.
Det ska vidare löna sig för studenter att arbeta. Den så kallade
fribeloppsgränsen bör därför avskaffas på sikt. Annars fastnar studenten i en
fälla där det är mycket svårt att påverka sin egen ekonomiska situation. I ett
första steg föreslår Folkpartiet att gränsen för vad en student får tjäna innan
studiemedlen skärs ner ska höjas från 250 procent till 300 procent av
basbeloppet eller från 94 750 kronor till 113 700 kronor räknat på ett basbelopp
på 37 900 kronor (siffran för år 2002 enligt Statistiska centralbyrån, SCB).
Det är vidare av yttersta vikt att effektiviteten i utbetalandet av
studiemedel ökar markant. CSN skall betala ut en straffavgift vid förseningar.
På något längre sikt är det angeläget att Centrala studiestödsnämndens de
facto-monopol på att erbjuda studielån bryts.
Studielånsmarknaden måste öppnas för verklig konkurrens. Genom att släppa in
banker och andra finansiella institut kan tillgängligheten och effektiviteten i
administrerandet av studielånen öka. På en fri marknad slipper studenterna stå
med mössan i hand för att få sin rättmätiga service; istället tävlar långivarna
om ett erbjuda så goda villkor som möjligt. På detta sätt kommer
studiemedelssystemet karaktäriseras av mångfald mellan såväl privata som
offentliga långivare.
Under ett oräkneligt antal år har socialdemokratiska makthavare levt i tron
att politiker och byråkrater i regeringskansliet kan bestämma vad och var
studenter ska läsa, eller vilken typ av bostäder som studenter önskar samt
vilken service studenter behöver när det gäller studiemedel. Någonstans i
planingenjörernas utbildningsfabrik har önskemålen från dem som politiken är
till för glömts bort. Det är dags att lägga om kursen. Den liberala visionen om
framtidens högskola – den fria akademin – innebär en egenmaktsrevolution i
studentvärlden som sätter studenten i centrum. En reformering av
studiemedelssystemet är ett viktigt steg i denna riktning.
DANIEL SCHATZ
vice ordförande Liberala Studenter, riksdagskandidat (fp)
MATS PERSSON
ordförande Liberala Ungdomsförbundet Skåne
