Studentkårerna i Lund, Göteborg och Stockholm anmäler rektorsvalen vid de tre
lärosätena till Högskoleverket. I skarpa ordalag kritiseras det hemlighetsmakeri
och den brist på demokrati som de anser har präglat valprocesserna.
– Det var som i Sovjet: alla får rösta, men bara på en bestämd lista, säger en
arg Nils Gustafsson, vice ordförande för LUS, lundakårernas samarbetsorgan.
Fram till för några år sedan var det en stor valförsamling som bestämde vem som
ska föreslås som rektorskandidat till regeringen. Men en ändring i
högskoleförordningen har lämnat över den uppgiften till universitetsstyrelsen,
med det något oklara tillägget att lärare, övriga anställda och studenterna ska
höras innan styrelsen bestämmer sig.
Motsatt utveckling
Kårerna tycker att valförsamlingens inflytande har smusslats bort när de nya
reglerna nu tilllämpats för första gången.
– I realiteten hade valförsamlingen inget att säga till om, säger Nils
Gustafsson.
Tanken med lagändringen var från början att bryta professorernas kollegiala makt
och bana väg för en större öppenhet. Kritiken i kårernas anmälan pekar på en
motsatt utveckling: ”På flera håll har de valförsamlingar som inrättats
ifrågasatt det meningsfulla i sitt uppdrag utifrån sitt begränsade inflytande”,
skriver man.
– Det här är inte ett demokratiskt sätt att tillsätta en akademisk ledare på,
utan det liknar mer en skendemokrati. Ytterst är det en fråga om vi ska ha valda
ledare eller att tillsättandet ska gå till som i företagsvärlden, säger Nils
Gustafsson.
Men Lennart Nilsson, ordförande för Lunds universitetsstyrelse och även
ordförande för rekryteringsgruppen, tycker att kårernas reaktion är ”lite
konstig”.
– Det är alltså en bra rektor vi fått, men ingen bra process. Det var väl ändå
en bra rektor man ville ha. Utifrån de skrivelser som finns har universitetet
skött valet på ett rimligt sätt, men vi misslyckades nog med att förklara
valförsamlingens roll vilket skapade fel förväntningar, säger Lennart Nilsson.
Han håller inte med om att valförsamlingen förlorat någon avgörande makt.
– Man har flyttat beslutet från valförsamlingen till styrelsen och på det sättet
liknar det hur det fungerar i företagsvärlden. Men beslutet måste ändå förankras
hos facket eller i detta fall valförsamlingen, säger han.
Kårerna ifrågasätter också att rektorskandidaterna var hemliga och att
medlemmarna i rekryteringsgruppen hade tystnadsplikt. Enligt Lennart Nilsson var
det ett rimligt krav från kandidaternas sida. Det är något Nils Gustafsson
vänder sig emot. Processen måste vara så genomskinlig som möjligt – annars är
det svårt att försäkra sig om att rekryteringen gått till på rätt sätt, menar
han.
– En sluten valprocess förlorar studenterna på. Vi sitter inte på Rotarylunchen
eller i bastun med professorn, säger Nils Gustafsson.
Till saken hör att man i Lund inte lyckades få fram fyra kandidater, vilket var
meningen. När valförsamlingen skulle höras var Göran Bexell den enda som var
kvar. Den andra kandidat som varit med i slutprocessen hoppade av i sista stund.
– Är inte rektorsjobben mer populära än att man står ut med offentligheten måste
man se över förutsättningarna för det akademiska ledarskapet, säger Nils
Gustafsson.
Inte gått vidare
Kårernas anmälan påpekar också att ingen kvinnlig kandidat vid något av de
tre lärosäten fanns med i sista fasen av valprocessen. Detta trots att
högskoleförordningen slår fast att särskild vikt ska läggas vid att få fram både
män och kvinnor.
– Boel Flodgren var Lunds första kvinnliga rektor och om det ska fortsätta så
här kanske hon blir den sista, säger Nils Gustafsson.
Högskoleverkets uppgift är på byråkratspråk att ”utöva tillsyn” över
högskoleutbildningen i Sverige. De har ännu inte gått vidare med ärendet och
Nils Gustafsson är tveksam till om deras utredning kommer att påverka lagen.
– Högskoleverkets sanktionsmöjligheter är små. Rent praktiskt måste nog en
eventuell ändring gå till så att det blir en utbildningspolitisk debatt och att
lagstiftarna lyssnar, säger Nils Gustafsson.
