En stafettartikel om många studenters framtida arbetsplats, EU och Bryssel? En artikel där nästan tio skribenter skriver om sin upplevelse av ett studiebesök i maktens boning? Ja, varför inte? Häng med Lundagård till Bryssel!
Svenskarna lämnar Bryssel. Det menade många tjänstemän som Lundagård träffade under sin studieresa till EU-staden framför alla andra.
Allt färre svenskar väljer att jobba på EU:s institutioner vilket ger studenter med intresse för språk och Europa en god chans att hitta jobb inom den enorma administrationen.
Följ med Lundagård på en resa till kontrasternas stad. /Louise
Bryssel är verkligen schizofrent. Vi strosar genom kullerstensgator som omges av pittoreska höghus med franska balkonger. Bakom hörnet sträcker sig en blå, grön och röd blinkande skyskrapa i höjden. Och det kommer mera: överallt noterar vi att det byggs. /Charlotte
I två enorma glasbyggnader mitt i ett vägarbetsområde sitter Europeiska kommissionen. Officiellt sett ska det inte finnas någon direkt politisk makt här. I verkligheten fattas 95 procent av alla beslut av kommissionen, i alla fall om man får tro de tjänstemän som vi träffar.
– I dag tryckte jag på en knapp och skickade iväg hundratals miljoner till Makedonien, hörs en av kuggarna i maskineriet säga. /Filippa
Where the magic happens – Parlamentet.
På EU-parlamentet finns ingen knapp att tillgå när tusentals anställda skickas till Strasbourg några dagar i månaden för miljardbelopp. Slantar som säkerligen kunde gått till ädlare ändamål. Bland annat finns det ett skriande behov för smakfulla slipsar och skrivstöd för oss vänsterhänta journalister.
Allt är dock inte usel klädsmak och diskriminering. Världens mäktigaste parlament är också en praktikantslukare utav stora mått. Och väl på plats finns det goda möjligheter att smita undan med Junilistan för att dela en lagom stor jordgubbe i de väl tilltagna lokalerna. /Axel
Den nästa sista av alla föreläsningar som Lundagårds utsända lyssnade till rörde EU:s utvidgning. Talaren var en av Sveriges representanter i detta projekt. En minut in i anförandet stod det klart att det finns två ämnen att ha med sig för studenter som tänker sig en EU-karriär: retorik och pedagogik. Retoriken bidrar till att framtida föredrag inte hålls i ett tempo som ger samma underhållande intryck som att titta på när målarfärg torkar. Pedagogiken till att det går att förstå något alls utöver invånarantalet i Turkiet och namnet på Makedoniens huvudstad. /Martin
Plan D. Debatt, dialog och demokrati. Kommissionens plan för att nå medborgarna. Målet är delaktighet och närhet till beslutsfattarna. Spännande! Eller? Trots Mr Whyte, engagerad föreläsare, blev det mest pannkaka av alltihop. Han talade hellre om andra världskriget än om Plan D. Och det tog aldrig slut. Mr Whyte är sympatisk, men rena sömnpillret i föreläsningssalen. Hälften sov, däribland jag. /Ida
Kan då de trötta vänta sig en syreinjektion av den prakt Bryssel utstrålar? Barroso i brons utanför kommissionen? Cederträsalléer längs breda boulevarder? Icke. Makten klär sig anspråkslöst. Smala trottoarer, dånande motorleder, och där, mitt i ingenstans, som en huvudvärk manifesterad av glas och stål, ligger kommissionsbyggnaden.
En kilometer därifrån tycks någon ha tappat parlamentsbyggnaden i en rabatt. EU kommer hellre smygande längs gathörnen än ridande in genom stadsporten. /Arvid
”Som en huvudvärk manifesterad av glas och stål”, tycker en skribent.
Inte heller är det så lätt att göra rapporteringen om EU är särskilt storslagen om man får tro TT:s Lars Larsson. I svenska tidningar berörs helst inte de stora demokratiska frågorna, det nya fördraget eller ens Turkiets medlemskap. Däremot:
– Sprit och snus brukar alltid gå hem, enligt korrespondenten.
Senare framkommer att Lars Larsson inte tycker att svenskarna inte har förstått EU:s fina grundtanke. Låt oss hoppas att omfattande sprit och snusrapportering får oss att komma till insikt. /Isabelle
Snus skulle bli svårt att redovisa för den mutade tjänstemannen. Etik handlar trots allt om värden och principer får vi lära oss. Och paragrafer så klart. Gränsen för ickeredovisningspliktiga varor går vid 50 Euro. Vad får man för gåvor då?
– Salami är vanligt på jordbruksavdelningen, säger Mr Berger och rätar till sina runda glasögon innan han blickar ned bland sina stadgar igen.
Han suckar lite och säger att han inte förstår varför någon utomstående skulle vara intresserad av det jobb han gör. Det förstår inte jag heller. /Josefin
Foto: Anders Hedberg Magnusson
