Dagen började ganska segt och vi gjorde inte några större insatser innan klockan var runt 1, då vi traskade förbi en av Longyearbyens många hundgårdar.Vi passerade för första gången gränsen mellan civilisation och isbjörnsland, men gick i vårt vapenlösa tillstånd inte speciellt långt. Adventsdalen, där Longyearbyen är belagd, visade under dagen upp en god sida. Klart väder och måttlig blåst.
Eftermiddagen blev raka motsatsen till förmiddagens soffliggande. Vi fick tillfälle att genomföra vår 7: e intervju och fick dessutom möjlighet att låna en bil av sjukhuset. Ironiskt nog hade vi under morgonen ringt till en bilfirma, vars ovilja att svara visade sig spara oss dryga tusenlappen. Med vår lånebil
drogs det givetvis ut på äventyr. Målet var att köra till samtliga vägars slut, vilket vi ganska väl lyckades med.
Ett par kilometer sydöst om Longyearbyen ligger Svalbards enda aktiva gruva, vars namn i klassisk Svalbardanda heter ”Gruva 7”. Vägen mot gruva 7 går genom Adventsdalen, med stora fjäll i norr och söder, samt ett litet floddelta som mynnar ut i havet. Färgerna under hösten är fantastiska, med röd/orangea myrar och stora grå/gröna bergsväggar som speglar kvällssolen.
Vägen går förbi gruvan och klättrar upp mot en av de många fjälltopparna. Utsikten från vägkanten, med hela den enorma dalen liggandes framför åskådaren, är helt fantastisk. Varken foton, ord eller ens film kan beskriva hur de enorma proportioner som Svalbard erbjuder. Vetskapen att resten av ön ser ungefär liknande ut gör mig lycklig i själen. Här kommer det aldrig ta slut på platser att finna, fota och uppleva.
Vill du få en glimt av hur vyerna från Gruva 7 ser ut så rekommenderar jag en titt på toppbilden eller på filmen från dagens tävling. Återigen har lustig sak hittats, och återigen har saken kastats. Daniel verkar ganska svårslagen i denna gren och tog sin andra raka kast-seger. Det bör också sägas att jag innan mitt kast varnar min konkurrent och ber honom överväga att flytta på sig…
