– Lundagård är som Ove i Solsidan.
Uttalandet kom under ett tal på en nationsbal i våras. Liknelsen, får vi gissa, skulle illustrera att Lundagård likt tv-serie-karaktären Ove är grannen från helvetet som enbart sprider irritation och dålig stämning.
Det är en liknelse vi gärna står ut med och som vi tolkar som att vi ställer obekväma frågor och ifrågasätter missförhållanden. Men det är också en liknelse som tydligt illustrerar hur ensamt det kan vara att jobba som redaktör, och varför det kan vara skönt att på sin fritid inte röra sig i samma kretsar som de man till vardags har till uppdrag att granska.
I lördagsnatt fann jag mig, trots detta, följa med ett gäng kompisar till Snörsjöabalens eftersläpp i AF-borgen. Jag hann dock inte snitsla vägen in bland medaljprydda frackar och nakna ryggar innan arga röster fick mig att haja till. Istället för att skaffa entrébiljett stod jag plötsligt och lyssnade på en berättelse om vad som hänt under middagen – om varför inte alla som stod där utanför var välkomna att komma in igen. En berättelse som satte igång frågorna i mitt huvud och som gjorde mig tvungen att förklara var jag jobbade, och om jag fick ringa när jag kom till jobbet på måndag.
Resultatet blev ”Klagade på sång – blev utslängd från balen” . En artikel som såhär i skrivande stund, tre dagar senare, plockats upp av andra medier, lästs av över 6 000 personer, delats av 260 personer och fått 172 kommentarer. Så pass höga siffror att vår kapacitetsfattiga hemsida långa stunder de senaste dagarna haft svårt att palla trycket.
Det här, om något, tycker jag visar tydligt varför Lunds studentliv behöver en Ove som kan uppmärksamma och vara budbärare åt frågor inte alla är bekväma med. Det visar också varför det är nyttigt att ha ett forum där debatten kan ha högt i tak och båda sidor kan komma till tals. Men det här illustrerar också tydligt varför vi behöver hjälp av alla studenters ögon, öron och tips för att skapa en relevant tidning. Jag, Carl-Johan och Kenneth kommer inte alltid finnas på plats där det händer, speciellt inte på vår fritid. Men det kommer alltid någon av er.
/ Annika
