Snart ett år har gått sedan Lunds främsta paragrafryttare tog över rodret på Lunds universitets studentkårer (Lus), för att föra universitetets 40 000 studenters talan (typ). Ändå vet få vilka de är. Ännu färre förstår vad de gör. Lundagård bjöd in Gustav Ekström, ordförande för Lus, och Matilda Byström, vice ordförande, för att tala ut om året som har gått.
– Läsarna kan få gissa vem av oss som dricker alkohol, säger Matilda.
Förkärleken till byråkrati har de gemensamt. Men ganska snart tar likheterna slut.
Hon: en norrländsk sjuksköterskestudent som föredrar nationsdansgolv och baler.
Han: en nykter smålänning med faiblesse för finkultur och humaniorastudier.
Den 30 juni är sista dagen på deras poster. Matilda och Gustav beskriver det gångna året som repetitivt, tråkigt och alldeles, alldeles… sprängfyllt av administration.
Efter att ha delat kontor och levt hack i häl är vi såklart nyfikna på vad de har lärt sig om sin bättre hälft.
– På hans bra dagar är han rolig att jobba med, på dåliga dagar är han hemsk att jobba med. Han kan vara brutalt ärlig och jag tar inte alltid emot det jättebra, men jag uppskattar det ändå, säger Matilda.
Hur skulle du beskriva Gustavs humor?
– Gustav är den största snuskhummern jag någonsin har träffat. Mot slutet av året har jag lärt mig att jag inte ska fortsätta fråga.
– Alla exempel jag kommer på är högst opassande. Till HTS-loggan ville jag ha Kierkegaard-citatet “det värsta med livet är att det måste levas framifrån när det upplevs som bäst bakifrån”, men det ville inte min kår ha, fyller Gustav i.
Och Gustav, vad är det bästa med Matilda?
– Hon är väldigt driven, hon har en ångkraft i sig, hon pekar ibland med hela handen men det är en styrka när man jobbar inom Lus.
Slut på smörandet. Nu vill vi veta vad ni gillar minst hos den andra.
– Det finns en uppenbar sämsta egenskap hos Gustav: han är kass på att lyssna när han inte vill lyssna. Väldigt många gånger har jag försökt reda ut saker och trott att vi har haft en dialog men sen är det som bortblåst. Du hör inte det du inte vill höra, säger Matilda.
– Vi har samma egenskap där, du är duktig på att lyssna men du är inte lyhörd. Du tar inte till dig kritik. Sen kanske jag är likadan, men jag är inte lika illa. Jag har mer självinsikt. Mer vilja att vara lyhörd, kontrar Gustav.
I Lundagårds senaste nummer tillägnades Q-versen Matilda och Gustav. Den gick inte hem hos vederbörande. Gustav är burdus i sin kritik.
– Vad är det för en jävla gammal stofil ni har fått tag i för att skriva den här versen? Ett problem på Lus har varit att det har varit för uppdelat i “du är ordförande och du är vice”. Relationer inom presidiet har funnits där man har kört sönder varandra. Det har inte funkat. Det har för oss handlat om att bryta ner en patriarkal struktur. Q-versen, man får tolka det hur man vill, men snarare än att lyfta fram att det är ett presidium, lyfte man fram det som en maktkamp. Det är för mig väldigt ruttet, säger Gustav.
Vi som trogna Lundagårdare röjer såklart aldrig vem som skriver den satiriska Q-versen, och byter raskt ämne. Men vi håller oss till temat om konflikter.
Vad har ert största bråk handlat om?
– Det var när vi skulle skriva den första Lundagårdskrönikan som vi började koka för vi kunde inte komma fram till något med den. Konflikten kring det sipprade ner i annat också. Jag kände att vi mest bara var arga på varandra, säger Matilda.
Kärlek börjar med bråk, sägs det ibland. Har ni hånglat någon gång?
– Nej! väser de unisont.
– Usch, tillägger Gustav.
– Kindpussar har förekommit från mitt håll för att jävlas, men Gustav har nog förträngt det. Vi har skämtat mycket om det. Gustav har sagt ”tack gode Gud att jag inte behöver vara gift med dig, Matilda”. Han kan få en liten avskedspuss.
– Jag slipper gärna det, säger Gustav.
Vad är det tråkigaste med ert jobb?
– Att sitta och stirra på varandra hela dagen, säger Matilda.
– Det finns så mycket som är tråkigt och ointressant. Vissa frågor är pisstråkiga som man inte orkar bry sig om. Vissa frågor är såhär ”Gud hjälp sluta prata”. Det finns repetitiva moment, säger Gustav.
Gustav: Du står på en klippa; vem räddar du av Stefan Löfven och Matilda Byström?
– Matilda. Stefan Löfven borde inte vara partiledare för sossarna. Han är inte driven nog.
Matilda: du har ETT vaccin mot corona, vem ger du det till, Gustav Ekström eller Anders Tegnell?
– Jag skulle överleva. Jag vill inte få en spruta av dig, säger Gustav.
– Jag skulle ha svårt att välja, men instinktivt blir det Gustav, säger Matilda.
Vad röstar ni på?
– Jag röstar på en blandning av V och S, V i riksdag och S i region och kommun. Jag har ganska bra koll, säger Gustav.
– Jag är helt klart mer vänster än höger, det blev ganska mycket Vänsterpartiet sist. Men inför att jag skulle hålla mitt Siste april-tal, då man ska avslöja sin politiska färg genom att säga vilken färg himlen är, så tvingade vår företrädare mig att göra ett onlinetest för att kunna välja färg. Jag har aktivt hållit mig borta från partipolitik, säger Matilda.
–Vad visade testet? frågar Gustav
–Testet visade bara färger. 67 procent röd, resten var en salig blandning som jag inte minns, säger Matilda.
Vad röstar ni på? undrar Gustav.
–Det här är en one way street, säger intervjuare Vendela.
Inser ni att inga vanliga studenter förstår er?
– Definiera “vanliga studenter”, säger Matilda.
– Definiera “förstår”, säger Gustav.
Ni får tolka det hur ni vill.
– Ja, tacka som fan att studenter inte fattar någonting om vi skulle ställa oss framför dem och snacka kårpolitik, säger Matilda.
– Jag har fått kritik från HTS, de sa “ingen fattade vad du pratar om” när jag höll i mitt examenstal för HT-studenterna. Hur kan man inte förstå jesuitiska bönetraditioner och gamla antika grekiska myter? Det är jätteenkelt, de är ju HT-studenter! Jag tror att folk fattar oss, om de vill, säger Gustav.
Vem av er är smartast?
– Vi är smarta på olika sätt, säger Matilda.
– Jag skulle säga att jag är smartast, säger Gustav.
– Gustav räknar också stavning som allmänbildning, säger Matilda.
– Ord “som allmänbildning”, ja, svarar Gustav.
Vill ni tillägga något?
– Ni får gärna lägga in ett litet tack-för-året-formulering och att det har varit en ynnest att få företräda studenterna, säger Matilda.
Absolut, det kan vi se till att få in på ett okrystat sätt.
– Tack, säger Matilda.
Och tack Lus, för detta år.
