Annons Annons
Böcker

Lundagårds Augustrecensioner: Under sjöarna

Årets Augustpris delas ut på Augustgalan den 23e november. Lyrik, romaner och annan skönlitteratur utgiven i Sverige under året kan vara med och tävla om utmärkelsen årets skönlitterära bok. Poeten Ingela Strandberg är den enda som är nominerad med en diktsamling: det lyriska verket Under sjöarna.

Lundagårds Augustrecensioner: Under sjöarna
Ingela Strandberg har fått sin första Augustprisnominering med diktsamlingen Under sjöarna. Illustration/omslag: Sara R. Acedo/Norstedts förlag Foto: Annika Karlbom/Norstedts förlag

Detta är en recension i Lundagård. Skribenten svarar för åsikterna i artikeln.

Ingela Strandberg är utbildad journalist och författare från Grimeton i Halland. Trots att hon har varit verksam som författare sedan 1973 är detta hennes första Augustprisnominering. Förra året tilldelades hon dock Samfundet de Nios stora pris för sitt författarskap, efter den kritikerhyllade diktsamlingen När jag var snö (2024). 

I Under Sjöarna behandlar Ingela döden och livet i stort genom att luta sig mot naturen. De olika elementen ges agens, vattnet är besjälat och ljuset kan gripa tag i sin omgivning. Människan är så liten i sammanhanget, åtminstone till en början. Flera gånger refereras människor till som de självdöende: ”De självdöende hänger på centralstationen / Materien / är fullständigt likgiltig”. I motsats till den kraftfulla naturen som fortsätter återfödas, kretsloppet för en vattendroppe, skogen som brinner ner och blir mer bördig, på så vis är människorna i diktsamlingens värld endast döda på semester. Det finns en Bodil Malmstensk krasshet över många av bilderna som målas upp. 

Diktsamlingen är uppdelad i fyra. Sådant som återkommer är djuren, skogen och sjöarna. Sjöarna blir som en tröst i dikten, en plats där det kan finnas vila. Innan man visste att många fåglar övervintrar på varmare breddgrader trodde man att de lade sig ned på sjöns botten för att stiga upp igen till våren. En gammal myt om fåglar som nu kan appliceras på människor, eftersom att det faktiskt inte finns någon som vet helt säkert vart vi tar vägen när det tar slut för oss på jorden. 

Dikterna tangerar de djupt mänskliga och eviga funderingarna på var vi kommer ifrån och vart vi ska sen.

Våra beståndsdelar nämns ett flertal gånger: neuroner och stjärnstoff. Dikterna tangerar de djupt mänskliga och eviga funderingarna på var vi kommer ifrån och vart vi ska sen. Vad har man uträttat, hur ska man kunna hantera det faktum att det är ändligt? Bitvis är diktjaget fylld med vad jag läser som en stor ängslan. ”Orden är de enda jag håller mig till / De för mig till sjöarna / Till djupen gränserna / Jag vill inte lämna jorden”. Det finns en motvilja, en önskan om att få vara kvar i det man känner till, trots omöjligheten. ”Spädbarnsgråten / från botten / är din”. 

Det bränner till när de naturnära bilderna varvas med privat mellanmänskligt stoff i takt med att samlingen fortskrider. ”Saknaden och förlåtelsen / Han som älskade mina bröst / när jag var sjutton sover”. I kontrast till det sätter jag de många djurliknelserna. I en del av diktsamlingen är hundar närvarande, eller är det en och samma? Det känns som att de är med diktjaget som skydd mot det som är jobbigt, samtidigt introduceras de i samband med att döden gör entré för första gången i livet.

Många människors första möte med döden är ett sjukt eller gammalt husdjur som somnar in. I takt med att livet fortskrider förlorar vi alla nära och kära förr eller senare, och ingenting är mer smärtsamt. Därför blir jag lite provocerad över att döden går hand i hand med hunden, även om många lever med dem som närmast förtrogna. Det är en smaksak, men de bilderna berör mig inte. ”Hundarna skäller på min hund / som håller tyst så länge han är / inombords      Granne med lögnen”. 

Trots mörkret och sorgen ger dikten tröst. Ju fler gånger jag läser, desto mer ger den mig. Beskrivningarna av det för många otänkbara är ord att hålla i handen. Det finaste omdöme man kan ge en bok. ”Allt är i rörelse / Det finns ingen ständig plats / för vare sig människor eller planeter”.

Annons Annons
Annons Annons