Varför firar vi våra bakverk?

Historiskt har mat fungerat som ett verktyg för att hålla koll på tiden som går. Vi äter frukost på morgonen och ärtsoppa på torsdagar. När det är bröllop äter vi maffiga tårtor och på julen trycker vi i oss skinka, köttbullar och Janssons frestelse. Det berättar Håkan Jönsson, mat- och måltidsforskare vid Lunds universitet samt gästprofessor i food studies vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

– Mat har varit ett av de främsta verktygen för att hålla ordning på tiden, säger han. 

Han berättar att högtidsspecifika maträtter har funnits sedan åtminstone medeltiden. 

Den 6 november firar vi Gustav Adolfsdagen och äter Gustav Adolfsbakelse. Det är ett typiskt exempel på en så kallad årscykelritual – en slags markering för att det är en speciell dag.

– Man äter något på en viss dag eller en viss tidpunkt på året, förklarar Håkan Jönsson.

Ursprungligen har denna sorts återkommande mathögtider ofta handlat om att uppmärksamma en person eller en händelse. Till exempel ett helgon, eller som i fallet med Gustav Adolfsdagen, en kung. 

Gustav II Adolf var Sveriges kung 1611-1632, och förde Sverige in i den så kallade stormaktstiden. Han ledde Sverige genom flera krig, däribland trettioåriga kriget för att stötta protestanterna i kampen mot katolska trupper. Lejonet från Norden, som han under kriget kom att kallas, stupade i slaget vid Lützen 6 november 1632. 

Dagen började firas 1832 i samband med 200-årsjubileet av kungens död som ett sätt att hedra honom. Något som var helt i enlighet med tidsperioden.

– 1800-talet var nationalromantiken, och då började man bli väldigt noga med att högtidlighålla gamla kungar, säger Håkan Jönsson. 

Gustav Adolfsbakelsen togs fram runt sekelskiftet 1900 i Göteborg. Exakt vilken konditor som är upphovsman är dock en omtvistad fråga. Inte heller kring innehållet i bakelsen finns det någon enighet: Till skillnad från våra andra klassiska bakelser, finns det nämligen inget bestämt recept för Gustav Adolfsbakelsen. Det finns egentligen bara ett krav. 

– Den ska på något sätt hedra Gustav II Adolf, berättar Håkan Jönsson. 

Ofta görs detta genom att toppa bakelsen med ett porträtt av kungen i profil gjort av choklad eller marsipan. 

Seden att viga en dag åt ett bakverk har fortsatt in i modern tid, exempelvis genom Kanelbullens dag som firas den 4 oktober och lanserades under 80-talet. 

– Kanelbullens dag ersatte faktiskt gräddtårtans dag, som också var den 4 oktober, berättar Håkan Jönsson. 

– Det var billigare, och tröskeln att ställa sig och baka kanelbullar är ganska låg. Det är enkelt och kan göras av vem som helst. Det är inte så roligt att baka gräddtårta om man inte är van. 

Gräddtårtans dag hade inte samma genomslagskraft som Kanelbullens dag nu har fått, men den firades på liknande sätt. 

– Man gjorde lite extra tårtor i konditorierna, det skrevs om det på mjölkpaketen och någon liten annonskampanj. Men såvitt jag minns så lyfte det aldrig riktigt, säger Håkan Jönsson som blickar tillbaka till sina barn- och ungdomsminnen om gräddtårtans dag. 

Bakverks- och matdagarna handlar dock inte bara om tradition och gemenskap. Bakgrunden till andra, mindre kända dagar, som Ostkakans dag (14 november), Mandelkubbens dag (3 mars) och Chokladbollens dag (11 maj) är troligen kommersiella intressen. 

– Man har sett att det gick bra för kanelbullen, så varför skulle det inte kunna göra det för ostkakan, säger Håkan Jönsson. 

En annan orsak till det växande antalet matdagar, tror Håkan Jönsson, är att många mattraditioner idag inte är lika självklara delar av vardagen som de var förr. 

– Det är inte lika självklart att det serveras ärtsoppa endast på torsdagen, och framförallt inte att det görs varje torsdag. Och andra traditioner, som till exempel Mårten Gås i Skåne, är inte alls lika stort som det var förr, säger han. 

– Jag tror att det finns en uppdämd längtan efter att ändå ha den här typen av markering att det är en viss dag idag. Det tror jag har skapat en viss kreativitet. 

Gustav Adolfsdagen firas inte bara i Sverige, utan även i delar av Finland eftersom landet hörde till Sverige vid Gustav II Adolfs död. I vårt grannland kallas den sjätte november dock för Svenska dagen, och den har blivit en slags nationaldag för den finlandssvenska minoriteten. 

Instiftandet av Svenska dagen gjordes för att öka gemenskapen och sammanhållningen bland Finlands svenskspråkiga befolkning. Enligt Håkan Jönsson är gemenskapsfaktorn relevant även för vissa svenska bakverk och maträtter. Exempelvis är ostkakan ett uttryck för den småländska identiteten, och Mårten Gås är starkt förknippad med den skånska.

– Det har ju blivit lite av poängen, att man framhäver att man är skåning genom att man firar Mårten Gås, säger Håkan Jönsson.