På krogshowen i Tegnérs matsalar kämpar ensemblen med både en nystartad restaurang och olösta familjedraman. Mellan sångnummer och något halvbakade ordvitsar avlöser konflikterna varandra i snabbt takt. I stort bjuder Showen på fin stämning och bra band – men lite för många känslomässiga sammanbrott.
Foto: Marin Cima.
När man kliver in i Tegnérs matsalar, där karnevalens krogshow håller till, möts man av ett litet jazzband i hallen. Trumpet, tuba och saxofon välkomnar en in i den prydliga salen, och skådespelarna står utanför och pratar så livligt att man inte riktigt greppar om de är in character eller inte. På väggen inne i salen har någon fyndig pyntare målat en hylla med både rosa mjölk och Mon-Amie-Zoegas-burken.
Spexet inleds bakifrån, bokstavligen. Längst bak i rummet står huvudpersonen och konstaterar att det är invigningskväll, men inte bara för showen utan även för den fiktiva restaurangen Kålsupen. Musiken accelererar från noll till hundra på ett ögonblick, så pass att håren reser sig på armarna. ”Vi ska supa hela dagen, supa hela natten”, sjunger restaurangpersonalen på Kålsupen, och det är en stark start.
Snabbt börjar dramat. Hovmästaren blir dumpad på telefon precis innan servering och börjar gråta och skrika. Inte helt orealistiskt, vet alla som jobbat på restaurang. Parallellt med detta kämpar restaurangägaren med öppningskvällen. ”Inget får gå fel” är mottot. Men hovmästaren har påbörjat sin klagovisa och gråter till en version av ABBA:s ”The Winner Takes It All”. Det som ska vara ett emotionellt klimax är för långt och till slut gör det mest ont i öronen.
Foto: Marin Cima.
Det bästa med Showen är karaktären kräsen recensent, som med träffsäkert skådespel erbjuder ett avbrott från den övriga ensemblens konstanta känsloutspel om allt från graviditet till daddy issues. Karaktärerna är fler än de behöver vara och de många handlingar som ryms parallellt med restaurangens öppningskväll är i regel förutsägbara.
Showen avslutas trots allt effektivt efter att recensenten anmält Kålsupen till Livsmedelsverket, och restaurangen stängs ner. Efter fyrtiofem minuter som i mångt och mycket känts som en lång uppbyggnad är det hela snabbt över. Ett av Showens bästa ögonblick kommer alldeles i slutet när publiken schasas ut av en skånsk poliskonstapel.
